Saras matblogg

Mammas oxrullader

Förutom hemlagad lasagne och pappas köttbullar var en av mina favoriträtter som liten mammas oxrullader. Detta var såklart lyxmat med tanke på det fina köttet och gräddsåsen, så det blev inte så ofta. Jag har sett till att få med mig receptet i min handskrivna familjereceptbok, och fick för mig att kolla igenom den häromsistens. Jag insåg snabbt att rulladerna var perfekt LCHF-mat och testlagade. Det blev succé, så det har blivit flera gånger! Det kan vara svårt att få tag i späck, men det finns i välsorterade köttdiskar (där gamlingar handlar, dom som inte är riktigt lika fettskrämda som vi 70-talister blivit itutade att vara). Det finns folk som gör rullader med bacon istället för späck, men det ger ju lite röksmak också, och då smakar dom inte som de ”ska”. Späcket använder man till att öka fetthalten, vilket förhöjer SMAKEN i oxköttet.

Oxrullader

4-5 hg tunna skivor innan- eller ytterlår (lövbiff brukar jag ta)
lika många skivor späck
2 dl grädde
3 dl buljong
salt och peppar

Om späcket är i klump går det bra att skiva det själv hemma, ungefär som man skivar gravad lax.

Rulla in späcket i köttet. Stick igenom en tandpetare.

Bryn rullader (i smör såklart!) och salta och peppra.

När de är vackert bruna slå på ca 1 dl buljong (jag föredrar ekologisk buljong UTAN glutamat!). Låt bräsera under lock ca. 15 minuter.

Späd med grädde och bräsera färdigt 45 min till. Vid behov späd med mer buljong eller grädde.

Det blir godare ju längre du orkar vänta på de puttrande rulladerna, men de går att äta snabbare om man inte har tid att vänta en hel timme vid spisen.

Till oxrulladerna äter jag t.ex. blomkålsmos och sparris. Den här stora portionen kan jag inte ha orkat äta upp – jag börjar lära mej hur mycket blomkålsmos jag ska ha till köttet nu för tiden. Det tog lite tid att tänka bort det stora berget pasta man brukade ha på tallriken…

Vid ett annat tillfälle blev det stuvad broccoli som tilltugg. Jag ”stuvar” oftast genom att mjukkoka i grädde på låg värme och sedan ”reda” till med lite cream cheese (Philadelphia) mot slutet som ger krämighet och lite sälta. Det behövs inte mer.

All inclusive på Gran Canaria

Jag har varit iväg på bröllopsresa på GranCanaria. Vi hade beställt all inclusive för att ha det riktigt enkelt och bekvämt under vår vecka, och jag trodde det skulle gå bra eftersom det innebar buffémat. Man kan alltid plocka sånt som ser LCHF ut, och hoppas på det bästa.Här kommer lite tips från Bahia Feliz hotell Orchidea och Fritidsresor.

Flygplansmat

När det gällde flygplansmaten var min tidigare erfarenhet CARBS! Nån smaklös köttfärssås med överkokt spagetti i minimala portioner, och frallor med ost typ. Därför vågade jag inte beställa flygplansmat, men det gjorde maken. På nervägen var det enkelt att ta med den vanliga ägg och tonfisk-frukosten i en slängbar burk. Frukostbrickan hade jag kunnat beställa. Det var en bricka med ”plockmat” (=pålägg) som hade funkat finfint med ett medhavt kokt ägg eller två. Jag vet inte om man vågar hoppas på det nästa gång dock, så reservägg är nog att rekommendera. På hemvägen var det ”middag”, som också hade funkat hyfsat. Några kotlettskivor, med nån grönsaksröra, sen tror jag det kan ha varit ris, men jag minns inte så noga. En babybel-ost låg där också, som jag fick av min kära make. Jag hade själv med mig ägg, nötter och choklad, och vi hade hunnit en burgare som jag blev mätt och nöjd med på flygplatsen innan.

All inclusive

Jag är så van vid mitt morgonkaffe med vispgrädde nu att mjölk-kaffe bara är blaskigt – kan leva utan… Grädde fanns inte att få tag i, trodde jag. Tills jag hittade spraygrädden vid glassen, ungarnas pannkakor m.m. Den är förvisso sötad, men sockret fick jag ge mig på nästan direkt. Det var allra svårast att undvika när man inte har full kontroll på vilken mat man ska ha tag i. Drack man kaffe med gräddfluff kände man hur söt grädden var. Men lät man grädden smälta ner i kaffet så det bara blev ”kaffe med grädde” blev inte den söta smaken lika koncentrerad, eftersom den blandades ut i kaffet. Det var inget problem för mej, som tidigare druckit kaffe med socker, jag är van vid smaken, även om jag inte tycker om socker på samma sätt längre. Sprejgrädden var alltså räddningen på mitt morgonkaffe. Jag vågade inte skippa kaffe helt, vilket kunde varit en annan lösning, eftersom jag dricker kaffe dagligen nu, och en bröllopsresa med ständigt koffeinabstinenshuvudvärk kändes inte som ett lockande alternativ.

En typisk frukost för mig, om man bortser från glaset med mjölk, som inte ingår i min ordinarie kost. Ibland blir jag sugen på mjölk, då dricker jag mjölk. Trogna läsare vet att jag i vanliga fall oftast äter en burk tonfisk med 2 kokta ägg och majonnäs till brunch. Detta är den kanariska varianten. Baconen var mer som stekfläsk, vilket maken inte gillade, men jag bara tyckte var bonus! Däremot skippade jag äggröran direkt efter ett smakprov första morgonen. Den var nog gjord på bara äggvitan eller något, för den var totalt smaklös!! Eftersom det fanns stekt ägg som alternativ var valet enkelt. Majonnäs fanns vid lunch och middag, oftast i naturell och vitlöksversion, men det fanns inte alls till frukost. Däremot fanns tonfisk, vilket var en glad överraskning! Jag fetade till den med vanligt smör (=burro – obs, se upp, de har margarin också, så du får rätt paket. Vi missade frukosten en morgon *harkel* och fick gå på tilltuggen i poolbaren, och där fanns tonfisk, men bara en stor skål med margarin…. Urk vad det smakar kemiskt och konstigt nu när man är van vid smööööör), och röran blev jättegod! Jag kom att tänka på mina barndoms somrar i Lappland med röding med smör (och mandelpären) till lunch! Den kanariska vita osten var ganska mild, men såg fin ut på tallriken. Vid middagen hade dom en annan hårdost-variant i liknande klyftor, och den var supersmarrig! Frukost åt vi vid 9-halv10-tiden, sedan var man mätt och belåten till framåt 2 när man kunde knalla och käka lunch med sitt gula armband.

Lunchen var den svåraste måltiden LCHF-mässigt, eftersom det fanns färre alternativ än till middagen sen på kvällen, och de flesta var kolhydratspäckade. Det fanns alltså gott om mindre köttiga hamburgare, korvar, pommes, majsröror m.m. Men det fanns nästan alltid en ren kötträtt (kotlettskivor e.d.) och en ren fiskrätt (typ ugnsbakad eller grillad fisk, med såsen vid sidan om). Just den här dan när jag kom ihåg att plåta min lunchtallrik var det någon friterad fisk, så jag tog bara fläskskivorna, lite ugnsbakad squasch, burksparris, vitlöksmajonnäs och en ny laddning tonfisk med smör, som brukade finnas med vid påläggslängan.

Middagen var alltid lika underbar! Ett vegetariskt alternativ var alltid toppen-LCHF! Vad sägs om grön färsk sparris gratinerad med hollandaisesås? Blomkålsgratäng med massa smarrig ost? Jag hade inga som helst problem att hitta tillbehöret till köttbasen som skapar ögongodis på tallriken. Tyvärr finns inget förevigat, eftersom jag inte tänkte på att bära med mig mobilen, och bilderna är från sista dagen, enda kvällen vi inte åt på hotellrestaurangen till middag. Det fanns alltid stora krukor med majonnäs och aioli om man var osäker på såsen som egentligen hörde till. Kall sås är ju så gott i sommarvärme! Nu hemma på vintern står dom bara och blir gamla i kylen dock… Både kött och fisk fanns i flera varianter, och alltid något ”ren” där man inte behövde misstänka gömt mjöl i sås e.d. Deras ”kallopsvarianter” var underbart möra och kryddiga! Första dagarna åt jag mycket fisk, men även någon köttbit vid varje mål – är det buffé så är det! Jag märkte efter hand som veckan gick att mina portioner blev mindre och mindre, jag lärde mej att inte ösa på för mycket bara för att det fanns, och var alltid behagligt nöjd utan att vara stoppmätt. Sista kvällen på restaurang var smakmässigt en besvikelse, eftersom bean både jag och maken längtat oss blodiga efter var blaskig och smaklös. Oxfilén var helt OK, men serverades med tradiga kokta grönsaker och ett BERG med pommes. Minnet av papas fritas från tidigare kanarieholmar-semester fick mej att äta några såna också till maten, men de smakade inte alls så smarrigt som jag minns det, så nu vet jag det också.

Kolhydratfällor

Jag har redan nämnt sprejgrädden. Sedan klev jag självmant rakt ner i glassträsket. Nougatglassen var helt enkelt underbar OCH ”gratis”. Det gick inte att låta bli den (jo, klart det gick, men jag ville inte!). Skillnaden från tidigare var att jag inte toppade en skål, utan jag tog EN kula och njöt! Jag har som princip att njuta av mina snedsteg. Ska jag få dåligt samvete är det absolut inte värt det! Sedan provade jag en gul fromageliknande grej på deras superfina dessertbord också (som även innehöll små ursöta bakelser och flera olika format med fromager och puddingar), och konstaterade att mitt tidigare sockergris-jag hade äääälskat vad-det-nu-var. Nu var det gott, men lite otäckt efter två tuggor, och jag blev nöjd direkt liksom. Rätt skönt att numera ha en spärr som gör att jag inte fullkomligt bryter ihop och frossar så fort man får in något himmelskt gott (läs sött) i munnen.

Dryckesmässigt blev det en del kolisar också. Jag antar att sangrian jag brukade läska mej med vid poolen inte var sockerfri. När jag tröttnade på vatten drack jag det vita vinet till maten – ett milt och inte sötsliskigt vin, som troligen inte gjorde så mycket till eller från med tanke på glass och sötad grädde å annat. På kvällarna blev det vodka tonic eller irish coffee specialbeställd utan socker (förutom den man fick i sprejgrädden då…).

Jag gick upp ett par kilo under veckan, mest självvalt i form av glass-ätandet – jag var liksom beredd. Men jag behövde inte ”börja om och ta nya tag” när jag kom hem, eftersom jag aldrig egentligen klivit av, utan bara ”lagt till” lite onyttigheter. Så första veckan hemma har jag tappat 2,5 kilo igen utan några problem eller övergångsbesvär. Det var värt varenda liten nougatkula! För mej är det viktigt att jag lever ett medvetet liv, jag klarar inte att studsa mellan ”nu skiter jag i det ett tag” och ”nu ska det hårdköras som attan till beach whatever”. Och sedan jag hittade lågkolhydratsmaten behöver jag inte göra det heller. De små sug jag ibland får efter sött dämpas så lätt, antingen med ett bättre val i form av en babybel e.d., eller så äter jag bilen/pollyn/glassen, sen är det bra med det.

Utsikten från vår balkong var rätt OK va? Vi bokade ett SPA-paket sista dagen och njöt i de här varma bubbelpoolerna som fredagsbad deluxe.

Ligger lite lågt

Precis när jag kört igång den här rena matbloggen kände jag inte alls lust att matblogga – och hade inte riktigt tid heller, eftersom mitt bröllop stod för dörren.

Nu ligger jag lite lågt för att jag har och har haft en hel del jobb och min fritid räcker inte till riktigt allt jag skulle vilja. Men det är kanske någon som undrar hur det går för mej, så jag skriver en liten lägesrapport iallafall.

LCHF är en toppenrutin nu, och maken är helt med på mitt tåg, även om han käkar sina kolisar vid sidan om. Han har t.o.m. inte köpt hem nytt margarin att steka i – kanske kanske kan det bli smör för hela slanten nu. *hoppas hoppas* Viss förändring tar tid. Han är hyfsat normalviktig och har ett kroppsarbete, så han har ingen anledning att lägga om sin kost, och det är inget jag ”begärt” heller. Däremot kaaanske hans psoriasis kunde bli hjälpt lite, eftersom jag sett rapporter om att lchf även funkar på det. Men förändring har alltid tagit tid för kära maken, så jag pushar inte. Är han redo är han, annars får han vara. Det äts betydligt mindre snacks och tomma kolhydrater i huset iallafall, även om det blev en hel del sånt över efter bröllopet. Det händer att jag ”smakar” en näve ostbågar, och för inte allt för länge sedan stoppade jag av någon outgrundlig anledning ett vingummi i käften, men det spottade jag ut lika snabbt igen – fy bövelen vad det smakade otäckt. Jag har aldrig gillat vingummi, men nu gör jag det VERKLIGEN INTE!

För egen del har jag skippat mät- och vägdagar. På prov. Stressen runt bröllopet satte sej direkt på buken – jag nästan såg hur magen växte just då några veckor! Men nu är jag på väg neråt igen och känner hur stressen rinner av mej. Jag måste bara bevara den fina ”hormonsagan” ur Kifs form, som hjälper mej mycket att inte stressa upp mej för vikten längre. Jag kommer att gå ner så småningom, men jag är och har alltid varit extremt känslig för hormonförändringar i kroppen…

”Kroppen lagrar fett med hjälp av hormoner, insulin och kortisol är två av dem. Kung kortisol regerar mittenbiten på kroppen. Minsta stress gör att kungen håller hårt i reserverna och gärna lagrar in extra för att ha i onda tider. För att vagga in kungen i säkerhet ska man se till att han verkligen litar på att han alltid kommer att få det han behöver. Det gäller alltså att föda och göda honom genom smör, kokosolja, fet fisk och fett kött! Minsta tecken på svält och han håller hårt i reserven och efter en svältkur så kommer han att hålla väldigt väldigt hårt på allt han har och dessutom kommer han att lagra in allt han bara kan för att ha nästa gång det blir svält.”

Söt förklaring av lizaohman 12/6-2009 kif

Jag sitter alltså fortfarande fast på min platå viktmässigt – den jag trodde släppte i våras. Nu har jag kommit till ett stadie när jag mår så bra och känner mej så pigg och frisk i kroppen att det faktiskt inte gör något att jag väger som jag gör. Mina former är fasta och fina, även om jag är stor fortfarande. Jag har minskat från storlek 54 till undre delen av 50 och är snart nere i hyfsat normala klädstorlekar. Det är detta jag kikar på när jag misströstar på vågen. Och brudklänningen fick läggas in REJÄLT mellan slutet av april och slutet av juni när jag var där för ändringarna. Sen fick vi lik förbaskat tråckla in den uppikring på bröllopsdagen för att den blivit för stor runt tuttarna på bara en månad…

Det var ett tag sedan jag hade en trötthetsperiod, men jag har en teori om detta också. Många talar om att man med LCHF läker ut gammal misshandel av kroppen, framförallt organen. Mina trötthetsperioder har varit ganska cykliska, med en magisk trea inblandad, typ var tredje månad och kan hålla i sej 3 veckor. Jag tror att kroppen då antingen vilar efter en jobbig period ELLER att den jobbar för fullt med läkning, förbränning och allmän fixning, att energin inte räcker till något annat. Men när jag kikar på hur jag mådde förr, när jag alltid gick i någonslags halvkoma och inte orkade gå några längre sträckor, var helt slut efter en dag på stan – i normalfallet – så är trötthetsperioderna en helt annan sak.

Matmässigt är jag periodare. Ibland har jag en period när det blir blomkål i någon form varje dag, ibland är det mycket äggröra och sånt till maten, ibland har jag ingen matlust alls, och då spelar det inte så stor roll vad som ligger på tallriken, bara det är fett och protein i någon form. Gott är det ju alltid ändå.

En period med smörstekt färsk grön sparris är väl på väg att ta slut nu – det försvinner väl snart från butikernas hyllor. Tänk att jag gått i så många år och varit rädd för färsk sparris, för att alla sagt att dom är trådiga och meckiga att tillaga. Fick tipset att bara bryta stjälken (tror det kommer från goa mat-Tina ursprungligen – jag är såklart lokalpatriot!!), så går den av där den är färsk, och man slänger bort det torra-trådiga. Sen bara steker man den i smör i ett stekjärn ett par minuter. Värsta goda tillbehöret!! Mums!

Jag har förresten förberett för ett oxrullad-recept här, så håll utkik…

LCHF-kalas

Förra veckan fyllde jag år. Jag ville bjuda på kalas, men hade lite beslutsångest innan vad jag skulle bjuda på så jag också skulle få kalas, inte bara mina sugar-addict-gäster. Sökte runt på nätet och hittade en chokladtårta som verkade spännande. Ett svagt ögonblick glömde jag även den lilla detaljen att jag inte är någon mästerkock eller mästerbagare. Jag tänker helt enkelt inte på alla nackdelar som skulle kunna finnas när jag får en idé. Det första svärmor sa när jag berättade att jag tänkte baka en tårta var ”Oj, i den här värmen?”. En annan detalj jag inte heller tagit med i beräkningen direkt jag kom på idén. Det är ganska skönt att tänka positivt och inte måla fan på väggen vad man än ska göra. Vad är det värsta som kan hända?

Chokladtårtan blev inte helt lyckad, och min teori är att choklad-smör-smeten blev för varm. Det skar sej. Jag lät den svalna i kylen över natten och värmde försiktigt på den igen dan efter. Då gick den ihop snällt, men konsistensen på den färdiggräddade kakan var aningens ”mjölig”, vilket den kanske inte varit om smeten hållt ihop från början. Värm alltså väldigt försiktigt när ni rör ner smöret.

För att undvika fler choklad-som-skär-sig-problem körde vi bara med vispad grädde på tårtan, som vi smaksatte med lite kalhua för att göra det lite annorlunda.

Vanan trogen letade jag olika kakalternativ också, men hittade bara kokostoppar som jag provade att göra. De var läskiga. Sådär så man inte vet om de var goda eller inte… Kokosfett är ju lite speciellt.

Sen då? Vad ska man bjuda på till fikat till folk som inte tycker kaffe med grädde och stött kardemumma är värsta goda fikastunden? Åkte iväg till affären och styrde stegen mot kakhyllan, men halvvägs dit bromsade jag. Nä, jag skulle vilja visa familjen vad jag äter när jag ska ”festa till det” utan socker. Helst utan att skriva dom på näsan att socker är skit. Bara bjuda på riktigt gott tilltugg helt enkelt.

Detta kom jag hem med. Det blev ost-tapas-typ.

Ett misslyckat försök att göra små munsbitar med ostgratinerad squasch och baconlindad mozzarella (jag vet att jag läste det nånstans!!). I ugnen flöt all osten ut, så baconet låg i ostpölar. När det svalnade gick det att göra bitar med segaktiga chips med bacon, men det var inte så snyggt. Squaschen höll ihop lite bättre, även om osten flöt ut där också. Trots utseendet blev det inte en smula kvar av plåt-snacksen.

I övrigt bjöd jag på:

• tärnad halloumi med chilli
• små ölkorvar som jag delade på hälften
• briekuber
• ädelostkuber (var lite mjuk och kletig ost, så det blev lite mosigt/smuligt)
• två färdiga tapasblandningar, en med små chilisar med fetaost, och en med svamp/oliver/kronärtskocka m.m.
• cocktailtomater
• spettkaka
• färska jordgubbar
• vispad grädde med och utan kaluha

Omdömena var ”svingott”, flera tog om en vända efter tårtan också. Jag hörde ingen beklaga sej över den äckelmättnad och ”oj vad de ätit onyttigt och en massa godis de inte borde” som brukar sprida sej runt bordet vid såna här kalas. Kanske vågade dom inte säga något för att jag bjudit på så konstig mat Just ja, barnen var inga fans. Tårtan var äcklig, ost ville dom inte ha, jordgubbarna gick ner, och de total-massakrerade såklar spettkakan – vilken tur att jag hade lite socker till sockermonstrena. Sen for de in till svärmor och tiggde chokladwaffers och havrekakor och annat för att mata sockermonstret lite till. Vi bjöd ju på läsk också, för jag har ingen aning om vad man ska bjuda på annars. Saft eller juice är ju inte en smula bättre ens…

En reflektion:

Varför är man så DUKTIG när man äter sallad? Vi käkade Cesarsallad i värmen igår och fick denna kommentar av Ms mormor: ”vad duktiga ni är!”. Detsamma gäller om man äter lax med spenat. Men kommer man med en tallrik med äggröra och bacon… Ojojoj… Fascinerande…

Tankar och funderingar – varför funkar det?

Jag funderar ofta varför LCHF funkat så bra som ny matrutin för mej. Jag har alltid trott precis som alla andra att jag har dålig karaktär, inte kan äta nyttig mat osv. Tjockisens vanliga dålig självkänsla-tankar… Jag har iallafall skummat fram ett par punkter som förenklat förutsättningarna för mej.

Jag tycker om fett

Jag har precis som alla andra fått skämmas lite för att det varit gott att slicka visparna när man vispat grädde, och dricka ren vispgrädde har ju varit så tabu att det inte ens kan nämnas! Jag minns min brors ord ifjol om ”gubbarna på jobbet” som hade börjat äta GI och därmed kunde klämma på en rejäl klick bea på all mat. Då var jag inte helt på LCHF-tåget och höll med lite försiktigt om att en viss måttlighet får man ju ha ändå. Nu vet jag att det är den riktigt feta (och goda) bean som gör mej mätt. I fredags var vi på turné och lunchen skulle ätas ute. Vi valde mellan burger king och ett lunchhak. Deras dagensalternativ var lövbiff med bea och pommes. Perfekt tänkte jag, det brukar vara fett och bra, och restaurang-bea är ju så smarrig! HA! Grå skosula med PULVERSÅS!! Servitrisen frågade lite försiktigt när jag avbokade pommesen ”men du vill ha såsen?!?!” – vår värld är VÄLDIGT förvirrande för vanligt folk… Givetvis var jag avgrundsvrålhungrig när jag kom hem och åt min standardfrukost då på eftermiddagen istället.

Jag har fortfarande svårt att äta rent fett, men det beror inte på att jag inte tycker om det, utan att jag har kvar mentala fördomarna om fett – de sitter så djupt rotade i mej. Jag förstår alla som envist hänger kvar vid att man nog ska ha lite fett även om man käkar lowcarb, det är skitsvårt att ställa om hjärnan, man riskerar ju så mycket!! När jag öser på det på tallriken och ”gömmer” det ihop med annan mat går det bra. På Kolhydrater i fokus är det många många som äter kokt ägg med smör till frukost, eller har smör i kaffet. Jag har provat kokt ägg med smör. Men jag var superfeg! Tog små försiktiga klickar. Läste sen ett inlägg med en som åt det till frukost, och då var det 2-3 ägg och 50 g smör som var standard! Det syntes knappt i min smörask när jag ätit min försöksportion. Max 20 g fick jag i mej om ens det. Inte konstigt jag var hungrig nästan direkt… Majonnäs har jag vant mej vid att ta ordentligt av. Det är inte ”lika rent”.

frukost med varmröt lax, ägg och majonnäs

Jag hade inga måsten om frukosten

Nästa orsak till att det funkar för mej är att jag inte hade några måsten om vad jag skulle äta när och hur. Jag hade någonslags standardfrukost när jag var barn, men den var nog mest framplockad av praktiska skäl – det var det som gick i ungen när hon var nyvaken, frusen och trött…. Nu ser jag mej själv sitta och äta filmjölk med mängder med socker, med antydan till filpanna, särskilt på vintern, och förstrött tugga på en ostmacka som knappt gick ner. Gnissellimpa eller det där vita fluffiga franskbrödet som jag inte minns vad det hette – Bergis kanske? När jag fick ansvar för egen frukostätning blev det kanske två leverpastejmackor med ett glas mjölk, men jag åt aldrig med någon större förtjusning på morgonen. Det hände att jag skippade frukosten om jag visste det var god mat på matan sen (och hann bli vrålhungrig och sur såklart)… Som vuxen blev det inte mycket bättre. Det var väl bara när jag försökte banta som jag tvingade mej till någonslags ordentlig frukost – frukost är ju dagens viktigaste mål har vi fått lära oss av Wasa och Arla och alla som tjänar pengar på det vi stoppar i oss. Jag minns en period med havrekli-gröt, för havregröt blev man ju så mätt på, det är världens bästa frukost… Jo, men ett par rejäla klickar hallonsylt så man inte känner smaken av gröten…Helgfrukost med sambon var alltid lyxig med rostbröd, skivat ägg och kaviar. Det kan jag sakna ibland, minnet av smaken. Särskilt vallmorost.

Nu äter jag inte frukost. Äntligen slipper jag! En mugg kaffe med grädde. Sedan brunch när jag blir hungrig, när jag varit uppe ett par timmar och magen och huvudet vaknat. Jag ser i forumen alla nybörjare som antingen gör allt för att försöka hålla fast vid sin gamla frukost så gott det går – oftast yoghurt med något stall-bös i, leta leta efter något brödsubstitut så att allt ser ut som vanligt, eller går direkt på hardcore lchf med omelett och bacon (som man tror är hardcore, fast det sedan visar sej vara äggmjölk eller ingenting som är ”riktig” LCHF-frukost – när kroppen själv får välja). Jag fattar! Men jag är samtidigt så himla glad att jag inte behövde stångas med det också. Jag hade ingen måste-frukostvana, så jag behövde inte bryta en gammal och skapa en ny. Jag skapade bara en ny, som var helt rätt för mej – äntligen! Men det var ganska jobbigt att hitta rätt där också – framför allt var det jobbigt att skjuta den framåt på dagen och vänta på hungern. Mentalt då alltså, kroppsligt var det det kroppen skrek efter. Sluta mata mej innan jag blir hungrig!

Jag har inte gått på allt nyttoprat om sånt jag inte gillar

Jag har alltid haft svårt med grönsaker. Inte så mycket själva smaken och att äta dom som att köpa hem och tillaga spontant. Det är många olika grönsaker som möglat bort i min kyl genom åren. Inte ens gurka hittar ni i min kyl – denna nationalgrönsak som alla hyllar.  Jag är så konstig att jag inte ”gillar” sallad. Inte för att det är äcklig smak, för det smakar ju ingenting! Nä, det är hela grejen med sallad som bara är så jobbigt. Den ska hackas och blandas och petas i sej (jagas omkring på tallriken – det går många kalorier till själva jagandet av alla småbitar!) och sedan är man tvärhungrig max 2 timmar senare iallafall. Why bother? Nyttigt, jo visst, det är nyttigt med vatten. Men jag kan lika gärna dricka det i glas. Jag är van att säga ”jag tycker inte om…” men egentligen kan jag nog äta dom flesta grönsaker (utom färsk tomat, som jag helst slipper). Jag provsmakar färsk tomat med jämna mellanrum, nångång vart annat-tredje år sådär, och hoppas på att jag den här gången ska tycka det är lika extatiskt gott som ”alla andra” gör. Men nope, inte ens solvarma små goda tomater direkt från egen planta är gott i min mun… Sorry… Äntligen slipper jag också, för tomater är inte lowcarb.

Mitt förhållande till frukt är något liknande. Jag tror inte det finns många människor i den här världen som  inte lovordar denna matgrupp. ”Mumsfillibabba vad gott det är med frukt, jag äter massor varje dag, det ÄR ju ett så bra MELLANMÅL”. Jag har aldrig köpt eller ätit frukt spontant. Det har varit tvunget att vara ett medvetet val ”för det är ju så nyttigt”. Tillbaka i barndomen ser jag fruktstunden på kyrkans barntimme glasklart framför mej. För att jag skulle få i mej frukten måste det vara apelsin skuren i klyftor så man åt den ”ur skalet”, förvarad i en sån där fyrkantig enliters tupperware-burk. Men det var nog bara för att det var en så mysig känsla att suga saften ur frukten eller något. Jag var aldrig extatisk över hur gott det var. Varken då eller nu. Som vuxen har jag haft ett förhållande till fruktsallad. Ett äpple, en apelsin och en banan. Ihophackad och serverad med – ja gissa…. Flytande vispgrädde. Gärna lite valnötter i också. Banan och vispgrädde är ju så gott ihop!! Där sökte jag nog mest sockerkicken. Nu får jag mina kickar på andra sätt. Jag tillhör det fåtal som inte himlade med ögonen när fruktsocker-larmet kom nu (fruktsocker mer fettbindande än ”vanligt socker”), utan istället tyckte ”yes, det var väl det jag visste hela tiden!!”. Äntligen slipper jag trycka i mej frukt för att det är så nyttigt! Andra får gärna käka frukt på bredden och tvären, men det ÄR godis – tandläkaren har haft rätt hela tiden . Frukt är också en sån sak som det finns hur mycket fördomar som helst om, och man möts ofta av stora tefatsögon av förvåning ”men frukt kan du kanske ta lite?” när det bjuds. Det ääär ju så nyttigt… Nejtack, men jag tar gärna lite ost om du har?

Äter jag då ingen frukt eller grönsaker alls? Jo, men det jag vill, så mycket jag vill och när jag vill. Faktum är att jag äter betydligt mycket mer grönsaker nu än nånsin tidigare. Huvudsakligen blomkål, broccoli, squasch och spenat. Ibland slinker det med typ wokgrönsaker, lite paprika och andra grönisar också. Sallad äter jag bara i färdigchoppad form (utom nu när jag handskördar egen ”baby leaf”) och enbart för att det är snyggt att se på. Ofta sallad med mangold, spenat och liknande inblandat i. Frukt äter jag ungefär lika ofta som innan. Kan bli sugen på ett äpple nångång när vi har hemma (sambon äter frukt och är fullkomligt ”normal”), gillar den sötsyrliga ananasen, på sommaren blir det lite melon, och nu under jordgubbstid äter jag ”så mycket jag vill”, även om jordgubbarna är ganska kolis-täta.

IKEA-köttbullar med spenat-äggröra

Jag kan inte redogöra för vitaminer och mineraler och sånt jox – det får ni googla er fram till om ni undrar. Jag får i mej tillräckligt med vitaminer genom min kost också, och vissa saker behövs inte i så stor mängd för att de bara motverkar skador kolhydraterna fixar, t.ex de superhypade antioxidanterna…

Om ni skummar tillbaka nu kan ni se rätt många ”äntligen” i min text, och det är nog själva stora svaret på varför. Jag har alltid velat äta såhär. Jag har alltid tyckt om den här maten, jag har aldrig gillat frukost, har egentligen inte velat äta så ofta osv. LCHF är svaret på det min kropp frågat efter hela tiden, men jag har inte lyssnat förrän nu.

Nu står jag inför en ny utmaning – eller vi kanske jag ska säga. Blivande makens semester börjar på måndag. Vi måste synka våra matbehov. Jag måste anstränga mej mer än att bara kasta in lite kött och fett i mej när jag känner för det. Planera dagar, hitta blandalternativ m.m. som funkar många dagar i sträck och hela dagarna. Inte bara dagens huvudmål, som vi delar i vanliga fall.

Flyttat min matblogg

Nu börjar det vara dags att samla allt på ett ställe. Jag har varit skeptisk till att ha en separat matblogg, eftersom jag har en djurpratsblogg som är ”bortglömd” (=jag glömmer skriva i den). Egentligen vill jag har allt på ett ställe som rör mitt liv, och kanske kommer jag att dubbelposta? Jag vet inte.

Nu har jag iallafall fört över alla mina matinlägg hit och börjat fylla ut med lite länkar och sånt. Jag plockade även in den lilla snutt matblogg jag sparade ner från GIviktkoll när jag började blogga mer publikt. Mina nybörjartankar är både preskriberade, lätt redigerade från de mest privata funderingarna och kan kanske vara till nytta för någon annan som börjar och går igenom samma sak. Unikt material aldrig tidigare publicerat alltså!! =OD Jag har inte fört över några kommentarer – de finns ju kvar på blogg.se-sidan.

Jag har taggat upp inläggen efterhand som jag flyttat dom, och lägger märke till att PLATÅ är det som skriker högst! *fnissar* Platån hos mej är snarare regel än undantag, men nu när jag kikat igenom alla mina dagboksinlägg sedan jag började har jag varit på ganska många platåer, även om denna förbannade 100-strecksplatån aaaaldrig vill ge med sej.

Den är också en av anledningarna till att jag inte skrivit så mycket på sista tiden. Jag ”maler på” helt enkelt. Ätandet går bra, jag får bara beröm av min matcoach, som jag anlitat på 3 månaders basis för att pepptalka ner från platån. Hon kan inte begripa varför jag inte minskar i vikt heller. Senaste ordinationen är att prova att ”skaka om”, en rak kontraordination från den för ett par veckor sen att låta kroppen få så lite förändring som möjligt för att inte skrämmas till lagring. Jag ska nu äta jordgubbar varje dag i 2 veckor (inte bara!!), så får vi se om den ökade mängden kolisar från bra kolis-källor kan sprattla till det lite så jag kanske lämnar det tresiffriga för gott!

Jag har även börjat med fotodagbok för att kunna visa Anna hur mina portioner ser ut, inte bara mått och vikter från Min mat.

Varför hamnar man på en platå?

Det finns massor med förklaringar (och ursäkter?). Här är några av dom jag känner för:

Jag har plockat bort över 10 kilos vikt från min kropp. Psyket hänger inte med, och även om jag ständigt skruvar och modifierar mitt matintag enligt olika teorier och rekommendationer är det mentala fortfarande är inställt på 10 kilo mer. Portionerna blir kanske onödigt stora, mättnaden lite mer än nödvändigt…? Visserligen bränner man fett när man äter fett, men sedan finns det en massa andra mekanismer i kroppen också – långt fler än vi nånsin kan begripa allas samband. Bl.a. lär lite för mycket protein vara fettbildande enligt LCHF-teorierna – så som jag kämpat med mina proteinstaplar på GIviktkoll! Nu har jag inriktiningen på fett istället. Jag går inte upp, så fettet är inte fel – det är bara lagret som ska börja brännas.

Jag minskar i omfång kontinuerligt och får numera MASSOR med kommentarer om hur det SYNS! Jag ser det till och med själv! Framförallt känner jag det! Inga valkar under armarna som tar emot när man rör sej. Den där stora hängande magen som inte har ändrat mycket mer än en decimeter i omkrets (herregud, en decimeter är jättemycket! Och från storlek 54 till undre delen av 50 har jag också minskat) är numera ”bara” en valk – vecket under är borta – det är helt magiskt! Så även om vikten inte vill ge med sej, vågen tjurar så märker jag ju att det händer massor med kroppen!

Sedan har vi det där med energin. Vissa tror att det finns ett cykliskt förlopp, och jag är nästan benägen att hålla med. Jag har haft ett par perioder när jag är monstruöst trött. Nu har jag aldrig varit gravid, men jag kan tänka mej att den första graviditetstiden när det är soffläge som gäller känns ungefär såhär. Ingen som helst soppa i benen på promenaderna, bara total koma på kvällarna, tungt och jobbigt på jobbet om dagarna. Sover bra, men är bara så trött i hela kroppen. Detta stadiet har jag genomgått ungefär 2 månader nu och är troligen ute från igen. Det är även stressrelaterat, för jag har haft en period med mycket jobb (och lite stresskoma), men jag tror att det även är kroppens sätt att reagera på hormonella förändringar av olika slag. Nu känner jag mej stark och pigg igen, och jag kan ösa på på morgonpromenaden med tryck i uppförsbackarna också.

Fotodagbok söndag

Söndagfrukost blev det kaffe med grädde och stött kardemumma – en ny favorit!

25 g räkor kvar från igår
2 kokta ägg
2,5 msk majonnäs

4 bitar galiamelon
8 jordgubbar

När Magnus åt sin hämtpizza (som jag inte är sugen på eller klarar av längre) åt jag rester. Jag knyckte en bit fläskflié och lite svampgogg från den restburken och sparrisarna, och mikrade ihop med gräddstuvad broccoli och fläsksnitzelskivor som låg på ett annat restfat i kylen.

Mellanmål och kvällsmat

Eftersom jag åt bär och melon till frukost, och den dessutom var helgtidig behövde jag lite mer mat än vanlig vardag och kände av ett litet sug också som beror på den där dagen i månaden. EN ruta 90%ig choklad som dessutom Magnus smakade en bit av blev det och innan dess hade jag tagit med mej en näve mandel ut till eftermiddagspysslet.

Innan läggdags gnagde det i magen igen, så jag stoppade i mej ett kokt ägg med majonnäsklickar (tar en tugga, spritsar majonnäs, tar en tugga, spritsar majonnäs osv…)

Min mat

Energi kcal:     1557,60         Energi kJ:    6519,25
Proteiner:     70,67 Fiber:    6,53
Kolhydrater:     31,79 Vatten:    680,34
Alkohol:     0,00

Fetter:
Fett:     127,61         Kolesterol:    1003,04
E-mättade:     46,41         Mättade:    35,92
F-mättade:     35,38

Fotodagbok lördag

Tänkte visa min mat för er som undrar hur jag äter, och som svar på frågan om det inte är tråkigt att inte ha potatis/ris/pasta på tallriken jämt?

Lördag 13 juni

Frukosten var troligtvis ”standardfrukosten”

Tonfiskskål
En burk tonfisk i olja – avrunnen så mycket det går
2 kokta ägg
2-3 msk majonnäs

Detta äter jag flest dagar i veckan. Jag står mej på det utan att känna mej minsta hungrig eller sugen mellan 4 och 6 timmar beroende på vad jag ätit dagen innan och var i menscykeln jag befinner mig.

Eftersom helgfrukosten blir mycket tidigare än vardagsfrukosten brukar jag peta in ett mellanmål. Idag gjorde jag en hallonsmoothie på ett par skedar turkisk fet yoghurt, grädde, 1 dl frysta hallon, 1/2 dl proteinpulver med vaniljsmak. Jag fick hälla på lite mjölk för att det skulle gå att mixa. Jag tillsätter linfrön och solrosfrön i min smoothie också. Smoothien kom inte med på bild.

Till middag åt vi ”söndagsmiddag” – dvs fläskfilé i gogg. Magnus hade önskat pizza som söndagens mat, så vi flyttade fram fläskfilén till lördagen istället.

Fläskfilé med gogg

Skivad stekt fläskfilé steks och saltas/peppras. Sedan häller man på någon kryddad creme fraiche eller liknande – idag blev det creme bonjour med karljohansmak. Vi lyxade även till det med blandsvamp från frysen – sista påsen gula kantareller och en påse trattisar.

Jag hade shoppat färsk sparris, som jag varit lite rädd för att hantera. Fick tipset att bara grilla med lite olja, 2-3 minuter och strö på riven parmesan. Mindes mat-Tinas tips om att bara bryta sparrisen, så går den av själv där den ”ska”, så jag gjorde det. Inget grillväder, så jag smörstekte stjälkarna istället och slog på en aning tryffelolja.

Till detta åt jag blomkålsmos (=grovt riven blomkål får puttra ett par minuter i grädde – ta inte för mycket, då blir det rinnigt, prova dej fram – och ett par slevar cream cheese).

Jag blev väldigt mätt. Ska ta mindre portion nästa gång. Lyssna på kroppens signaler istället för att köra på autopiloten.

Eftersom vi hade planerat räkor på kvällen tog vi det, men ganska sent. För min del var det inte så farligt – jag åt ju bara fett och protein…

Ett kokt ägg, ca 50 g räkor, lite hackad romansallad och en klick ICAs saffrans aioli.

Enligt min mat

Energi kcal:     1784,90         Energi kJ:    7468,00
Proteiner:     95,99 Fiber:    8,39
Kolhydrater:     18,90 Vatten:    808,80
Alkohol:     0,00

Fetter:
Fett:     147,19         Kolesterol:    1211,77
E-mättade:     36,45         Mättade:    54,93
F-mättade:     43,29

Dags för mat!

Detta är nya favorittilltugget. Halloumi med chilli. I originalreceptet, som jag rev ur en tidning – jag var säker på att det var Buffé, men hittade inte på ICA-sajten – innehöll även citron, så ni får välja själv om ni vill syra ner det. Här är ett Nigellarecept från Tasteline. Jag skulle såklart plåtat när det var färdigt istället, och halloumin är så där härligt pannkaksbrun.

Magnus kom och nallade en chillibit – eller spansk peppar som jag hade fått tag på, styrka 5 av 10. Han tyckte inte den var så stark, så jag skulle smaka. Note to self: gör inte det med samma fingrar som precis hackat och choppat och kärnat ur chillisarna… Det tog ett par minuter innan tårarna slutade spruta, och ett par timmar innan mina stackars läppar, som tydligen haft en liten torrspricka, slutade pulsera och bränna… *host* *fräs* Ibland hinner inte hjärnan med att kasta fram varningstrianglarna man har med sej….

Gårdagens laddning från mejeri- och såshyllan. Det började vara slut på olika sorters ”gogg” i kylen, så jag hade skrivit upp kall bea m.m. på handlelistan. Ramlade rakt på värsta skattkistan i Jämjöhallens köttdisk – helt oväntat, då denna butik tidigare haft ”lanthandelskaraktär” i sortimentet… 160 spänn kostade denna lilla investering för sommarens grillande – ja cf-en har ju inte så lång hållbarhet förstås!

Remouladen åkte tillbaka i hyllan då den innehöll 13g kolisar. De flesta av de ni ser på bilden har mindre än 2! Någon var uppe på 3,5, men håller sig ändå under de magiska 5.

En köttbit, lite salladsfnas för syns skull (har egen odling av baby leaf!), kanske med lite oljad feta för att lyxa till – eller riven parmesan – och en klick av någon av såserna. Dinner’s served!

Här är egna odlingen för ett par dar sedan. Nån som vet hur man gallrar? Jag är helt grön på blomkålsodling, den är mest på skoj. Känns konstigt att rycka bort varannan planta, som ju är lika fina som de andra! Fiberduk rekommenderades också – nu eller? Alla odlingsforum jag sökt i utgår ifrån att man har notoriskt gröna fingrar, så blomkålsodling 101 finns inte beskrivet… Möjligen specialgödning…

Babyleafen är det ljusgröna på sidorna, och längst in mot väggen har jag en radgurkört och en rad ringblommor utanför.
Inne i drivhuset i vardagsrumsfönstret väntar några stackars chilliplantor på utplantering, men de ville ha 20 grader, och de kom upp ungefär när sommarvärmen lämnade plats för 10 grader och regn. Dumt av mej att så såna plantor… =O)

Krydda din mat utan glutamat

Jag har gjort en hemsida och webbshop till den lokala kunden Kryddboden Carlscrona, som alltså säljer kryddor. Det kunde knappast passa bättre att hitta henne nu när jag fått ökad inspiration att laga god, ny mat och dessutom kryddor fria från glutamat och smakförstärkare! Jag är inte känslig för glutamat tack å lov, men försöker iallafall tänka på att dra ner på onödiga tillsatser i maten. Jag var redan innan trött på vissa maträtter som kära sambon ivrigt kryddade med sin favoritkrydda grillkrydda, så allting smakade likadant – dvs mest smakförstärkare och saltigt.

Ett år med GI och LCHF har gjort att mitt smaksinne kommit tillbaka, och jag behöver inte vräka på salt och jox på allt jag lagar, utan kan istället njuta av andra smaker. Jag blev också väldigt förvånad när jag provsmakade (eller nej, jag frossade faktiskt…. en kväll) i de för påsken obligatoriska dragé-äggen. De gula äggen smakar ananas! De har bara smakat socker socker socker innan… Så även otillåten mat och godis smakar mer nu!

När vi plåtade kryddorna att ha i webbshopen fick jag med mej en massa smakprov hem och har fått många favoriter. Vi är båda förtjusta i allt som innehåller chili och lite hetta, så det blir många såna varianter.

Här är några av mina favoriter av kryddblandningarna (I webbshopen ser ni vad de innehåller för kryddor).

Chili con carne – supergod i färs såklart!

Tacokrydda utan glutamat! Tjoho! Man får ta lite större mängd än den vanliga påskryddan som följer med paketen, men den smakar som den ska och är jättegod!

Pommes frittes krydda – innehåller då inte potatis Jag brukar ”salta” med den i mina äggmuffins, som blir röda och goda.

Grillkrydda Texas BBQ – som omväxling till den glutamatdästa från vanliga livsmedelsbutiken…

Kunglig salladskrydda – vacker att se på och fin att strö i en gryta, på omeletten eller om man gillar oljiga dressingar till salladen.

Sweet chinese – när man vill ha lite kinesiskt och currysmak på gräddsåsen!

Kika in till Ann-Christin och passa på att handla lite rena kryddor, fria från tillsatser. Jag fick gå till Åhléns och köpa den här mysiga kryddförvaringen till 10 av mina favoriter. Den står rätt ofta framme bredvid spisen, annars är den inlyft i skafferiet.

Igår slängde jag förresten i stort sett allt socker i huset. Vi hade fått myrinvasion i alla paketen i skafferiet, så det var bara att kasta ut skiten. Ingen som använder det ändå nu för tiden. Får köpa nytt det fåtal gånger det ska kokas saft eller bakas rabarberpaj eller vad nu sambon ska projekta med.