Saras matblogg

om min viktresa med GI och LCHF

Tagg: gravid

Gravidfacit

För tre veckor sedan födde jag en liten bebis med hjälp av kejsarsnitt, då han satt fast och behövde hjälp ut. Under operationen pumpade man mej bl.a. full med vätska, så min duktighet med drickande och stödstrumpor för att inte bli såååå svullen mot slutet var totalt i onödan. Så här snygga var mina fötter efter ett par dar när jag hade tid att tänka på mej själv en stund.

20120820-132004.jpg

När jag skrevs in för igångsättning landade vågen på 116,5 kilo, en sammanlagd viktuppgång på ca 19 kilo sedan pluset i november. Mina mål för graviditeten var

* äta så lowcarb som möjligt – det sket sig snabbt på grund av illamåendet, fast jag höll det ändå ”så mycket som möjligt” och flummade inte iväg helt i mjöl och sockerträsket.

* ha på mej mina ringar – det kunde jag glömma när jag passerade 101-104 kilo sisådär pga svullnad i fingrarna (vätska)

* gå upp max 20 kilo – tjoho! Det målet klarade jag iallafall (fast jag egentligen hade gett upp och tänkte det fick bli som det blev). Sista 5 kilona kom sista månaden i ren vätska. Så svullen!!

När jag uppmärksammade mina fötters tillstånd där på sjukhuset, där lillen var inlagd med sondmatning och medicinering pga en infektion (tidig vattenavgång), började jag genast vätskebehandling. Drack 4 liter vatten om dan ungefär, och gör det fortfarande eftersom jag helammar. Inte förrän vi kom hem och jag fick på mej stödstrumporna igen började jag få riktig effekt på avvätskningen. Jag blev ändå glatt överraskad när jag ställde mej på vågen och insåg hur mycket gravidvikt som redan försvunnit! Och en vecka senare var 5 kilo till borta. Och jag äter och dricker mängder eftersom jag ammar, så här bantas inte. Det är bara avvätskning och återställning som pågår och jag är så tacksam för hur snabbt och smidigt det gått! Tack snälla kroppen för samarbetet! Bara 5,5 kilo kvar till plusvikten nu, och jag är fortfarande svullen om fingrarna så de domnar längst ut i fingertopparna och ringarna saknar bara lite avsvällning.

20120820-132023.jpg

Jag äter inte lowcarb just nu heller. Har provat tonfiskfrukosten som går bra men bara halv portion. Ska konvertera sakta tillbaka för att se om sista svullet försvinner (vill ha tillbaka känsel i fingertopparna ffa!!!), men jäktar inte. Vill inte bli abstinent under amning…

Förvånad och bara ännu mer övertygad!

Äntligen äntligen äntligen är hemska illamåendesdagarna över! Jo, jag vågar ropa hej, för nu är det oftare inte illamående än ett fåtal bakslag. Bakslagen beror oftast på att jag blivit för hungrig när jag glömt äta, och då hjälper inte ens att äta, utan filpimplandet får ta till igen hela kvällen. Men det har jag börjat lära mig nu, så det händer mer sällan. Känner jag att jag blir åt hungrig-hållet och jag inte har något snabbt LC att ta till blir det helt enkelt en macka e.d. Så funkar mina dagar just nu. Har dock shoppat upp bas-LC-varor igen och ska ”baka” lite oopsies och kanske mikrobröd att ha till dom där mellanmålen istället. Jag är ju inte van vid att behöva mellanmål, så det är bara där det fallerat.

Det som förvånar mej är att jag inte behövde någon omställning! Jag provade bara att börja äta som vanligt och sen var det bara att tuffa på. Jag mår toppenbra och vågen sa skutt ett kilo ner på 2 dagar (glykogen-depå-tömning). Jag fasar över försiktigt och blandar med kolismat av olika slag också, men jag trodde ändå det skulle vara svårare att ”hitta tillbaka” och att kroppen/hjärnan skulle protestera mer. Det är bara att konstatera att LC-mat numera ÄR ett naturligt tillstånd hos mej, att jag bevisligen går upp i vikt av kolismat (haha, skojar lite…). Som jag har längtat efter min vanliga mat!! Den man blir mätt och nöjd av. Där inte hjärnan sätter igång efter 1 timme och funderar över vad vi ska äta snart igen och vad som finns i skåpen.

Jag har en snuttefilt med mig i filmjölken. De dagar jag har för lite annat att tänka på och hjärnan kör ett par ”äta-lite?” varv utan att jag egentligen är särskilt hungrig eller sugen, då stillar jag det med filmjölken. Bebblan behöver säkert fortfarande kalcium till sitt skelett så det känns som tillåtet ”småätande”. Och vet ni, den vanliga filmjölken är nu mycket smarrigare än den sötsliskiga blåbärsfilen om jag inte fått i mej andra kolisar under dagen! Precis som det ska vara i min hjärna alltså.

Wohoo!

Det händer mycket nu!

Till min stora sorg är jag för tillfället kolhydratknarkare. Men jag försöker hålla mig så hälsosamt knarkande jag kan, och framförallt inte stressa upp mig för det, utan gilla läget, och tar bara i nödfall till det jag mår allra minst illa av – mjölkchoklad med daim. Har hållt mig ifrån nöd-chokladen över en vecka nu. Sen är den stora frågan hur hälsosamt det är med fruktfil. Enligt en kommentar hos dagens kostdoktor är det typ utspädd mjölk med socker socker socker och en massa ris-stinna förtjockningsmedel (läs:socker)… Men jag läste på Skånemejeriers Blåbärsfil och där stod sockret sist och enda förtjockningsmedlet, om jag inte minns fel, var pektin, vilket väl behövs ”mot” blåbären, som det ska vara 3% av. Nåväl, jag blandar fruktfilen med gammeldags filmjölk dvs fullfet, så att jag bara får lite fruktsmak och det inte blir för strävt. Maken kom tyvärr hem med Arlas motsvarighet igår och där stod sockret på andra plats och innehållsförteckningen var nerlusad med annat än ”bär” och ”mjölk”.

Jag har gjort ett par försök att kliva tillbaka till min vanliga kost, försiktiga steg. Igår mådde jag toppen vid uppstigning, nästan som vanligt, och ville inte ha frukost förrän vanlig tid runt lunch. Då valde jag ägg-makrill. 2 timmar senare slog illamåendet till igen med full kraft. Bebis var missnöjd! Hade suttat och smakat på frukosten, men hittade inte sina kolisar. Bara att börja sörpla fil igen. Det blir inga mängder på en dag, 2-3 dricksglas sammanlagt på en hel eftermiddag-kväll. Enligt rekommendationerna 😉 ska man äta 5 dl mejeriprodukter om dan när man är gravid, så jag kan ju för en gångs skull följa SLVs råd… haha… Idag har jag ätit tunnbröd med ägg, vilket brukar funka bättre, men inte mättar alls lika bra, så om 2 timmar ska man börja se sej om efter mat igen. Det är så utmattande att plötsligt ha ett liv som kretsar kring vad jag ska stoppa i munnen nästa gång och när jag måste göra det för att inte bli grön i fejset… Jag som haft det så lugnt och skönt i 4 år!!

I brist på egen insats peppar jag mig med allt som händer i media just nu, och det är riktigt trevligt och positivt! Det börjar bli mer och mer fokus på ”naturlig mat utan onödiga tillsatser”, vilket är betydligt lättare att argumentera med folk om. Vem vill egentligen äta ”light” med en innehållsförteckning som är kilometerlång med substitut för att skapa den riktiga maten, som kanske står bredvid i hyllan, då utan det magiska ”nyckelhålet”. Gillade en annan kommentar hos Kostdoktorn som undrade varför lätt-falukorven hade nyckelhål när inte lövbiff har det? Om man nu jagar fett då. Vad innehåller lättfalukorven istället för kött och fett? Är det någon som _tänker_? NU var det längesen jag tittade efter nyckelhål, och inte ens när jag gjorde det var jag frälst, eftersom jag visste att jag inte mådde bra av den maten. Att gå omkring och ständigt vara hungrig medans man tuggar stallbås… Nääää…

Har du inte hängt med är det dags att kika förbi hos Kostdoktorn, som gjort ett par TV-debattframträdanden senaste tiden av det roligare slaget. Särskilt roligt att se vem som är lugn, saklig och påläst och vem som står och gapar halvt hysteriskt i falsett… Börjar vara slut på argument och övertygelse snart och dags att göra om göra rätt nästa gång? Just sayin…

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén