Saras matblogg

om min viktresa med GI och LCHF

Tagg: kaffe

All inclusive på Gran Canaria

PICT1039

Jag har varit iväg på bröllopsresa på GranCanaria. Vi hade beställt all inclusive för att ha det riktigt enkelt och bekvämt under vår vecka, och jag trodde det skulle gå bra eftersom det innebar buffémat. Man kan alltid plocka sånt som ser LCHF ut, och hoppas på det bästa.Här kommer lite tips från Bahia Feliz hotell Orchidea och Fritidsresor.

Flygplansmat

När det gällde flygplansmaten var min tidigare erfarenhet CARBS! Nån smaklös köttfärssås med överkokt spagetti i minimala portioner, och frallor med ost typ. Därför vågade jag inte beställa flygplansmat, men det gjorde maken. På nervägen var det enkelt att ta med den vanliga ägg och tonfisk-frukosten i en slängbar burk. Frukostbrickan hade jag kunnat beställa. Det var en bricka med ”plockmat” (=pålägg) som hade funkat finfint med ett medhavt kokt ägg eller två. Jag vet inte om man vågar hoppas på det nästa gång dock, så reservägg är nog att rekommendera. På hemvägen var det ”middag”, som också hade funkat hyfsat. Några kotlettskivor, med nån grönsaksröra, sen tror jag det kan ha varit ris, men jag minns inte så noga. En babybel-ost låg där också, som jag fick av min kära make. Jag hade själv med mig ägg, nötter och choklad, och vi hade hunnit en burgare som jag blev mätt och nöjd med på flygplatsen innan.

All inclusive

DSC00951

Jag är så van vid mitt morgonkaffe med vispgrädde nu att mjölk-kaffe bara är blaskigt – kan leva utan… Grädde fanns inte att få tag i, trodde jag. Tills jag hittade spraygrädden vid glassen, ungarnas pannkakor m.m. Den är förvisso sötad, men sockret fick jag ge mig på nästan direkt. Det var allra svårast att undvika när man inte har full kontroll på vilken mat man ska ha tag i. Drack man kaffe med gräddfluff kände man hur söt grädden var. Men lät man grädden smälta ner i kaffet så det bara blev ”kaffe med grädde” blev inte den söta smaken lika koncentrerad, eftersom den blandades ut i kaffet. Det var inget problem för mej, som tidigare druckit kaffe med socker, jag är van vid smaken, även om jag inte tycker om socker på samma sätt längre. Sprejgrädden var alltså räddningen på mitt morgonkaffe. Jag vågade inte skippa kaffe helt, vilket kunde varit en annan lösning, eftersom jag dricker kaffe dagligen nu, och en bröllopsresa med ständigt koffeinabstinenshuvudvärk kändes inte som ett lockande alternativ.

DSC00973

En typisk frukost för mig, om man bortser från glaset med mjölk, som inte ingår i min ordinarie kost. Ibland blir jag sugen på mjölk, då dricker jag mjölk. Trogna läsare vet att jag i vanliga fall oftast äter en burk tonfisk med 2 kokta ägg och majonnäs till brunch. Detta är den kanariska varianten. Baconen var mer som stekfläsk, vilket maken inte gillade, men jag bara tyckte var bonus! Däremot skippade jag äggröran direkt efter ett smakprov första morgonen. Den var nog gjord på bara äggvitan eller något, för den var totalt smaklös!! Eftersom det fanns stekt ägg som alternativ var valet enkelt. Majonnäs fanns vid lunch och middag, oftast i naturell och vitlöksversion, men det fanns inte alls till frukost. Däremot fanns tonfisk, vilket var en glad överraskning! Jag fetade till den med vanligt smör (=burro – obs, se upp, de har margarin också, så du får rätt paket. Vi missade frukosten en morgon *harkel* och fick gå på tilltuggen i poolbaren, och där fanns tonfisk, men bara en stor skål med margarin…. Urk vad det smakar kemiskt och konstigt nu när man är van vid smööööör), och röran blev jättegod! Jag kom att tänka på mina barndoms somrar i Lappland med röding med smör (och mandelpären) till lunch! Den kanariska vita osten var ganska mild, men såg fin ut på tallriken. Vid middagen hade dom en annan hårdost-variant i liknande klyftor, och den var supersmarrig! Frukost åt vi vid 9-halv10-tiden, sedan var man mätt och belåten till framåt 2 när man kunde knalla och käka lunch med sitt gula armband.

DSC00950

Lunchen var den svåraste måltiden LCHF-mässigt, eftersom det fanns färre alternativ än till middagen sen på kvällen, och de flesta var kolhydratspäckade. Det fanns alltså gott om mindre köttiga hamburgare, korvar, pommes, majsröror m.m. Men det fanns nästan alltid en ren kötträtt (kotlettskivor e.d.) och en ren fiskrätt (typ ugnsbakad eller grillad fisk, med såsen vid sidan om). Just den här dan när jag kom ihåg att plåta min lunchtallrik var det någon friterad fisk, så jag tog bara fläskskivorna, lite ugnsbakad squasch, burksparris, vitlöksmajonnäs och en ny laddning tonfisk med smör, som brukade finnas med vid påläggslängan.

Middagen var alltid lika underbar! Ett vegetariskt alternativ var alltid toppen-LCHF! Vad sägs om grön färsk sparris gratinerad med hollandaisesås? Blomkålsgratäng med massa smarrig ost? Jag hade inga som helst problem att hitta tillbehöret till köttbasen som skapar ögongodis på tallriken. Tyvärr finns inget förevigat, eftersom jag inte tänkte på att bära med mig mobilen, och bilderna är från sista dagen, enda kvällen vi inte åt på hotellrestaurangen till middag. Det fanns alltid stora krukor med majonnäs och aioli om man var osäker på såsen som egentligen hörde till. Kall sås är ju så gott i sommarvärme! Nu hemma på vintern står dom bara och blir gamla i kylen dock… Både kött och fisk fanns i flera varianter, och alltid något ”ren” där man inte behövde misstänka gömt mjöl i sås e.d. Deras ”kallopsvarianter” var underbart möra och kryddiga! Första dagarna åt jag mycket fisk, men även någon köttbit vid varje mål – är det buffé så är det! Jag märkte efter hand som veckan gick att mina portioner blev mindre och mindre, jag lärde mej att inte ösa på för mycket bara för att det fanns, och var alltid behagligt nöjd utan att vara stoppmätt. Sista kvällen på restaurang var smakmässigt en besvikelse, eftersom bean både jag och maken längtat oss blodiga efter var blaskig och smaklös. Oxfilén var helt OK, men serverades med tradiga kokta grönsaker och ett BERG med pommes. Minnet av papas fritas från tidigare kanarieholmar-semester fick mej att äta några såna också till maten, men de smakade inte alls så smarrigt som jag minns det, så nu vet jag det också.

Kolhydratfällor

Jag har redan nämnt sprejgrädden. Sedan klev jag självmant rakt ner i glassträsket. Nougatglassen var helt enkelt underbar OCH ”gratis”. Det gick inte att låta bli den (jo, klart det gick, men jag ville inte!). Skillnaden från tidigare var att jag inte toppade en skål, utan jag tog EN kula och njöt! Jag har som princip att njuta av mina snedsteg. Ska jag få dåligt samvete är det absolut inte värt det! Sedan provade jag en gul fromageliknande grej på deras superfina dessertbord också (som även innehöll små ursöta bakelser och flera olika format med fromager och puddingar), och konstaterade att mitt tidigare sockergris-jag hade äääälskat vad-det-nu-var. Nu var det gott, men lite otäckt efter två tuggor, och jag blev nöjd direkt liksom. Rätt skönt att numera ha en spärr som gör att jag inte fullkomligt bryter ihop och frossar så fort man får in något himmelskt gott (läs sött) i munnen.

Dryckesmässigt blev det en del kolisar också. Jag antar att sangrian jag brukade läska mej med vid poolen inte var sockerfri. När jag tröttnade på vatten drack jag det vita vinet till maten – ett milt och inte sötsliskigt vin, som troligen inte gjorde så mycket till eller från med tanke på glass och sötad grädde å annat. På kvällarna blev det vodka tonic eller irish coffee specialbeställd utan socker (förutom den man fick i sprejgrädden då…).

Jag gick upp ett par kilo under veckan, mest självvalt i form av glass-ätandet – jag var liksom beredd. Men jag behövde inte ”börja om och ta nya tag” när jag kom hem, eftersom jag aldrig egentligen klivit av, utan bara ”lagt till” lite onyttigheter. Så första veckan hemma har jag tappat 2,5 kilo igen utan några problem eller övergångsbesvär. Det var värt varenda liten nougatkula! För mej är det viktigt att jag lever ett medvetet liv, jag klarar inte att studsa mellan ”nu skiter jag i det ett tag” och ”nu ska det hårdköras som attan till beach whatever”. Och sedan jag hittade lågkolhydratsmaten behöver jag inte göra det heller. De små sug jag ibland får efter sött dämpas så lätt, antingen med ett bättre val i form av en babybel e.d., eller så äter jag bilen/pollyn/glassen, sen är det bra med det.

PICT1090

Utsikten från vår balkong var rätt OK va? Vi bokade ett SPA-paket sista dagen och njöt i de här varma bubbelpoolerna som fredagsbad deluxe.

Fotodagbok söndag

090614morgon

Söndagfrukost blev det kaffe med grädde och stött kardemumma – en ny favorit!

25 g räkor kvar från igår
2 kokta ägg
2,5 msk majonnäs

4 bitar galiamelon
8 jordgubbar

090614middag

När Magnus åt sin hämtpizza (som jag inte är sugen på eller klarar av längre) åt jag rester. Jag knyckte en bit fläskflié och lite svampgogg från den restburken och sparrisarna, och mikrade ihop med gräddstuvad broccoli och fläsksnitzelskivor som låg på ett annat restfat i kylen.

090614kvall

Mellanmål och kvällsmat

Eftersom jag åt bär och melon till frukost, och den dessutom var helgtidig behövde jag lite mer mat än vanlig vardag och kände av ett litet sug också som beror på den där dagen i månaden. EN ruta 90%ig choklad som dessutom Magnus smakade en bit av blev det och innan dess hade jag tagit med mej en näve mandel ut till eftermiddagspysslet.

Innan läggdags gnagde det i magen igen, så jag stoppade i mej ett kokt ägg med majonnäsklickar (tar en tugga, spritsar majonnäs, tar en tugga, spritsar majonnäs osv…)

Min mat

minmat090614

Energi kcal:     1557,60         Energi kJ:    6519,25
Proteiner:     70,67 Fiber:    6,53
Kolhydrater:     31,79 Vatten:    680,34
Alkohol:     0,00

Fetter:
Fett:     127,61         Kolesterol:    1003,04
E-mättade:     46,41         Mättade:    35,92
F-mättade:     35,38

Jag ääälskar att åka till Göteborg….

…och träffa en massa goa vänner och nya människor! Så de senaste två helgerna har jag förflyttat min scrappiga rumpa över till västkusten för att mingla och mysa! Förra helgen var jag med på Arkivets scrapkryssning. Så roligt och bara lite jobbigt (resandet och skakningen i båten = jobbigt). Igår for jag med på sötaste Ankis bussresa till ”Mässan” över dagen – En kroppsligen tuff dag med 20 timmar från dörr till dörr. Ni som väntar på en scrappig rapport från dessa evenemang här får vänta lite till, men det kommer i någon form snart. Vad jag tänker bubbla om idag är maten!

Det kanske börjar bli tjatigt med mina halv euphoriska inlägg om mitt nya matliv, men jag hoppas det inspirerar mer än ”stör”. Jag är så GLAD att jag hittat ett matliv som får mej att må så himla bra nästan hela tiden och som fungerar även på resor (med lite planering)!!! Så här känns det:

Med LCHF, som jag numera kör mer eller mindre fullt ut, är jag ständigt mätt, nöjd och har ett stabilt blodsocker. Jag tänkte tillbaka lite under kryssningen hur jag brukat må på träffar och resor med rätt så styrda scheman. Ofta har man fått kasta i sej en kexchoklad i någon bensträckarpaus för att hitta ny energi och tysta den kurrande magen i väntan på middan som srverades klockan 2 timmar senare. Ibland har man stått där med en liten bondkaka som ”fika” inför en lång färd hemåt, och varit tvungen att sticka förbi en mack eller pressbyrå beroende på ressätt, klippa en korv och bunkra resgodis. Detta behöver jag inte längre. Jag är aldrig hungrig/sugen/skakig av blodsockerbrist eller i stort behov av en snabb fix.

Jag vill understryka att detta inte är någon kritik mot någon arrangör av något evenemang jag deltagit i eller själv ordnat för den delen. Jag vet hur det funkar, man skriver upp tider som passar och erbjuder så bra mat som möjligt efter det gamla vanliga ”så här ofta, mycket och den här sorten äter man”-vanorna vi har med oss sen … ja hela livet!

Vad är hemligheten då? Jag kan bara komma fram till en enda sak hur jag än vänder och vrider på det: Skippa kolhydraterna. Men vi behöver kolhydrater?? Svar ja – men kroppen skapar dom vi behöver själv av ”annat”. Levern är gjord för att spotta ”nödglukos” när blodsockret sjunker om man är fullt frisk. Får kroppen sköta sej själv utan ett överintag av kolhydrater som vi inte kan göra oss av med, så hålls blodsockret stabilt. Lite kolhydrater får du förresten alltid i dej, från grönsaker bl.a. När man stoppar i sej kolhydrater, särskilt den snabba sorten som finns i vitt mjöl och socker, höjs blodsockret snabbt och kroppen börjar pumpa insulin för att sänka blodsockret. Insulin är bra till det – men det är också väldigt duktigt på att lagra in fett som den hittar på jobbet. Skyffel skyffel, hej vad jag jobbar… Volangerna växer, dubbelhakorna blir fler och blodsocker berg-å-dalbanan är en ond cirkel som aldrig stannar. Jag satt på den berg-o-dalbanan i 30 år – nu har jag klivit av.

Jag har en standardfrukost och standardmatsäck som jag tar till när jag behöver vara säker på att hålla mej nöjd lång tid, när man inte vet exakt när nästa mattillfälle uppenbarar sej. 2 kokta ägg hackas, en burk tonfisk (i olja, men den får rinna av, annars blir det lite blaskigt, och den oljan är oftast inte ”högkvalitets”) och en rejäl klick majonnäs. Det är fettet som är det viktiga i den här rätten – det är det som mättar! Detta har jag blivit mer och mer varse senaste tiden när jag slipat min platåfas. Jag fick igång min viktminskning igen nu ÄNTLIGEN när jag började tänka mer på fettet och ösa på MER! Vispgrädde i kaffet, rejält med klegg och inte bara en klick för syns skull till maten, steka i rikligt med smör osv. Fett mättar. OCH ger smak. Var inte rädda för fett – jag vet att det är en jättesvår tankevurpa när man är uppvuxen med lättmjölk och light hit och dit…

Tonfiskröran åt jag på tåget till Göteborg vid 10-tiden. Framme i Göteborg tog jag en burgare på Burger King med massa ost och bacon och dressing. Brödet lämnar jag. Fett och protein = mättar. Då var klockan runt 3. Sedan var nästa matpaus vid 7 på kvällen, och då hade jag fått sällskap av likasinnade Malena, som liksom jag bara var intresserad av att hitta gott KÖTT – varm mat. Fläskmedaljonger tror jag det hette på menyn, och vi skippade klyftpotatisen till. Fick en extra skiva kött – snällt av dom – och ett berg med sallad. Där slog standardmaten in, men det funkar ju för ögat och gör att tallriken ser mer komplett ut. Närings- och mättnadsmässigt tror jag man lika gärna kan klappa sej där bak som att äta sallad. Men vi äter med ögat också, så det är alltid kul med en vacker tallrik! Optimalt hade varit några varma grönsaker typ broccoli, wokblandning e.d. och en rejält fet sås, bea eller något till. Men måltiden fick klart godkänt på LCHF-skalan ändå. Under dagen drack jag lite kaffe latte, vilket är gränsfall i för stor mängd eftersom mjölken är en liten kolhydratfälla. Men så länge det inte blir baljevis varje dag så unnar jag mej det ibland när det finns tillgängligt. En kopp kaffe med vispgrädde är annars ett supersmidigt ”mellanmål” när man misstänker att det ska bli långt till nästa matstopp. Grädden spär på mättnaden en stund till. Nej, jag behöver inte en kaka till kaffet 😉

Jag tog inte med mej några mellanmål annars den här helgen mer än lite choklad som slank ner mest för att man ska snaska lite godis i glada vänners lag. Nötter och sånt skippade jag eftersom jag inte behöver tugga på något jämt längre.

Lördagen på kryssningen såg ut så här matmässigt: Frukostbuffé a’la hotell. Där stoppade jag två kokta ägg i koftfickan att spara till mellanmål/nödmat – man vet aldrig när man inte styr själv, vad man behöver under dagen, och ett kokt oskalat ägg är superlätt att ta med sej utan en massa planering eller förvaringslösningar. Det håller utan problem en vanlig dag utan kylning, men jag skulle nog vara försiktig med det varma sommardagar! Så vad åt jag då? Äggröra med bacon fick det bli. Äggröran var…smaklös. Vi funderade ett tag, och kom fram till att den nog är gjord på knäckta ägg och kanske lite vatten som är körda i värmeugn. Är man, som vi är nu, vana vid äggröra med gräddskvätt stekt i rikligt med smör så smakar denna äggröran bara… antydan till ägg. Jag löste det provisoriskt med att hämta smörpaket (och med smör menar jag ALLTID riktigt smör nuförtiden) som fick smälta med en stund innan jag åt upp. Godkänt och ni vet vad nu – fettet mättar. Nu var det dags för shoppingtur i Kiel. Ett par timmar flög iväg, sedan började vi fundera på fika/lunch/nånting. Lite kaffe/te fick det bli på ett fik i Karstadt för att vila benen och huvudet lite. Sedan på tillbakavägen mot båten frestades vi av den tyska maten, framför allt korvarna, och tänkte att det fick vi väl testa. Lånar en bild av Malena för att illustrera.

Grönkål med knacker fick det bli. Kötthalten är hög i tyska korvar – de är inte potatismjöl med korvsmak som svenska korvar ofta är… Grönkål är nyttigt och bra GI-mässigt. Vad som saknades på min tallrik var en rejäl klick med något fettigt. Creme fraische, majonnäs eller någon slags majo-baserad röra hade suttit fint som komplement. Men jag var fortfarande nöjd och hyfsat mätt sedan frukostbuffén (ja, jag åt _bara_ en normal portion äggröra och bacon) så det fick funka ändå. Vi var tillbaka på båten vid ettsnåret har jag för mej.

Sedan var det middag halv-7. Jag hade med mej en venti-latte från Starbucks att smutta på under eftermiddagens kurser. Jag kan ha ätit ett av de kokta äggen som mellanmål också, jag minns inte riktigt deras öden denna dan. Middagsbuffén var en dröm för en LCHFare! Och säkert för alla som käkar vanligt också. Som vanligt saknades någon form av ”varma grönsaker”-rätt, men det låg en hel del ihop med kycklingfilén, bl.a. gröna bönor och broccoli, som jag nallade åt mej som ögonfröjd till tallriken. Sedan maxade jag tallriken med proteinrik bra mat! Entrecote, pocherad lax, kyckling, någon fläckkarrévariant om jag minns rätt och en stooor klick bearnaisesås till. Tallriken såg nog ganska normal ut även för utomstående, även om jag kategorisk hoppade över potatisen som fanns i 17 olika gratinerade, kokta, stekta och choppade former. =OD Jag var egentligen nöjd efter första rundan, men då mitt sällskap ville svänga och sitta kvar en stund till gick jag en runda och plockade åt mej en näve räkor med en majonnäsklick och en klick pepparrotsgrädde att doppa i. Det tog lagom lång tid att pilla räkorna och mysa en stund till vid matbordet.

Nu har vi klarat av 2 hela dagar på resande fot, och inte en enda gång hade jag känt det annars så välbekanta ”jag måste ha mat NU!!!” eller blodsockerdarrningar eller ens funderat på att sticka ner handen i de gigantiska godisskålarna som stod bredvid kurssalens vatten. Jo, jag är förvånad själv. Faktiskt. Det är för bra för att vara sant, men det är sant!! Jag minns inte det kokta äggets öde, men det betyder inte att jag harvar i mej en massa annat jox också som jag ”glömmer” berätta om. Jag mår bra och klarar mej fint på 3 mål mat om dagen med ett bra närings- och fettinnehåll. Lyckan är stor!! På söndagen blev det samma frukostbuffé med smörpaketet på plats direkt i äggröran, och de obligatoriska kokta äggen i fickan. De blev sedan livlinan när kurserna var slut och alla skulle försvinna så snabbt som möjligt, mackorna blivit felbokade och utbytta mot bondkakor (jag hade annars bara ätit pålägget på mackorna). Ett snabbt ägg på stående fot och mellanmålet var fixat. Sedan blev det en annan burgare på stationen för min del – jag är noga med att få med både ost och bacon om det går! Burgare är väl inte världskända för att vara hälsomat med en massa härdat fett och grejer, men det funkar som mat på resa, och är ett snabbt och enkelt alternativ. Bra mycket bättre än en dagens nötfärsbiff med kokt potatis och mjölsås…. ;-). Halvvägs på min långa tågresa hem tyckte jag det kunde passa med något litet, eftersom jag inte ätit 3 rejäla mål den dan utan bara 2 och ett ägg. Så jag knallade iväg till restaurangvagnen (jag fick åka RIKTIGT tåg hem – tjoho!!) i hopp om att hitta en räkmacka eller något. Det fanns ett baguette-utbud såklart… Jag valde mellan pest, kolera och dysenteri… Nä, skojar bara. En macka hade en rejäl skiva brieost och en stor skiva salami på sej, sallad och minimalt med ”smör” på en stor baguette. Jag åt allt utom brödet lätt nuddat med vad-det-nu-var-för-skokräms-fett. Matdagen var klar.

Jag behövde aldrig börja om och tömma kolhydratreservoarer i måndags bara för att jag varit på resa och inte haft kontroll över vilken mat som skulle stå på bordet och när. Jag var glatt lättad att helgen gått så toppenbra, mycket tack vare de magiska kokta äggen och lite eftertanke i matvalet. Och jag fick belöning när jag kom hem, mensen var över och vågen plötsligt började visa ovanligt många nollor! Jag fick titta på siffrorna en bra stund vid fredagens vägning för att förstå vad det stod. Platån är lämnad och jag har minskat ett kilo senaste veckan!

Som ni vet har jag varit orolig för helgernas slarv, men resor verkar iallafall inte vara några problem nu – jag är så van och inne i tänket nu att jag automatiskt väljer bra mat för mej. Styrkt av detta gav jag mej iväg på en maratonresa igår tillbaka till Göteborg. Jag ville inte missa en mässa när jag varit på alla andra, så jag hoppade på Ankis bussresa. Det innebar uppstigning halv-5 för att snabbplocka ihop lite matsäck. Jag fyllde en termos med gräddkaffe och tog en halv mugg som ”för-frukost”. Med i nisten var den vanliga tonfiskröran (jag har en bra tättslutande TW-burk som är perfekt till detta), en nödproteindryck som jag inte behövt utnyttja på läääänge, 2 kalla biffar från gårdagens middag och ett oskalat kokt ägg. Jag stoppade med en tub majonnäs också och en kylklamp som maten kunde gosa med. När de andra på bussen for in och köpte fika/frukost på vägen upp åt jag min tonfiskröra. Jag hade tagit ett par tuggor i väntan på bussen i Kristianstad också, men då, kvart över 7, var det fortfarande lite för tidigt för mej att processa mat. Jag är inte vaken före 9, även om jag kanske står upp och har ögonen öppna. Det jag tidigare ”fruktat” är nu här, men jag är helt lugn. Jag äter min frukost när jag behöver äta den, och min mage är van att få den vid 10-11-tiden. Innan dess vill magen bara ha kaffe-med-grädde på sin höjd.

Sedan var det mässdags och kaos och jobbigt, men ingenting med matanknytning på jobbighetsskalan. Lite snurrig av intryck, svajande golv, värme – fullkomligt normala reaktioner som avhjälptes enkelt med en hämta-kontanter-promenad ute i friska luften. Vid 3 hade vi bokat matdejt, och Anki hade börjat prata om Gothias räkmacka, som jag ännu aldrig lyckats få tillfälle på, trots att viljan funnits. Oftast har sällskapet velat gå någon annanstans, tyckt mackan varit dyr eller vi har missat att boka. Så nu tog jag minsann chansen när den kom. Jag firade tillfället med sånt här godis.

Mackan har ni bildbevis på ovan! Båda bilderna har jag fått av Anki. Räkberget är bra mycket mer än den handflata man bör äta, men ibland får man göra undantag. Jag skickade ut brödet igen när jag var klar, men jag tror mindre kolhydratkänsliga kan klippa det också eftersom det stod att det var rågbröd. Nästa gång kanske jag specialbeställer ett räkberg utan bröd och istället lite extra majonnäs, för den klicken som följde med hörde till de fettskrämdas värld.

Jag kom till stationen i Kristianstad vid halv-10 på kvällen och skulle vänta på mitt tåg som gick kvart i 11. Nu var det dags att packa upp resterna av min nistepakke. De två biffarna kändes fräscha efter sitt sällskap med fortfarande kall kylklamp, och åts som ”kakor”. Sedan skalade jag ägget och åt med ett par klickar majonnäs från tuben, som fortfarande var kall när jag ställde tillbaka den i kylskåpet vid hemkomsten. På bussen provsmakade jag 5-6 geléhallon som Anki bjöd på. Gott, men väldigt sött, så jag var väldigt nöjd med de jag smakade.

Tycker ni det låter krångligt? Jag tycker det är skitlätt, och jag kan inte nog bedyra att det är gott, jag mår bra och är mätt och belåten hela dagarna! Jag äter mej ner i vikt, och det är god mat hela vägen! 11 kilo minus på vågen hittills, utan att ”kämpa” eller må dåligt.

Nästa gång ska jag kommentera vännens frågor om hur risig jag blir när jag kliver ur, eftersom jag förstått att detta misstolkats som ”mer eller mindre döende” vilket är en grov överdrift. Men detta är redan långt nog ändå, så det får räcka för den här gången. Nu ska vi på bio!

Tjoho, 8 kilo!

Snabbvägde mej imorse efter en veckas hårdkör med GI. Jag har nu passerat 8 kilos viktraset med ett helt hekto! Ställde mej på vågen med kläder på, för en snabbkoll, men när den visade mitt tidigare lägsta med kläder var jag ju tvungen att kasta av mej dom och få en nakenvikt!! =OD

Jag tror mitt nyårsmål är inom räckhåll! 3,6 kilo dit bara!

Paus och hållt vikten
Jag har haft lite mental paus under augusti och ätit rätt för det mesta, men kunnat ”ta paus” en dag med efterlängtad lasagne till middag, ätit lite ris och liknande som jag troligen kommer att göra sen mer om mer. Jag har inte svullat i mej eller frossat med såna där syndiga saker. Jag har ätit både chips och zoo-apor (4st) iofs, men inget frossande, utan smakat lite. Och inget slentrianätande, utan noga övervägt ”fusk”. Ska jag äta en bondkaka eller inte. Jo, det ska jag. Men bara en och sedan inget annat fusk den här dagen. Jag tror detta är en metod som fungerar bra för mej. Jag mår inte särskilt dåligt av den där bondkakan och kan faktiskt till och med njuta av den nu. Utan dåligt samvete. Jag vet att den inte är jättebra för mej, men jag har gjort ett aktivt val att stoppa den i mej, och då ska jag tycka den är god också, annars har valet varit helt i onödan.

September hårdkör (så mycket det går)
Men nu är jag alltså tillbaka vid mer strikt hårdkör, på gränsen till rivstart. Jag behövde den pausen för att ladda om. Någon rågkuse till frukost nån dag, ett glas mjölk till middagen nån dag, men mest hårdkör. Och jag fick belöning direkt på vågen. Jag har alltså hållt vikten under hela pausmånaden +/- normala dagssvängningar som jag tror jag skrev om för ett tag sedan. Just nu väger jag mej, mot alla rekommendationer, 3-4 gånger i veckan (morgonvikt, naken, efter promenad, före frukost). Jag håller sakta men säkert på att sprattla igång min tidigare spökande hormoncykel, och behöver se på vågen vad den gör med det jag känner händer i min kropp. När förlovningsringen sitter fastklämd på prinskorvar brukar vågen flyga upp ett ”omotiverat kilo”, och det är bara att kolla igenom sortimentet av mensskydd hemma. Kilot och ett halvt till kan mycket väl vara borta igen nästa morgon. För mej känns det viktigt att se dagssvängningarna på vågen, för att inte bli deprimerad av ett pluskilo en vecka, som det ju lätt kan bli när man gör som rekommendationerna och väger sej sällan 😉 Man kan ju gå in och kolla precis den där svullna dagen, och bli så insöad på pluskilot att man plockar bort all motivation och inspiration på kuppen. det ser jag allt för ofta ute hos kämpande viktminskare. En annan aspekt är att jag skärper mej lite extra med mina svåra grejer när jag sett ett litet plus. Vattenkannan får jobba hårdare och jag anstränger mej mer med grönisarna.

Morgonprommisarna och motion
Mina morgonpromenader kan jag stolt konstatera är en vana nu. 8 veckor sägs det att det tar. Visst, jag håller med till viss del. Men jag tycker inte vanan sitter ordentligt förrän dagen känns konstig när man missar morgonpromenaden (som idag). Första steget för mej var att jag började tycka det var riktigt skönt, och det fanns inga ursäkter. Jag körde Just do it-metoden redan från början, och på så vis är morgonpromenad efter kaffe före frukost perfekt. Bara kliva ur sängen, på med träningskläder, slörpa i sej kaffet mannen ställt i en termosmugg till mej, och iväg. Sömngrus i ögonen kan man plocka bort sen. Man är ute på vägarna innan man hunnit vakna ordentligt och börja hitta på ursäkter till att inte hinna. Steg 2, när det verkligen känns som en vana är alltså när det känns riktigt konstigt utan. Som om jag glömt något.

Felet idag är att det ska göras så mycket (=inte mina vanliga rutiner). Jag måste handla till katten, tömma återvinningen, helst hinna kolla efter regnkläder eftersom det ska spöregna hela helgen osv. Innan jag hade planerat upp dagen var redan alla ursäkter där, och jag ”hann inte” gå idag. Men jag antar att jag kompenserar det i helgen + att jag varit förkyld denna veckan, så det gör inget om kroppen får vila lite – ni hör själv! Ursäkter! Jag gick en runda igår, trots att jag kände mej krasslig fortfarande, och det gick över förväntan och rosslade nog loss det sista.

Här är en som är laddad för måndag! Jag snackade med Anneli på MSN häromdan och vi peppade varandra att låta våra hemmaboende träningsredskap få jobba lite – känna sej behövda. Eftersom Anneli tränar ”på riktigt” också ett par dar i veckan, började vi med att bestämma oss för en gemensam dag i veckan för vårt hemmatränande. Så på måndag kväll kör vi igång. Min cykel är nerhämtad från vinden av kära sambon, som är mitt bästa stöd! Jag tror nog jag kommer att börja trampa 5 minuter om dan eller liknande, om jag inte orkar mer. Jag har börjat där tidigare. För alla flås- och träningsfantaster låter detta kanske fjuttigt, men jag kör med babysteps istället för crash-and-burn med allt jag gör nu för tiden. Det funkar bättre för mej! =OD

Hittade en bra sammanfattning av GI-metodens grundstenar. De är grova förenklingar, men jag lägger in det för att komma ihåg.
Fett ökar fettförbränningen.
Proteiner ökar din totala förbränning.
(Snabba) kolhydrater ökar insulinet som ökar fettinlagring.

GIviktkoll Dag 2

2008-04-05 22:09
Resan till Helsingborg gick över förväntan! Tonfisk-gogget till lunch mättade bra och var supergott! Tack till GInoll-boken, annars hade jag nog inte kommit på den blandningen utan ätit det separat. En stor tabbe drog jag dock på mej innan jag ens hann reagera. Jag stod och skulle betala hos Scrapperiet, och innan jag vet ordet av har jag tagit en marchmallow, riktigt sockerindränkt, i den stoooora godisskålen och tuggat i mej halva! När jag kände den söta smaken i munnen reagerade jag och blev arg på mej själv ”Vad i helvete gör jag?? Hur dum får jag vara??”. Efteråt fick jag stress-hjärtklappning också, men det behöver inte ha berott på sockerrushen, utan kan ha varit att det var mycket folk och varmt på mässan, och att jag inte är ikapp riktigt än. Var på väg att käka upp allt på resan, men kom på att jag kanske ville ha kvällsmat också när jag kom hem och landade, så jag sparade ostbiten och en av chokladbitarna. Sen hittade jag även proteinshaken och var väldigt väldigt skeptisk, eftersom jag är rädd för allt pulversmakigt efter något töntigt försök med nutrilett o.d. Men den var gooood! Lite för god. Vaniljsmak och sötningsmedel. Sött sött när man varit helt utan socker en vecka. Drack till och med kaffet i morse med lätthet utan socker – trodde jag aldrig…. Nu ska jag fixa morgondagens meny.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén