Det visade sig vara mycket MYCKET svårare än sist att köra strikt LCHF, så nu får jag omgruppera och ställa om hjärnan för nytt försök efter den första kraschen. Mitt stora problem är stressen av att ha en icke-fungerande vardag, vilket hela tiden leder till ätstörningar på olika sätt. Antingen äter jag inte alls eller så äter jag bra eller så äter jag helt fel, och det finns inget mönster att följa. Jag tar bokstavligen dag för dag och till och med timme för timme.

Den nya medicinen må ha gjort hjärnan hyfsat stabil, men jag binder vätska som om jag har betalt för det. Skitdrygt! Jag vill inte ta vätskedrivande, ens om det var ett alternativ. Försöker hålla medicinering på ett minimum. Därför hände det absolut ingenting på vågen, jag tappade motivationen, började fuska och sockermonstret tog mig igen.

Nya insikter, nya tag. Hoppas återkomma med roligare rapport nästa gång jag kikar förbi. Sommaren brukar vara en bra tid för mig annars, med mycket grillat och grönisar och goda såser. Det ska nog gå.