När vi var i Skåne häromhelgen tog vi en tur till Helsingør med mina föräldrar och brorsdotter. Vi hade siktet ställt på smørrebrød-lunch på Axeltorv. Smørrebrød är hyfsat GI-snällt, om alla glatt kan ignorera den panerade spättan och den rostade löken på rostbiffen! Det har varit ett berg med räkor och ägg samt en skål med löksill på tallriken också. Vi valde två olika plattor, för att jämföra innehållet. Enligt menyn skulle ”min” platta ha leverpastej och bacon istället för rostbiffen, men det gjorde inte så mycket. Det är oftast så att man får ospecat när man köper smørrebrød. Brödet kom i det här fallet som trianglar av danskt rågbröd vid sidan om, så då kan man ju välja hur mycket man ska äta. Den andra plattan hade dansk hakkebøff istället för rostbiffen. Hakkebøffen fick jag smaka och det är verkligen hackat kött, inte malet. Supermatig och god!

Spättan är som sagt inte alls GI, men jag åt den ändå, eftersom det är extremt sällan jag kommer i kontakt med riktig dansk spätta på det här viset. Det straffade sej såklart direkt, med totalstopp i magen 3-4 dar. Det slank ner lite äpplepaj med vaniljsås också den helgen, och jag konstaterade återigen att BigPack-glass kan jag leva utan nästa århundrade också. Det är verkligen inte gott, och ännu mindre gott när man inte ätit socker på ett halvår. Urk.

Jag har precis fått igång magen igen när jag ramlade ner i en godisskål och smakade lite äpplekaka helgen efter igen – helt och hållet självvalt, så ingen behöver ha dåligt samvete för att det bjöds! Jag är inte svag och ”faller för frestelser”, jag väljer själv att se var mina gränser går, hur mycket jag kan äta utan att påverkas, men framförallt är jag ibland nyfiken på om det fortfarande är ”lika gott” som jag minns det. Oftast blir jag ganska besviken, och det är ju också en upptäckt. När något bara smakar konstigt och sött, eller chipsen smakar något konstigt papprigt med lite kryddor på. Det blir betydligt lättare att stryka det ur sitt liv för gott om jag faktiskt vet att det inte ens är gott längre. Men Lina, ostbågar är fortfarande gott – särskilt dan efter när dom är lite sega! 😉 Så det får Magnus inte ta hem så ofta…. Han kan väl köpa sitt äckliga lakris istället? =OD

Lång svammel om avsteg från planen blev det – bara för att visa att jag inte är så jäkla helylle som jag kanske låter ibland! Särskilt inte när det är mensvecka och det där otäcka suget placerar sej i maggropen. Det omättbara suget. Man kan vara stoppmätt efter en proteinrik måltrid, inte ätit en kolhydrat på 2 dar (nåja…) och ändå bara MÅSTE man ha en näve mandel eller lite mer än 2 chokladbitar. Jag accepterar att min kropp gör så med mej, och att jag sväller 2 kilo den veckan (mest vätska, som försvinner på 2-3 dar sen). Det är liksom ingen idé att kämpa emot något som är fullkomligt naturligt. Jag har även konstaterat att de dagar jag äter en för mig kolhydratrik frukost (fil, rågkuse) så blir jag dels hungrig snabbare och vill ha lunch tidigare, och dels blir jag ”sugen” på något framåt eftermiddagen. Vad jag förstår är det insulinpåslaget som sätter igång detta sug, och så länge jag tänker på att det var rågkusefrukosten som orsakade det går det enklare att stå emot suget. Jag står förresten inte emot genom att låta bli och äta. Jag tar något nyttigt och tillåtet att äta, och ser till att ha kylen proppad med tillåtet. Annars är det jäkligt lätt att ramla dit och ta en snabb macka, och då mår jag INTE bra efteråt… ajaj i magen…

Mellanmål

Jag lovade prata lite om mellanmål härförleden. Mina dagar börjar relativt sent jämfört med vanligt folk. Jag käkar oftast min frukost efter morgonpromenaden vid 11-tiden. Sedan käkar jag något lunchaktigt runt 2-halv3 och middag vid 5-6 beroende på hur hungrig sambon är vid hemkomst och om vi ska iväg på kvällen. Sedan äter jag alltid kvällsmat i form av något mellanmåligt. Lunchen kan bli av mellanmålsvariant om jag ätit en stadig frukost så jag fortfarande känner mej ganska mätt när det är lunchdags. Då GI-äter jag ett mellanmål för att hålla igång förbränningen. Med LCHF äter man bara när man blir hungrig, så jag vacklar lite här och har inte bestämt mej för om jag ska lita på kroppens signaler eller styra ätandet medvetet. Just nu styr jag och äter var 3-4e timme.

Min mellanmålslista – jag äter alltså ett av alternativen, ibland 2 (mandel och choklad kan få sällskap, även om det inte är helt 100 bra)!
* hallonsmoothie (recept nedan)
* en näve sötmandel eller blandade nötter och frön.
* 2 bitar mörk choklad
* delikatesstallrik med t.ex. ostkuber (skrattande kon e.d.), små ölkorvar, skinkskivor, brieost, kokt ägg
dvs plockmat med högt protein- och fettinnehåll. Detta blir det ofta på kvällen.
* omelett/äggröra/äggmuffins

Äggmuffinsen är superdupersmarriga, och perfekt mellanmål! Jag har smulat i lite broccoli och blomkål i en sats, och nu igår hade jag i trattkantareller i smeten. För att slippa ett moment och göra det extra kladdigt öser jag baconbitarna (köper tärnat bacon) direkt från stekpannan ner i muffinsformarna, och rör inte ner det i äggsmeten. Annan fyllning lägger jag också rakt i formarna. Det flyter upp och fördelas hyfsat ändå. Till första satsen var jag noga att köpa muffinspappformar, men det var ju helt onödigt!! Halva muffinsen fastnade i pappret! Bättre att köra direkt i teflonformen, bara att lyfta ur muffinsen.
Någon som testat annan fyllning? Detta är ju ungefär som en omelett, så man kan blanda i precis vad man vill! Oliver, soltorkade tomater, fetaost osv!

Hallonsmoothie
1 dl frysta hallon
en skvätt vispgrädde
3 kaffemått Whey-100 proteinpulver med vaniljsmak (kaffemåttet var det som fick bo i pulverburken…)
1 dl naturell fet yoghurt
linfrön
solrosfrön

Körs i mixer
Man kan byta ut proteinpulvret med ägg och kanske lite sötningsmedel om man inte vill blanda i konstgjorda saker. Jag har valt att fylla ut min smoothie med lowcarb proteinpulver och vaniljsmaken rundar av hallon och yoghurt lite, liksom den lilla gräddskvätten.

Inget för fettskrämda 😉 Min räddning under en glassugen sommarhetta. Nu har behovet avtagit lite, så nu blir det bara 1-2 gånger per vecka ungefär.
Jag har provat med både jordgubbar och blåbär också, och blanda hallon och blåbär, men jag gillar bara hallon bäst. Köper Euroshoppers frysta påse, med ziplås. Det är ofta mycket trasigt i dom påsarna, men det spelar ingen roll när man bara ska mixa ändå.

Substitut

Annika skrev ett tänkvärt inlägg om godis-substitut häromsisten. Jag ska skriva om kolhydratsubstitut tänkte jag. En av de vanligaste frågorna jag får när jag berättar om min nya kost är ”Vad äter du istället?” Istället för pasta, ris, potatis och bröd då. Återigen konstaterar jag att jag var så mentalt redo för min kostomläggning, och kroppen hade själv sett till att detta skulle funka för mej, för jag var nämligen grymt trött på både mackor och bukfylle-tilltugg! Jag skippade oftast frukosten helt, för att jag inte orkade tugga i mej en tradig ostmacka till i mitt liv. När jag läste om GI och LCHF (i boken GInoll av Skaldeman) klickade det till och bitarna föll på plats. Vad åt jag helst på en måltidstallrik? Köttet! En skål köttbullar att härja fritt i var drömgodiset som man skulle tycka var lite syndigt till och med! Så jag har egentligen inte ”bytt ut” något, jag hade redan slutat behöva ris och potatis. Istället har jag bara jobbat på att lägga till den där utfyllnaden för att man inte kan äta _bara_ köttbullar. Det innebär kanske ett steg mindre för mej. Men en sak som bl.a. Skaldeman glömmer i sin lära är att vi äter med ögat också. Därför vill jag gärna ha lite olika ”delar” på tallriken, typ kostcirkeln – men den nya då! Här är mina vanligaste substitut för potatis, ris och pasta.

* broccoli eller blomkål. Brysselkål funkar också (och säkert en massa annan kål jag inte satt mej in i)
* blomkålsmos (Riv grovt, puttra ihop med grädde, ha gärna i nån mjukost typ philadelfia också)
* gräddkokt spenat
* äggmuffins (funkar trots baconinnehåll till mycket, t.ex. biffar)
* äggröra/omelett
* haloumi-ost
* squasch eller aubergine som följer med i ugnsformen

Oftast blir det broccoli, för det är gott och enkelt att laga!
Pizzasallad, slakad vitkål och coleslaw och sånt är också bra substitutmat. Jag har aldrig varit förtjust i pizzasallad, och har därför inte fått tummarna loss att ta tag i vitkålens förlovade land. Jag är en lat matlagare också, och det är jobbigt att förbereda ett vitkålshuvud, vad man än ska göra med det… *latmasken rodnar lite*

Nu vet ni vad jag äter ”istället”.

Senaste tiden har jag märkt att jag blir mätt snabbare än tidigare. Igår åt vi baconlindand kycklingfilé (med broccoli) och jag var mätt efter en filé och lite broccoli. Riktigt mätt. Inte så jag fick tvinga i mej det sista, men nöjdmätt! Och det höll i sej. Nu ska jag bara bli av med den här megaplatån jag byggt till mej mellan förra och nuvarande mensen, med hjälp av mina avsteg också, så ska nog vågen börja ticka neråt igen. Det är Status Quo just nu efter vätskesläppet. Om allt funkar som det ska bör nästa vecka bli en nergångsvecka – snälla snälla. Det var längesen nu, men det är ju självförvållat, och jag vet vad det beror på. En bra sak med avstegen är att jag ser att det inte betyder att jag skenar iväg uppåt, utan bara går upp dom där vätskedepåerna. Men framförallt att jag märker hur dåligt jag mår av fel mat nu. Jag blir mer känslig för fel mat ju mer rätt jag äter. Magen svarar antingen med magknip eller totaltstopp när jag äter ”vanlig mat”. Hormoncykeln funkar som den ska igen, vilket är det bästa med hela det här projektet! Nu vet jag var viktgränsen för det går ungefär också.

På tal om mage… Det är några som undrat över gallbesvär och sånt med den här kosten. Jag har tidigare fått megakramper i gallgångarna efter en riktigt fet måltid. Rökt ål och sånt har gått tvärbort, och jag har även varit väldigt känslig för syrligt (? osäker på om det är det…), så jag har inte kunnat äta vindruvor utan att få gallkramper. Det värsta jag varit med om i den vägen var efter en god middag på restaurang för ett antal år sedan med bästa vännen. Vi hade gottat oss med sniglar, fläskfilé oscar med bea och pommes och säkert någon gräddig söt efterrät också – troligen creme brylee som är min favorit. Vi kom bara ett par hundra meter från restaurangen på hemväg när jag fick ett anfall så jag stod dubbelvikt och var kritvit i fejset. Det släppte tack å lov snabbt, men jag mådde inte särskilt bra efteråt. Alla i min närmsta familj är gallopererade också, och brorsan tjatar på mej att jag ska göra det också, innan det är för sent och jag får ett riktigt anfall. Så jag har gått och väntat på det…

Jag har inte haft en enda gallkänning sedan jag började med GImaten, TROTS allt fett och alla ägg jag äter. Så jag tror att det är fettet i kombination med kolhydraterna (eller som mamma uttryckt det i alla år, utan att förstå vad hon säger _egentligen_ 😉 : fet mjölmat, typ pannkakor) som ger gallkänningar.

Jag äter även en hel del kål som ni förstått, vilket ju kan ha en annan otrevlig effekt. Men nope, inget sånt heller. Magen är så lugn och fin när jag stoppar i den rätt saker – koststrikt. Gilian skulle varit stolt om hon såg resultatet också… Så om det avksräcker er från att prova, kan jag dementera otrevliga effekter. Det är kolisarna som är boven!! *skrattar*

PS. Sist jag var på den restaurangen åt jag också oscar, men den här gången med wokade grönsaker istället för pommesen. Sniglar är GI-OK. Efterrätten får man hoppa över eller ta något fruktigt…