Saras matblogg

om min viktresa med GI och LCHF

Tagg: grönisar

Det där med grönsaker

Dags för lite tankar igen, så här i debatt-tider. Det är ju många som tror att LCHF = Sten Sture Skaldemans fakir-diet, dvs kött och smör. Han berättar i sin bok att han  rasade i vikt på detta, när han egentligen avsett att äta ihjäl sej en gång för alla.

Jag har aldrig varit någon grönsaksätare och har gått omkring med ett gnagande samvete om allt jag borde äta. Men har insett att det så många kolhydratiker äter i grönsaksväg är cellulosa med vatten (sallad m.m.) och knappast gör till eller från i nyttighet egentligen. Både som viktväktare och balanserad tallriksmodell-blabla SKA man äta 5 hg grönsaker om dan. Någon som har vägt och kollat hur mycket det är? Seriöst!

Vad åt jag då i grönsaksväg innan LCHF?

Jag knaprade på något salladsblad för att det var fint på tallriken. Gurka, stapelföda hos många, liksom paprika blev jag bara rapig av, så det undvek jag. Färska tomater har jag aldrig lyckats lära mej äta (jag försöker gilla det då och då, för att det hade varit praktiskt, men skolmar varje gång jag får in det i munnen – det gååår inte!). Köpte vi hem salladsgrejer brukade vi få kasta nån rutten vattnig påse sen efter nån vecka för att vi glömt den. Grönsaker i grytor slank väl ner, typ morötter, paprika, lök. Sen kanske jag tog lite för färgens skull om vi åt tacos, som f.ö. fortfarande inte är någon direkt favoritmat hos mej. Vid enstaka tillfällen plockade jag fram någon grönsaksrätt. Wokgrönsaker med falukorv, kokt blomkål med skinksås som mamma lagar så himlans gott, lasagne på spenat, fylld gratinerad aubergine, mousakka på squasch e.d.

Vad äter jag nu?

Nu ska jag inte alls påstå att det jag äter nu är NYTT för mig. Men mängden är det definitivt! Jag läste igenom listor på vad som var lämpligt redan på GI-tiden, och det mesta följde ju med över till LC-maten. Grönisarna jag valde var de som jag gillat innan, men inte ätit särskilt ofta, eftersom man inte orkade fixa till dessa också ihop med köttet och potatis/ris/pasta… Nu skulle man ju ha ”något till” istället för dessa kolhydratbomber, och då blev det naturligt grönsaker.

Jag började med att ha broccoli till allt. Enkelt, bra och gott. Men tröttnade såklart. Då hade jag börjat fasa in blomkål som komplement och åt mycket blomkålsris (grovriven blomkål uppfräst i stekjärnet) eller blomkålsmos (gräddkokt riven blomkål med en klutt filadelfia). Det blev en del gratänger också med grädde och riven ost – ett perfekt sätt att få något ”till” köttet. Jag har även lagt till vitkål i olika form. Hackad gräddkokt är enkelt, men man kan ju lika gärna ha den hackad i maten i gryta eller kålpudding e.d. Man behöver alltså inte ha en tydlig hög bredvid själva maten med ”grönsakerna” för att få poäng ;-). Det blir mycket kål i många olika varianter. Brysselkål bara förvälld eller gräddkokt är också supersmarrigt och enkelt! Gasig av kål? Ja, om du lägger till stärkelserik mat, så bildas det gaser i tarmen. Har ALDRIG blivit fisig av kål på LC-mat.

Periodvis får jag dille på annat också. Färsk sparris, bara smörstekt på järnet, är ju värsta lyxen när de är primör-färska och inte hunnit börja bli träiga och beska. Sen får man hålla för näsan när man går på toa, men det står man väl ut med! Hackad spenat har alltid varit värsta godiset och funkar toppenbra till LC-mat! Jag har bara bytt den gamla bechamelsåsen jag hade i botten av ”stuvningen” mot grädde och filadelfia här också. Och nej, för alla som noterar ”mycket grädde hela tiden” – ni blir förvånade vad LITE grädde som behövs och hur lätt det blir för mycket grädde i grytan, så man får spä med mer grönsaker och få rester till 3 dar till…

Du kanske har hört definitionen ”gröna ovanjordsgrönsaker” i LC-sammanhang. Ungefär det jag äter alltså. Det blir absolut inga 5 hg, men iallafall i stort sett dagligen.

Ibland tar jag till rotfrukter av olika slag, men det tillhör undantagen. Kanske skulle jag kunna äta mer av de snällare varianterna (persiljerot, selleri, palsternacka m.fl), vilket jag säkert kommer att göra senare också, när jag närmar mig normalvikt eller någon bra trivselvikt. Paprika har jag berört ovan. Det slinker ner ibland, men jag blir fortfarande rapig av färsk paprika. Dock är ffa den röda varianten väldigt c-vitaminrik och jag tycker den orange är fjantigt god, så ibland knaprar jag i mej lite som godis/gotticin! Jag undviker söta grönsaker som majs, ärtor o.d. (det gjorde man ju redan som viktväktare, så det kan knappast vara kontroversiellt eller skrämmande), men kan festa till det med sockerärtor/sugarsnaps ibland, inte dagligen. För variationen.

Jag tuggar fortfarande inte kaninmat i ”salladsform” eftersom det är totalt onödigt (har skrivit förr att ”en god mättande sallad” är ett uttryck jag aldrig begripit). Om somrarna blir det lite mer sallad till grillet, oftast i form av olika babyleaf med fetaost och o.d. i salladen, men det är absolut inga halva tallrikar eller 5 hg där heller. Det är pynt och krisp på tallriken. Och när jag äter prioriterar jag köttet och fettet på tallriken, det jag får min energi ifrån, resten äter jag om jag orkar och det får plats.

Har sagt det förr och säger det igen:

Jag är en av dom som inte äter särskilt mycket grönsaker i min LC-kost, men jag äter fortfarande väldigt mycket mer grönsaker till min LC-kost än vad jag gjorde innan! Jag använder LCHF främst som viktminskning, men mår otroligt bra av kosten i övrigt också, både kroppsligt och mentalt, så viktminskningen har blivit mer sekundär under mina 4 år på kosten.

Försöker försiktigt fasa in LC-mat igen nu när mitt graviditetsillamående av blodsocker-karaktär verkar ha gett med sig äntligen. Men det är en ganska liberal LC med både potatis (i små mängder), ris och pasta liksom tunnbrödmackor ibland. Men jag vräker inte på kolhydratrik mat, utan tänker fortfarande på vad jag äter. Nu när mag-tarmvolymen minskar också är det ganska praktiskt med LC-mat eftersom det krävs sån liten mängd mat för att få i sig tillräckligt med näring och energi!

Tankar och funderingar – varför funkar det?

Jag funderar ofta varför LCHF funkat så bra som ny matrutin för mej. Jag har alltid trott precis som alla andra att jag har dålig karaktär, inte kan äta nyttig mat osv. Tjockisens vanliga dålig självkänsla-tankar… Jag har iallafall skummat fram ett par punkter som förenklat förutsättningarna för mej.

Jag tycker om fett

Jag har precis som alla andra fått skämmas lite för att det varit gott att slicka visparna när man vispat grädde, och dricka ren vispgrädde har ju varit så tabu att det inte ens kan nämnas! Jag minns min brors ord ifjol om ”gubbarna på jobbet” som hade börjat äta GI och därmed kunde klämma på en rejäl klick bea på all mat. Då var jag inte helt på LCHF-tåget och höll med lite försiktigt om att en viss måttlighet får man ju ha ändå. Nu vet jag att det är den riktigt feta (och goda) bean som gör mej mätt. I fredags var vi på turné och lunchen skulle ätas ute. Vi valde mellan burger king och ett lunchhak. Deras dagensalternativ var lövbiff med bea och pommes. Perfekt tänkte jag, det brukar vara fett och bra, och restaurang-bea är ju så smarrig! HA! Grå skosula med PULVERSÅS!! Servitrisen frågade lite försiktigt när jag avbokade pommesen ”men du vill ha såsen?!?!” – vår värld är VÄLDIGT förvirrande för vanligt folk… Givetvis var jag avgrundsvrålhungrig när jag kom hem och åt min standardfrukost då på eftermiddagen istället.

Jag har fortfarande svårt att äta rent fett, men det beror inte på att jag inte tycker om det, utan att jag har kvar mentala fördomarna om fett – de sitter så djupt rotade i mej. Jag förstår alla som envist hänger kvar vid att man nog ska ha lite fett även om man käkar lowcarb, det är skitsvårt att ställa om hjärnan, man riskerar ju så mycket!! När jag öser på det på tallriken och ”gömmer” det ihop med annan mat går det bra. På Kolhydrater i fokus är det många många som äter kokt ägg med smör till frukost, eller har smör i kaffet. Jag har provat kokt ägg med smör. Men jag var superfeg! Tog små försiktiga klickar. Läste sen ett inlägg med en som åt det till frukost, och då var det 2-3 ägg och 50 g smör som var standard! Det syntes knappt i min smörask när jag ätit min försöksportion. Max 20 g fick jag i mej om ens det. Inte konstigt jag var hungrig nästan direkt… Majonnäs har jag vant mej vid att ta ordentligt av. Det är inte ”lika rent”.

DSC00766

frukost med varmröt lax, ägg och majonnäs

Jag hade inga måsten om frukosten

Nästa orsak till att det funkar för mej är att jag inte hade några måsten om vad jag skulle äta när och hur. Jag hade någonslags standardfrukost när jag var barn, men den var nog mest framplockad av praktiska skäl – det var det som gick i ungen när hon var nyvaken, frusen och trött…. Nu ser jag mej själv sitta och äta filmjölk med mängder med socker, med antydan till filpanna, särskilt på vintern, och förstrött tugga på en ostmacka som knappt gick ner. Gnissellimpa eller det där vita fluffiga franskbrödet som jag inte minns vad det hette – Bergis kanske? När jag fick ansvar för egen frukostätning blev det kanske två leverpastejmackor med ett glas mjölk, men jag åt aldrig med någon större förtjusning på morgonen. Det hände att jag skippade frukosten om jag visste det var god mat på matan sen (och hann bli vrålhungrig och sur såklart)… Som vuxen blev det inte mycket bättre. Det var väl bara när jag försökte banta som jag tvingade mej till någonslags ordentlig frukost – frukost är ju dagens viktigaste mål har vi fått lära oss av Wasa och Arla och alla som tjänar pengar på det vi stoppar i oss. Jag minns en period med havrekli-gröt, för havregröt blev man ju så mätt på, det är världens bästa frukost… Jo, men ett par rejäla klickar hallonsylt så man inte känner smaken av gröten…Helgfrukost med sambon var alltid lyxig med rostbröd, skivat ägg och kaviar. Det kan jag sakna ibland, minnet av smaken. Särskilt vallmorost.

Nu äter jag inte frukost. Äntligen slipper jag! En mugg kaffe med grädde. Sedan brunch när jag blir hungrig, när jag varit uppe ett par timmar och magen och huvudet vaknat. Jag ser i forumen alla nybörjare som antingen gör allt för att försöka hålla fast vid sin gamla frukost så gott det går – oftast yoghurt med något stall-bös i, leta leta efter något brödsubstitut så att allt ser ut som vanligt, eller går direkt på hardcore lchf med omelett och bacon (som man tror är hardcore, fast det sedan visar sej vara äggmjölk eller ingenting som är ”riktig” LCHF-frukost – när kroppen själv får välja). Jag fattar! Men jag är samtidigt så himla glad att jag inte behövde stångas med det också. Jag hade ingen måste-frukostvana, så jag behövde inte bryta en gammal och skapa en ny. Jag skapade bara en ny, som var helt rätt för mej – äntligen! Men det var ganska jobbigt att hitta rätt där också – framför allt var det jobbigt att skjuta den framåt på dagen och vänta på hungern. Mentalt då alltså, kroppsligt var det det kroppen skrek efter. Sluta mata mej innan jag blir hungrig!

Jag har inte gått på allt nyttoprat om sånt jag inte gillar

Jag har alltid haft svårt med grönsaker. Inte så mycket själva smaken och att äta dom som att köpa hem och tillaga spontant. Det är många olika grönsaker som möglat bort i min kyl genom åren. Inte ens gurka hittar ni i min kyl – denna nationalgrönsak som alla hyllar.  Jag är så konstig att jag inte ”gillar” sallad. Inte för att det är äcklig smak, för det smakar ju ingenting! Nä, det är hela grejen med sallad som bara är så jobbigt. Den ska hackas och blandas och petas i sej (jagas omkring på tallriken – det går många kalorier till själva jagandet av alla småbitar!) och sedan är man tvärhungrig max 2 timmar senare iallafall. Why bother? Nyttigt, jo visst, det är nyttigt med vatten. Men jag kan lika gärna dricka det i glas. Jag är van att säga ”jag tycker inte om…” men egentligen kan jag nog äta dom flesta grönsaker (utom färsk tomat, som jag helst slipper). Jag provsmakar färsk tomat med jämna mellanrum, nångång vart annat-tredje år sådär, och hoppas på att jag den här gången ska tycka det är lika extatiskt gott som ”alla andra” gör. Men nope, inte ens solvarma små goda tomater direkt från egen planta är gott i min mun… Sorry… Äntligen slipper jag också, för tomater är inte lowcarb.

Mitt förhållande till frukt är något liknande. Jag tror inte det finns många människor i den här världen som  inte lovordar denna matgrupp. ”Mumsfillibabba vad gott det är med frukt, jag äter massor varje dag, det ÄR ju ett så bra MELLANMÅL”. Jag har aldrig köpt eller ätit frukt spontant. Det har varit tvunget att vara ett medvetet val ”för det är ju så nyttigt”. Tillbaka i barndomen ser jag fruktstunden på kyrkans barntimme glasklart framför mej. För att jag skulle få i mej frukten måste det vara apelsin skuren i klyftor så man åt den ”ur skalet”, förvarad i en sån där fyrkantig enliters tupperware-burk. Men det var nog bara för att det var en så mysig känsla att suga saften ur frukten eller något. Jag var aldrig extatisk över hur gott det var. Varken då eller nu. Som vuxen har jag haft ett förhållande till fruktsallad. Ett äpple, en apelsin och en banan. Ihophackad och serverad med – ja gissa…. Flytande vispgrädde. Gärna lite valnötter i också. Banan och vispgrädde är ju så gott ihop!! Där sökte jag nog mest sockerkicken. Nu får jag mina kickar på andra sätt. Jag tillhör det fåtal som inte himlade med ögonen när fruktsocker-larmet kom nu (fruktsocker mer fettbindande än ”vanligt socker”), utan istället tyckte ”yes, det var väl det jag visste hela tiden!!”. Äntligen slipper jag trycka i mej frukt för att det är så nyttigt! Andra får gärna käka frukt på bredden och tvären, men det ÄR godis – tandläkaren har haft rätt hela tiden ;-). Frukt är också en sån sak som det finns hur mycket fördomar som helst om, och man möts ofta av stora tefatsögon av förvåning ”men frukt kan du kanske ta lite?” när det bjuds. Det ääär ju så nyttigt… Nejtack, men jag tar gärna lite ost om du har?

Äter jag då ingen frukt eller grönsaker alls? Jo, men det jag vill, så mycket jag vill och när jag vill. Faktum är att jag äter betydligt mycket mer grönsaker nu än nånsin tidigare. Huvudsakligen blomkål, broccoli, squasch och spenat. Ibland slinker det med typ wokgrönsaker, lite paprika och andra grönisar också. Sallad äter jag bara i färdigchoppad form (utom nu när jag handskördar egen ”baby leaf”) och enbart för att det är snyggt att se på. Ofta sallad med mangold, spenat och liknande inblandat i. Frukt äter jag ungefär lika ofta som innan. Kan bli sugen på ett äpple nångång när vi har hemma (sambon äter frukt och är fullkomligt ”normal”), gillar den sötsyrliga ananasen, på sommaren blir det lite melon, och nu under jordgubbstid äter jag ”så mycket jag vill”, även om jordgubbarna är ganska kolis-täta.

DSC00796

IKEA-köttbullar med spenat-äggröra

Jag kan inte redogöra för vitaminer och mineraler och sånt jox – det får ni googla er fram till om ni undrar. Jag får i mej tillräckligt med vitaminer genom min kost också, och vissa saker behövs inte i så stor mängd för att de bara motverkar skador kolhydraterna fixar, t.ex de superhypade antioxidanterna…

Om ni skummar tillbaka nu kan ni se rätt många ”äntligen” i min text, och det är nog själva stora svaret på varför. Jag har alltid velat äta såhär. Jag har alltid tyckt om den här maten, jag har aldrig gillat frukost, har egentligen inte velat äta så ofta osv. LCHF är svaret på det min kropp frågat efter hela tiden, men jag har inte lyssnat förrän nu.

Nu står jag inför en ny utmaning – eller vi kanske jag ska säga. Blivande makens semester börjar på måndag. Vi måste synka våra matbehov. Jag måste anstränga mej mer än att bara kasta in lite kött och fett i mej när jag känner för det. Planera dagar, hitta blandalternativ m.m. som funkar många dagar i sträck och hela dagarna. Inte bara dagens huvudmål, som vi delar i vanliga fall.

Dags för mat!

Detta är nya favorittilltugget. Halloumi med chilli. I originalreceptet, som jag rev ur en tidning – jag var säker på att det var Buffé, men hittade inte på ICA-sajten – innehöll även citron, så ni får välja själv om ni vill syra ner det. Här är ett Nigellarecept från Tasteline. Jag skulle såklart plåtat när det var färdigt istället, och halloumin är så där härligt pannkaksbrun.

Magnus kom och nallade en chillibit – eller spansk peppar som jag hade fått tag på, styrka 5 av 10. Han tyckte inte den var så stark, så jag skulle smaka. Note to self: gör inte det med samma fingrar som precis hackat och choppat och kärnat ur chillisarna… Det tog ett par minuter innan tårarna slutade spruta, och ett par timmar innan mina stackars läppar, som tydligen haft en liten torrspricka, slutade pulsera och bränna… *host* *fräs* Ibland hinner inte hjärnan med att kasta fram varningstrianglarna man har med sej….

Gårdagens laddning från mejeri- och såshyllan. Det började vara slut på olika sorters ”gogg” i kylen, så jag hade skrivit upp kall bea m.m. på handlelistan. Ramlade rakt på värsta skattkistan i Jämjöhallens köttdisk – helt oväntat, då denna butik tidigare haft ”lanthandelskaraktär” i sortimentet… 160 spänn kostade denna lilla investering för sommarens grillande – ja cf-en har ju inte så lång hållbarhet förstås!

Remouladen åkte tillbaka i hyllan då den innehöll 13g kolisar. De flesta av de ni ser på bilden har mindre än 2! Någon var uppe på 3,5, men håller sig ändå under de magiska 5.

En köttbit, lite salladsfnas för syns skull (har egen odling av baby leaf!), kanske med lite oljad feta för att lyxa till – eller riven parmesan – och en klick av någon av såserna. Dinner’s served!

Här är egna odlingen för ett par dar sedan. Nån som vet hur man gallrar? Jag är helt grön på blomkålsodling, den är mest på skoj. Känns konstigt att rycka bort varannan planta, som ju är lika fina som de andra! Fiberduk rekommenderades också – nu eller? Alla odlingsforum jag sökt i utgår ifrån att man har notoriskt gröna fingrar, så blomkålsodling 101 finns inte beskrivet… Möjligen specialgödning…

Babyleafen är det ljusgröna på sidorna, och längst in mot väggen har jag en radgurkört och en rad ringblommor utanför.
Inne i drivhuset i vardagsrumsfönstret väntar några stackars chilliplantor på utplantering, men de ville ha 20 grader, och de kom upp ungefär när sommarvärmen lämnade plats för 10 grader och regn. Dumt av mej att så såna plantor… =O)

Matdagbok onsdag

Dagen började med en misslyckad utflykt. Jag skulle ta långrundan vid Bastasjö tänkte jag, och sedan åka förbi Netto och bunkra tonfisk, som var tokslut. ICAs i olja är inte god och dessutom svindyr jämfört med den jag hittat på netto. Bäst är en blå burk i olja som jag hittade på Citygross, men den låg nerklämd underst i bingen sist jag var där, och överöst med samma burkar som de på Netto, men 2 spänn dyrare. Jag brukar inte bry mej särskilt om priser, men när det är något man köper och äter ofta och det skiljer från 6.95 upp till 18.90 för samma mängd funderar man klart… Jag köper aldrig den finfördelade sörjan – hela bitar ska det vara, och helst dolphin safe, det betalar jag gärna några spänn extra för.

Den misslyckade utflykten bestod av att det var lääängesen jag var i Bastasjö och gick. De har byggt ett nytt stort bostadsområde precis intill (sist jag var där var det bara en massa tomma gator och gatlyktor på det fältet). Samtidigt snofsar dom tydligen upp fritidsområdet runt Bastasjö, så jag hittade ingenting! Att bara gå runt sjön funkar ju, men det var en lite för kort runda för mej nu tror jag, så jag skulle gå ett längre spår. Efter att ha knallat runt förvirrat i den gamla hästhagen och stött på både ridspår och skidspår (jag hade ju stavarna, så jag passade in bra där), och vinden pinade, så gav jag upp och följde tillslut ett ridspår (med bra beläggning på stigen för stavgång) tillbaka mot bilen. Klantiga jag hade glömt stegräknaren också, så jag har ingen aning om hur lång runda jag fick till, men det var inte alls den runda jag hade sett i mina tankar… Nåja, jag fick väl motion iallafall…

Frukost 11.30
2 kokta ägg
en burk tonfisk i olja
2,5 msk majonnäs
– åts sittande vid datorn kollandes mail. Så brukar jag inta min frukost. Känns inte särskilt stressigt, även om jag ”är på jobbet”. Jag blir mer mentalt stressad av att sitta inne i köket och käka och veta att jag har en massa jobb jag måste börja med…

Lunch 14.30
7 st IKEA-köttbullar
en hög brysselkål
1 äggmuffin
Rydbergs bea
– åts inne i soffan framför Flying doctors, min lunchserie. Har såklart sett alla avsnitt innan, så jag kan gå ifrån om och när jag vill, men ibland passar jag på att ta en avslappnad långlunch och ser hela, vilket jag gjort idag. Behöver ladda för mina stora jobbprojekt och 2 månaders bokföring.

Middag 17.30
1,5 chorizo/kabanoz (”kryddiga korvar”)
80 g halloumi
1 avocado
Rydbergs bea – ville egentligen haft aioli, men vet av erfarenhet att det blir väl skarpt till dom kryddiga korvarna.

Middagen äts med sambon i köket. Idag förberedde jag mina tillbehör till korvarna själv, avslappnad och nynnande. Var fortfarande ganska nöjd efter lunchen, men visste att jag snart skulle börja bli låg och hungrig, så jag åt eftersom det gått 3 timmar. Men jag fick lämna både halloumi och korv på tallriken för att det tog stopp.

Nu ska jag fylla i staplarna och se om det behövs en massa till mellanmål ikväll, eller om jag klarar mej med lite snacks. Har pressat in lite mer aktiva protein idag, men det blir på bekostnad av grönsakerna – vetesjutton hur man ska kunna äta så mycket som man borde av allt!!

Upptäckte att min sparade tonfisk-frukost bara innehöll 1 ägg, så nu har jag gjort en ny favorit med rätt grundinnehåll. Idag såg proteinstapeln betydligt bättre ut. Jag kan käka lite choklad, dricka lite te och kanske en halloumi som blev över från middan (om jag inte sparar den till imorgon, eller katten har stulit och käkat upp den redan…)

Kvällsmål 21.00
2 bitar Marabou premium med cocoanibs
1 babybelost
1 näve saltade jordnötter

sedan orkade jag inte tänka på mat mer…

Matförändringar eller inte?

Hittade denna hos Lotta Bruhn och gillade verkligen (kolla julpapprena i senaste inlägget också!! Vill ha som scrappapper!)! Laddade hem pdfen och skrev ut till kylskåpet som motivation.

Jag har den här veckan lagt lite extra tid på att läsa på om LCHF-mat, dvs den diet jag började köra innan jag gick över till GI. Jag mådde inte alls bra då, men jag tände kanske av väl snabbt från kolhydraterna…

LC är alltså väldigt lite kolisar, och jag har hittat en hel del inspirerande bloggar med recept och ”dagens matlåda” och liknande. Jag förbluffas över hur mycket den matideologin passar hur jag spontant ätit (eller knappt ätit) under mitt vuxna liv. Den förespråkar att man äter när man är hungrig, vilket ibland kan betyda 2 mål om dan. Det funkade inte för mej DÅ, men jag åt kanske bara inte rätt saker? Hade jag blandat det med rätt mat hade kanske mitt överviktsproblem aldrig tillkommit? Jag lyssnade för mycket på vad man borde äta, och där blev det fel i kombination med vad mitt spontana ätande ville. ”Rätt mat” är dessutom sånt jag gillat att äta mer än ”vanlig” mat, dvs ofta en köttbit med någon goggig sås till. Grönsaker har dom med mest som dekoration och utfyllnad.

Jag har fortfarande supersvårt att få med grönsaker och äta regelbundet, vilket borde tala för att prova LCHF fullt ut. Min kropp säger ju att det är så jag funkar… Det jobbigaste med GI för mej är att äta tillräckligt mycket, tillräckligt ofta, men jag känner att det tänket är mest logiskt om man ska hålla igång förbränningen och gå ner i vikt. Jag har provat ”svältkostvarianten” (=äta om jag blir hungrig), om än på fel sätt. Nu ger jag GI en rejäl chans innan jag fegar ur och hoppar över till annat. Det funkar ju uppenbarligen, även om jag inte ”tappar 50 kilo på ett år” som Skaldeman (en av LCHF-gurusen i Sverige, författare till böckerna GInoll och Ät dej ner i vikt) utlovar på sin sajt… Jag tycker 8,5 kilo hittills är TOPPENBRA fart. Jag hänger med i huvudet, skinnet följer med, jag behöver inte köpa en ny garderob direkt osv…

Jag känner mej alltså inte redo att testa LCHF i dagsläget, utan kör vidare med min egen mellanvariant av rivstart/nystart enligt GI-viktkolls koncept. Ganska lite kolhydrater, men lite mer tillåtande än strikt rivstart. De kolisar jag blandar in är inte varje måltid eller ens varje dag, men ibland äter jag
*lite ris till höstgrytan, för att det ska smaka så. Då tar jag bara ganska lite, ett par gafflar fulla med gryta och ris.
*lite potatis, oftast av den avsvalnade kanske återuppvärmda typen som lär ha lägre GI än nykokt
*rågkuse med ägg på (=bröd alltså)
*lite spagetti till köttfärssås

Men det ena utesluter ju inte det andra! Nu när jag hittat en massa smarriga LCHF-recept bl.a. squaschgratänger, blomkålsmos med ost i och annat smaskigt kan jag säkert lägga ner det där ”smygätandet” av vanliga kolisar också. Det är bara en vanesak att ha något annat ”till”. Man blir trött på broccoli varje dag, även om jag fortfarande tycker det är supergott… Däremot har jag inte svårt för ägg, vilket jag är väldigt tacksam för. Jag har alltid gillat ägg på längden och tvären, stekt, kokt, omelett, äggröra… Mums…

I och med att jag hittat LCHF-forum och bloggar också nu inser jag att jag ska sluta ge råd till andra GIare (ni som läser här får ”skylla er själva”, men det är slut med råd i andras bloggar, där bara peppar jag istället), eftersom det är så himla förvirrande vad man ska och inte ska äta. Det står fortfarande väldigt olika beroende på vem man frågar. Ost är en sån grej det inte finns något svar på. Vissa säger nej och andra säger ät massor. Det är en sån grej som är snabb och enkel att ha hemma, finns i en mängd former och smaker, så jag har det som mellanmål i olika varianter ofta. De olika svaren grundar sej på så många olika grunder att man blir alldeles snurrig till slut. Eftersom GI och LCHF är väldigt noga med att inte kalla sej bantningsmetoder så vill dom gärna puffa en massa extra för allt hälsotänk och miljötänk som finns också. Det kan bli lite för mycket när stackars hjärnan jobbar på högtryck att förstå funktionerna i kroppen till att börja med. Visst försöker jag vara miljömedveten av födsel och ohejdad vana, men när det börjar pratas om att odlad lax (som är lättåtkomlig i Maxis frysdiskar) inte har lika mycket Omega3 som vildfångad osv då blir det lite för mycket överkurs för mej just nu. Det är mycket nog att lära mej äta lax eller fisk för den delen regelbundet och naturligt…. Men så är det ju med allt som är nytt. Det finns alltid olika grader av engagemang och man snappar upp lite här och lite där efter hand. Synd det ska vara så jämrans förvirrande ibland bara.

En fråga som dök upp innan idag är baconfett. GIarna brukar säga att man ska låta baconfettet rinna av på hushållspapper, medan LCHF vill ha massor med naturligt animaliskt fett och helst steker i massor med smöööör – torkar dom också av baconfettet? Om jag ska blanda villt mellan metoderna så borde det vara OK för mej att strunta i att torka av baconfettet på hushållspapper – det är så tråkigt med alla extra steg i matlagningsprocessen, särskilt om de är totalt i onödan, för att man är ”fettskrämd”… Inte för att jag dricker baconfett i mugg för det… Jag äter inte så mycket bacon heller. Men jag tänkte på det senast förra veckan när jag provade Annikas äggmuffinsrecept som är supergott och perfekta som tillbehör till mat, snabbt mellanmål osv. Jag tog bacontärningar istället (det skulle ju finhackas, och jag gillar som sagt inte extra onödiga moment i matlagningen) och när de var frästa simmade de i baconflott. Jädra omständigt att torka av baconsmuloirna på hushållspapper… Nä, jag skrapade såklart ner stekjärnets innehåll i smeten bara.

Om ni vill ha fler recepttips kan jag fixa det, men jag lägger inte tid på länkningar om ingen bryr sej ändå. =OD Jag vet ju var dom finns… Skriv en kommentar om ni vill ha receptlänkstips till mina favoriter. Ikväll ska jag nog baka äggmuffins igen. Och cykla.

GIviktkoll dag 4

2008-04-07 13:34
Sitter här och borde äta lunch, men eftersom frukosten inte intogs förrän vid 11 är jag fortfarande ganska mätt. Det är bara huvudet som säger att det är lunchdags. Känner mej lite stressad av allt jag måste trycka i mej, samtidigt som jag ibland får höfta och gissa, så jag vet inte om jag egentligen äter fel nånstans iallafall. Proteinpulvret jag köpte fanns såklart inte med på den här listan – däremot en väldigt röd prick på samma märkes proteinbar…. Typiskt att Maxi inte skulle ha en ”bra och rekommenderad sort”. Får väl bita i det sura äpplet, testa det och funkar det inte är det det pulvret som ska bytas mot ett annat som jag väl får beställa från nätet. Inte lätt detta. Tog iallafall en frisk morgonpromenad före frukosten, men min stegräknare har kajkat ur, så jag vet inte hur långt. Kollade dock på köksklockan precis när jag gick och kom tillbaka så jag vet att det tog 20 minuter. Försökte justera vikten på stegräknaren med intuitivmetoden, men jag lyckades nog inte. Undrar var manualen finns…
2008-04-07 14:02
Hmmm, säga vad man vill om den här sajten – men intuitiv är den inte! Jag har letat efter starthjälp och förklaringar osv, och klickat runt på länkar och flikar som det knappt funnits något på, ankare som inte funkar, länkar som inte är länkar osv. NU hittade jag fliken ”3 steg” som jag lyckats missa innan. Där är ju min starthjälp! Den borde ligga här under min sida och välkomna mej varje dag med dagens information och utmaningar! Inte ska jag behöva leta upp den 5 klick ner under en kryptiskt uppmärkt flik… Nåja, jag jobbar inte här, så det är bara att gilla läget! Ska kolla igenom dagarna på rivstart lite noggrannare under veckan. Här stod bl.a. de där do and don’ts jag efterlyste igår. Det har plötsligt poppat fram 500 g grönsaker om dan, max en frukt och max 2 dl mejeriprodukter nämligen. Alltså 500g grönsaker…. WW kör 200g och jag har problem med det – hur i helsicke ska jag få i mej ett halvt kilo då??? Nu är det i och för sej en hel del goda grönsaker bland gi-sakerna, men ändå! Protein och fett var visst inte hela sanningen när det väl kom till krita. Motionsmässigt ska jag plocka fram stavarna också nu.
2008-04-07 23:10
Sitter och försöker planera morgondagen. Trots en massa ägg och kött på menyn kommer jag inte upp i min proteinstapel, så jag måste verkligen köpa proteinpulver! Imorgon ska jag prova en smoothie.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén