Saras matblogg

om min viktresa med GI och LCHF

Månad: juni 2009

Tankar och funderingar – varför funkar det?

Jag funderar ofta varför LCHF funkat så bra som ny matrutin för mej. Jag har alltid trott precis som alla andra att jag har dålig karaktär, inte kan äta nyttig mat osv. Tjockisens vanliga dålig självkänsla-tankar… Jag har iallafall skummat fram ett par punkter som förenklat förutsättningarna för mej.

Jag tycker om fett

Jag har precis som alla andra fått skämmas lite för att det varit gott att slicka visparna när man vispat grädde, och dricka ren vispgrädde har ju varit så tabu att det inte ens kan nämnas! Jag minns min brors ord ifjol om ”gubbarna på jobbet” som hade börjat äta GI och därmed kunde klämma på en rejäl klick bea på all mat. Då var jag inte helt på LCHF-tåget och höll med lite försiktigt om att en viss måttlighet får man ju ha ändå. Nu vet jag att det är den riktigt feta (och goda) bean som gör mej mätt. I fredags var vi på turné och lunchen skulle ätas ute. Vi valde mellan burger king och ett lunchhak. Deras dagensalternativ var lövbiff med bea och pommes. Perfekt tänkte jag, det brukar vara fett och bra, och restaurang-bea är ju så smarrig! HA! Grå skosula med PULVERSÅS!! Servitrisen frågade lite försiktigt när jag avbokade pommesen ”men du vill ha såsen?!?!” – vår värld är VÄLDIGT förvirrande för vanligt folk… Givetvis var jag avgrundsvrålhungrig när jag kom hem och åt min standardfrukost då på eftermiddagen istället.

Jag har fortfarande svårt att äta rent fett, men det beror inte på att jag inte tycker om det, utan att jag har kvar mentala fördomarna om fett – de sitter så djupt rotade i mej. Jag förstår alla som envist hänger kvar vid att man nog ska ha lite fett även om man käkar lowcarb, det är skitsvårt att ställa om hjärnan, man riskerar ju så mycket!! När jag öser på det på tallriken och ”gömmer” det ihop med annan mat går det bra. På Kolhydrater i fokus är det många många som äter kokt ägg med smör till frukost, eller har smör i kaffet. Jag har provat kokt ägg med smör. Men jag var superfeg! Tog små försiktiga klickar. Läste sen ett inlägg med en som åt det till frukost, och då var det 2-3 ägg och 50 g smör som var standard! Det syntes knappt i min smörask när jag ätit min försöksportion. Max 20 g fick jag i mej om ens det. Inte konstigt jag var hungrig nästan direkt… Majonnäs har jag vant mej vid att ta ordentligt av. Det är inte ”lika rent”.

DSC00766

frukost med varmröt lax, ägg och majonnäs

Jag hade inga måsten om frukosten

Nästa orsak till att det funkar för mej är att jag inte hade några måsten om vad jag skulle äta när och hur. Jag hade någonslags standardfrukost när jag var barn, men den var nog mest framplockad av praktiska skäl – det var det som gick i ungen när hon var nyvaken, frusen och trött…. Nu ser jag mej själv sitta och äta filmjölk med mängder med socker, med antydan till filpanna, särskilt på vintern, och förstrött tugga på en ostmacka som knappt gick ner. Gnissellimpa eller det där vita fluffiga franskbrödet som jag inte minns vad det hette – Bergis kanske? När jag fick ansvar för egen frukostätning blev det kanske två leverpastejmackor med ett glas mjölk, men jag åt aldrig med någon större förtjusning på morgonen. Det hände att jag skippade frukosten om jag visste det var god mat på matan sen (och hann bli vrålhungrig och sur såklart)… Som vuxen blev det inte mycket bättre. Det var väl bara när jag försökte banta som jag tvingade mej till någonslags ordentlig frukost – frukost är ju dagens viktigaste mål har vi fått lära oss av Wasa och Arla och alla som tjänar pengar på det vi stoppar i oss. Jag minns en period med havrekli-gröt, för havregröt blev man ju så mätt på, det är världens bästa frukost… Jo, men ett par rejäla klickar hallonsylt så man inte känner smaken av gröten…Helgfrukost med sambon var alltid lyxig med rostbröd, skivat ägg och kaviar. Det kan jag sakna ibland, minnet av smaken. Särskilt vallmorost.

Nu äter jag inte frukost. Äntligen slipper jag! En mugg kaffe med grädde. Sedan brunch när jag blir hungrig, när jag varit uppe ett par timmar och magen och huvudet vaknat. Jag ser i forumen alla nybörjare som antingen gör allt för att försöka hålla fast vid sin gamla frukost så gott det går – oftast yoghurt med något stall-bös i, leta leta efter något brödsubstitut så att allt ser ut som vanligt, eller går direkt på hardcore lchf med omelett och bacon (som man tror är hardcore, fast det sedan visar sej vara äggmjölk eller ingenting som är ”riktig” LCHF-frukost – när kroppen själv får välja). Jag fattar! Men jag är samtidigt så himla glad att jag inte behövde stångas med det också. Jag hade ingen måste-frukostvana, så jag behövde inte bryta en gammal och skapa en ny. Jag skapade bara en ny, som var helt rätt för mej – äntligen! Men det var ganska jobbigt att hitta rätt där också – framför allt var det jobbigt att skjuta den framåt på dagen och vänta på hungern. Mentalt då alltså, kroppsligt var det det kroppen skrek efter. Sluta mata mej innan jag blir hungrig!

Jag har inte gått på allt nyttoprat om sånt jag inte gillar

Jag har alltid haft svårt med grönsaker. Inte så mycket själva smaken och att äta dom som att köpa hem och tillaga spontant. Det är många olika grönsaker som möglat bort i min kyl genom åren. Inte ens gurka hittar ni i min kyl – denna nationalgrönsak som alla hyllar.  Jag är så konstig att jag inte ”gillar” sallad. Inte för att det är äcklig smak, för det smakar ju ingenting! Nä, det är hela grejen med sallad som bara är så jobbigt. Den ska hackas och blandas och petas i sej (jagas omkring på tallriken – det går många kalorier till själva jagandet av alla småbitar!) och sedan är man tvärhungrig max 2 timmar senare iallafall. Why bother? Nyttigt, jo visst, det är nyttigt med vatten. Men jag kan lika gärna dricka det i glas. Jag är van att säga ”jag tycker inte om…” men egentligen kan jag nog äta dom flesta grönsaker (utom färsk tomat, som jag helst slipper). Jag provsmakar färsk tomat med jämna mellanrum, nångång vart annat-tredje år sådär, och hoppas på att jag den här gången ska tycka det är lika extatiskt gott som ”alla andra” gör. Men nope, inte ens solvarma små goda tomater direkt från egen planta är gott i min mun… Sorry… Äntligen slipper jag också, för tomater är inte lowcarb.

Mitt förhållande till frukt är något liknande. Jag tror inte det finns många människor i den här världen som  inte lovordar denna matgrupp. ”Mumsfillibabba vad gott det är med frukt, jag äter massor varje dag, det ÄR ju ett så bra MELLANMÅL”. Jag har aldrig köpt eller ätit frukt spontant. Det har varit tvunget att vara ett medvetet val ”för det är ju så nyttigt”. Tillbaka i barndomen ser jag fruktstunden på kyrkans barntimme glasklart framför mej. För att jag skulle få i mej frukten måste det vara apelsin skuren i klyftor så man åt den ”ur skalet”, förvarad i en sån där fyrkantig enliters tupperware-burk. Men det var nog bara för att det var en så mysig känsla att suga saften ur frukten eller något. Jag var aldrig extatisk över hur gott det var. Varken då eller nu. Som vuxen har jag haft ett förhållande till fruktsallad. Ett äpple, en apelsin och en banan. Ihophackad och serverad med – ja gissa…. Flytande vispgrädde. Gärna lite valnötter i också. Banan och vispgrädde är ju så gott ihop!! Där sökte jag nog mest sockerkicken. Nu får jag mina kickar på andra sätt. Jag tillhör det fåtal som inte himlade med ögonen när fruktsocker-larmet kom nu (fruktsocker mer fettbindande än ”vanligt socker”), utan istället tyckte ”yes, det var väl det jag visste hela tiden!!”. Äntligen slipper jag trycka i mej frukt för att det är så nyttigt! Andra får gärna käka frukt på bredden och tvären, men det ÄR godis – tandläkaren har haft rätt hela tiden ;-). Frukt är också en sån sak som det finns hur mycket fördomar som helst om, och man möts ofta av stora tefatsögon av förvåning ”men frukt kan du kanske ta lite?” när det bjuds. Det ääär ju så nyttigt… Nejtack, men jag tar gärna lite ost om du har?

Äter jag då ingen frukt eller grönsaker alls? Jo, men det jag vill, så mycket jag vill och när jag vill. Faktum är att jag äter betydligt mycket mer grönsaker nu än nånsin tidigare. Huvudsakligen blomkål, broccoli, squasch och spenat. Ibland slinker det med typ wokgrönsaker, lite paprika och andra grönisar också. Sallad äter jag bara i färdigchoppad form (utom nu när jag handskördar egen ”baby leaf”) och enbart för att det är snyggt att se på. Ofta sallad med mangold, spenat och liknande inblandat i. Frukt äter jag ungefär lika ofta som innan. Kan bli sugen på ett äpple nångång när vi har hemma (sambon äter frukt och är fullkomligt ”normal”), gillar den sötsyrliga ananasen, på sommaren blir det lite melon, och nu under jordgubbstid äter jag ”så mycket jag vill”, även om jordgubbarna är ganska kolis-täta.

DSC00796

IKEA-köttbullar med spenat-äggröra

Jag kan inte redogöra för vitaminer och mineraler och sånt jox – det får ni googla er fram till om ni undrar. Jag får i mej tillräckligt med vitaminer genom min kost också, och vissa saker behövs inte i så stor mängd för att de bara motverkar skador kolhydraterna fixar, t.ex de superhypade antioxidanterna…

Om ni skummar tillbaka nu kan ni se rätt många ”äntligen” i min text, och det är nog själva stora svaret på varför. Jag har alltid velat äta såhär. Jag har alltid tyckt om den här maten, jag har aldrig gillat frukost, har egentligen inte velat äta så ofta osv. LCHF är svaret på det min kropp frågat efter hela tiden, men jag har inte lyssnat förrän nu.

Nu står jag inför en ny utmaning – eller vi kanske jag ska säga. Blivande makens semester börjar på måndag. Vi måste synka våra matbehov. Jag måste anstränga mej mer än att bara kasta in lite kött och fett i mej när jag känner för det. Planera dagar, hitta blandalternativ m.m. som funkar många dagar i sträck och hela dagarna. Inte bara dagens huvudmål, som vi delar i vanliga fall.

Flyttat min matblogg

Nu börjar det vara dags att samla allt på ett ställe. Jag har varit skeptisk till att ha en separat matblogg, eftersom jag har en djurpratsblogg som är ”bortglömd” (=jag glömmer skriva i den). Egentligen vill jag har allt på ett ställe som rör mitt liv, och kanske kommer jag att dubbelposta? Jag vet inte.

Nu har jag iallafall fört över alla mina matinlägg hit och börjat fylla ut med lite länkar och sånt. Jag plockade även in den lilla snutt matblogg jag sparade ner från GIviktkoll när jag började blogga mer publikt. Mina nybörjartankar är både preskriberade, lätt redigerade från de mest privata funderingarna och kan kanske vara till nytta för någon annan som börjar och går igenom samma sak. Unikt material aldrig tidigare publicerat alltså!! =OD Jag har inte fört över några kommentarer – de finns ju kvar på blogg.se-sidan.

Jag har taggat upp inläggen efterhand som jag flyttat dom, och lägger märke till att PLATÅ är det som skriker högst! *fnissar* Platån hos mej är snarare regel än undantag, men nu när jag kikat igenom alla mina dagboksinlägg sedan jag började har jag varit på ganska många platåer, även om denna förbannade 100-strecksplatån aaaaldrig vill ge med sej.

Den är också en av anledningarna till att jag inte skrivit så mycket på sista tiden. Jag ”maler på” helt enkelt. Ätandet går bra, jag får bara beröm av min matcoach, som jag anlitat på 3 månaders basis för att pepptalka ner från platån. Hon kan inte begripa varför jag inte minskar i vikt heller. Senaste ordinationen är att prova att ”skaka om”, en rak kontraordination från den för ett par veckor sen att låta kroppen få så lite förändring som möjligt för att inte skrämmas till lagring. Jag ska nu äta jordgubbar varje dag i 2 veckor (inte bara!!), så får vi se om den ökade mängden kolisar från bra kolis-källor kan sprattla till det lite så jag kanske lämnar det tresiffriga för gott!

Jag har även börjat med fotodagbok för att kunna visa Anna hur mina portioner ser ut, inte bara mått och vikter från Min mat.

Varför hamnar man på en platå?

Det finns massor med förklaringar (och ursäkter?). Här är några av dom jag känner för:

Jag har plockat bort över 10 kilos vikt från min kropp. Psyket hänger inte med, och även om jag ständigt skruvar och modifierar mitt matintag enligt olika teorier och rekommendationer är det mentala fortfarande är inställt på 10 kilo mer. Portionerna blir kanske onödigt stora, mättnaden lite mer än nödvändigt…? Visserligen bränner man fett när man äter fett, men sedan finns det en massa andra mekanismer i kroppen också – långt fler än vi nånsin kan begripa allas samband. Bl.a. lär lite för mycket protein vara fettbildande enligt LCHF-teorierna – så som jag kämpat med mina proteinstaplar på GIviktkoll! Nu har jag inriktiningen på fett istället. Jag går inte upp, så fettet är inte fel – det är bara lagret som ska börja brännas.

Jag minskar i omfång kontinuerligt och får numera MASSOR med kommentarer om hur det SYNS! Jag ser det till och med själv! Framförallt känner jag det! Inga valkar under armarna som tar emot när man rör sej. Den där stora hängande magen som inte har ändrat mycket mer än en decimeter i omkrets (herregud, en decimeter är jättemycket! Och från storlek 54 till undre delen av 50 har jag också minskat) är numera ”bara” en valk – vecket under är borta – det är helt magiskt! Så även om vikten inte vill ge med sej, vågen tjurar så märker jag ju att det händer massor med kroppen!

Sedan har vi det där med energin. Vissa tror att det finns ett cykliskt förlopp, och jag är nästan benägen att hålla med. Jag har haft ett par perioder när jag är monstruöst trött. Nu har jag aldrig varit gravid, men jag kan tänka mej att den första graviditetstiden när det är soffläge som gäller känns ungefär såhär. Ingen som helst soppa i benen på promenaderna, bara total koma på kvällarna, tungt och jobbigt på jobbet om dagarna. Sover bra, men är bara så trött i hela kroppen. Detta stadiet har jag genomgått ungefär 2 månader nu och är troligen ute från igen. Det är även stressrelaterat, för jag har haft en period med mycket jobb (och lite stresskoma), men jag tror att det även är kroppens sätt att reagera på hormonella förändringar av olika slag. Nu känner jag mej stark och pigg igen, och jag kan ösa på på morgonpromenaden med tryck i uppförsbackarna också.

Fotodagbok söndag

090614morgon

Söndagfrukost blev det kaffe med grädde och stött kardemumma – en ny favorit!

25 g räkor kvar från igår
2 kokta ägg
2,5 msk majonnäs

4 bitar galiamelon
8 jordgubbar

090614middag

När Magnus åt sin hämtpizza (som jag inte är sugen på eller klarar av längre) åt jag rester. Jag knyckte en bit fläskflié och lite svampgogg från den restburken och sparrisarna, och mikrade ihop med gräddstuvad broccoli och fläsksnitzelskivor som låg på ett annat restfat i kylen.

090614kvall

Mellanmål och kvällsmat

Eftersom jag åt bär och melon till frukost, och den dessutom var helgtidig behövde jag lite mer mat än vanlig vardag och kände av ett litet sug också som beror på den där dagen i månaden. EN ruta 90%ig choklad som dessutom Magnus smakade en bit av blev det och innan dess hade jag tagit med mej en näve mandel ut till eftermiddagspysslet.

Innan läggdags gnagde det i magen igen, så jag stoppade i mej ett kokt ägg med majonnäsklickar (tar en tugga, spritsar majonnäs, tar en tugga, spritsar majonnäs osv…)

Min mat

minmat090614

Energi kcal:     1557,60         Energi kJ:    6519,25
Proteiner:     70,67 Fiber:    6,53
Kolhydrater:     31,79 Vatten:    680,34
Alkohol:     0,00

Fetter:
Fett:     127,61         Kolesterol:    1003,04
E-mättade:     46,41         Mättade:    35,92
F-mättade:     35,38

Fotodagbok lördag

Tänkte visa min mat för er som undrar hur jag äter, och som svar på frågan om det inte är tråkigt att inte ha potatis/ris/pasta på tallriken jämt?

Lördag 13 juni

tonfiskskal

Frukosten var troligtvis ”standardfrukosten”

Tonfiskskål
En burk tonfisk i olja – avrunnen så mycket det går
2 kokta ägg
2-3 msk majonnäs

Detta äter jag flest dagar i veckan. Jag står mej på det utan att känna mej minsta hungrig eller sugen mellan 4 och 6 timmar beroende på vad jag ätit dagen innan och var i menscykeln jag befinner mig.

Eftersom helgfrukosten blir mycket tidigare än vardagsfrukosten brukar jag peta in ett mellanmål. Idag gjorde jag en hallonsmoothie på ett par skedar turkisk fet yoghurt, grädde, 1 dl frysta hallon, 1/2 dl proteinpulver med vaniljsmak. Jag fick hälla på lite mjölk för att det skulle gå att mixa. Jag tillsätter linfrön och solrosfrön i min smoothie också. Smoothien kom inte med på bild.

090613middag

Till middag åt vi ”söndagsmiddag” – dvs fläskfilé i gogg. Magnus hade önskat pizza som söndagens mat, så vi flyttade fram fläskfilén till lördagen istället.

Fläskfilé med gogg

Skivad stekt fläskfilé steks och saltas/peppras. Sedan häller man på någon kryddad creme fraiche eller liknande – idag blev det creme bonjour med karljohansmak. Vi lyxade även till det med blandsvamp från frysen – sista påsen gula kantareller och en påse trattisar.

Jag hade shoppat färsk sparris, som jag varit lite rädd för att hantera. Fick tipset att bara grilla med lite olja, 2-3 minuter och strö på riven parmesan. Mindes mat-Tinas tips om att bara bryta sparrisen, så går den av själv där den ”ska”, så jag gjorde det. Inget grillväder, så jag smörstekte stjälkarna istället och slog på en aning tryffelolja.

Till detta åt jag blomkålsmos (=grovt riven blomkål får puttra ett par minuter i grädde – ta inte för mycket, då blir det rinnigt, prova dej fram – och ett par slevar cream cheese).

Jag blev väldigt mätt. Ska ta mindre portion nästa gång. Lyssna på kroppens signaler istället för att köra på autopiloten.

Eftersom vi hade planerat räkor på kvällen tog vi det, men ganska sent. För min del var det inte så farligt – jag åt ju bara fett och protein…

090613kvall

Ett kokt ägg, ca 50 g räkor, lite hackad romansallad och en klick ICAs saffrans aioli.

Enligt min mat

minmat090613

Energi kcal:     1784,90         Energi kJ:    7468,00
Proteiner:     95,99 Fiber:    8,39
Kolhydrater:     18,90 Vatten:    808,80
Alkohol:     0,00

Fetter:
Fett:     147,19         Kolesterol:    1211,77
E-mättade:     36,45         Mättade:    54,93
F-mättade:     43,29

Dags för mat!

Detta är nya favorittilltugget. Halloumi med chilli. I originalreceptet, som jag rev ur en tidning – jag var säker på att det var Buffé, men hittade inte på ICA-sajten – innehöll även citron, så ni får välja själv om ni vill syra ner det. Här är ett Nigellarecept från Tasteline. Jag skulle såklart plåtat när det var färdigt istället, och halloumin är så där härligt pannkaksbrun.

Magnus kom och nallade en chillibit – eller spansk peppar som jag hade fått tag på, styrka 5 av 10. Han tyckte inte den var så stark, så jag skulle smaka. Note to self: gör inte det med samma fingrar som precis hackat och choppat och kärnat ur chillisarna… Det tog ett par minuter innan tårarna slutade spruta, och ett par timmar innan mina stackars läppar, som tydligen haft en liten torrspricka, slutade pulsera och bränna… *host* *fräs* Ibland hinner inte hjärnan med att kasta fram varningstrianglarna man har med sej….

Gårdagens laddning från mejeri- och såshyllan. Det började vara slut på olika sorters ”gogg” i kylen, så jag hade skrivit upp kall bea m.m. på handlelistan. Ramlade rakt på värsta skattkistan i Jämjöhallens köttdisk – helt oväntat, då denna butik tidigare haft ”lanthandelskaraktär” i sortimentet… 160 spänn kostade denna lilla investering för sommarens grillande – ja cf-en har ju inte så lång hållbarhet förstås!

Remouladen åkte tillbaka i hyllan då den innehöll 13g kolisar. De flesta av de ni ser på bilden har mindre än 2! Någon var uppe på 3,5, men håller sig ändå under de magiska 5.

En köttbit, lite salladsfnas för syns skull (har egen odling av baby leaf!), kanske med lite oljad feta för att lyxa till – eller riven parmesan – och en klick av någon av såserna. Dinner’s served!

Här är egna odlingen för ett par dar sedan. Nån som vet hur man gallrar? Jag är helt grön på blomkålsodling, den är mest på skoj. Känns konstigt att rycka bort varannan planta, som ju är lika fina som de andra! Fiberduk rekommenderades också – nu eller? Alla odlingsforum jag sökt i utgår ifrån att man har notoriskt gröna fingrar, så blomkålsodling 101 finns inte beskrivet… Möjligen specialgödning…

Babyleafen är det ljusgröna på sidorna, och längst in mot väggen har jag en radgurkört och en rad ringblommor utanför.
Inne i drivhuset i vardagsrumsfönstret väntar några stackars chilliplantor på utplantering, men de ville ha 20 grader, och de kom upp ungefär när sommarvärmen lämnade plats för 10 grader och regn. Dumt av mej att så såna plantor… =O)

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén