Saras matblogg

om min viktresa med GI och LCHF

Tagg: SSS

Matförändringar eller inte?

Hittade denna hos Lotta Bruhn och gillade verkligen (kolla julpapprena i senaste inlägget också!! Vill ha som scrappapper!)! Laddade hem pdfen och skrev ut till kylskåpet som motivation.

Jag har den här veckan lagt lite extra tid på att läsa på om LCHF-mat, dvs den diet jag började köra innan jag gick över till GI. Jag mådde inte alls bra då, men jag tände kanske av väl snabbt från kolhydraterna…

LC är alltså väldigt lite kolisar, och jag har hittat en hel del inspirerande bloggar med recept och ”dagens matlåda” och liknande. Jag förbluffas över hur mycket den matideologin passar hur jag spontant ätit (eller knappt ätit) under mitt vuxna liv. Den förespråkar att man äter när man är hungrig, vilket ibland kan betyda 2 mål om dan. Det funkade inte för mej DÅ, men jag åt kanske bara inte rätt saker? Hade jag blandat det med rätt mat hade kanske mitt överviktsproblem aldrig tillkommit? Jag lyssnade för mycket på vad man borde äta, och där blev det fel i kombination med vad mitt spontana ätande ville. ”Rätt mat” är dessutom sånt jag gillat att äta mer än ”vanlig” mat, dvs ofta en köttbit med någon goggig sås till. Grönsaker har dom med mest som dekoration och utfyllnad.

Jag har fortfarande supersvårt att få med grönsaker och äta regelbundet, vilket borde tala för att prova LCHF fullt ut. Min kropp säger ju att det är så jag funkar… Det jobbigaste med GI för mej är att äta tillräckligt mycket, tillräckligt ofta, men jag känner att det tänket är mest logiskt om man ska hålla igång förbränningen och gå ner i vikt. Jag har provat ”svältkostvarianten” (=äta om jag blir hungrig), om än på fel sätt. Nu ger jag GI en rejäl chans innan jag fegar ur och hoppar över till annat. Det funkar ju uppenbarligen, även om jag inte ”tappar 50 kilo på ett år” som Skaldeman (en av LCHF-gurusen i Sverige, författare till böckerna GInoll och Ät dej ner i vikt) utlovar på sin sajt… Jag tycker 8,5 kilo hittills är TOPPENBRA fart. Jag hänger med i huvudet, skinnet följer med, jag behöver inte köpa en ny garderob direkt osv…

Jag känner mej alltså inte redo att testa LCHF i dagsläget, utan kör vidare med min egen mellanvariant av rivstart/nystart enligt GI-viktkolls koncept. Ganska lite kolhydrater, men lite mer tillåtande än strikt rivstart. De kolisar jag blandar in är inte varje måltid eller ens varje dag, men ibland äter jag
*lite ris till höstgrytan, för att det ska smaka så. Då tar jag bara ganska lite, ett par gafflar fulla med gryta och ris.
*lite potatis, oftast av den avsvalnade kanske återuppvärmda typen som lär ha lägre GI än nykokt
*rågkuse med ägg på (=bröd alltså)
*lite spagetti till köttfärssås

Men det ena utesluter ju inte det andra! Nu när jag hittat en massa smarriga LCHF-recept bl.a. squaschgratänger, blomkålsmos med ost i och annat smaskigt kan jag säkert lägga ner det där ”smygätandet” av vanliga kolisar också. Det är bara en vanesak att ha något annat ”till”. Man blir trött på broccoli varje dag, även om jag fortfarande tycker det är supergott… Däremot har jag inte svårt för ägg, vilket jag är väldigt tacksam för. Jag har alltid gillat ägg på längden och tvären, stekt, kokt, omelett, äggröra… Mums…

I och med att jag hittat LCHF-forum och bloggar också nu inser jag att jag ska sluta ge råd till andra GIare (ni som läser här får ”skylla er själva”, men det är slut med råd i andras bloggar, där bara peppar jag istället), eftersom det är så himla förvirrande vad man ska och inte ska äta. Det står fortfarande väldigt olika beroende på vem man frågar. Ost är en sån grej det inte finns något svar på. Vissa säger nej och andra säger ät massor. Det är en sån grej som är snabb och enkel att ha hemma, finns i en mängd former och smaker, så jag har det som mellanmål i olika varianter ofta. De olika svaren grundar sej på så många olika grunder att man blir alldeles snurrig till slut. Eftersom GI och LCHF är väldigt noga med att inte kalla sej bantningsmetoder så vill dom gärna puffa en massa extra för allt hälsotänk och miljötänk som finns också. Det kan bli lite för mycket när stackars hjärnan jobbar på högtryck att förstå funktionerna i kroppen till att börja med. Visst försöker jag vara miljömedveten av födsel och ohejdad vana, men när det börjar pratas om att odlad lax (som är lättåtkomlig i Maxis frysdiskar) inte har lika mycket Omega3 som vildfångad osv då blir det lite för mycket överkurs för mej just nu. Det är mycket nog att lära mej äta lax eller fisk för den delen regelbundet och naturligt…. Men så är det ju med allt som är nytt. Det finns alltid olika grader av engagemang och man snappar upp lite här och lite där efter hand. Synd det ska vara så jämrans förvirrande ibland bara.

En fråga som dök upp innan idag är baconfett. GIarna brukar säga att man ska låta baconfettet rinna av på hushållspapper, medan LCHF vill ha massor med naturligt animaliskt fett och helst steker i massor med smöööör – torkar dom också av baconfettet? Om jag ska blanda villt mellan metoderna så borde det vara OK för mej att strunta i att torka av baconfettet på hushållspapper – det är så tråkigt med alla extra steg i matlagningsprocessen, särskilt om de är totalt i onödan, för att man är ”fettskrämd”… Inte för att jag dricker baconfett i mugg för det… Jag äter inte så mycket bacon heller. Men jag tänkte på det senast förra veckan när jag provade Annikas äggmuffinsrecept som är supergott och perfekta som tillbehör till mat, snabbt mellanmål osv. Jag tog bacontärningar istället (det skulle ju finhackas, och jag gillar som sagt inte extra onödiga moment i matlagningen) och när de var frästa simmade de i baconflott. Jädra omständigt att torka av baconsmuloirna på hushållspapper… Nä, jag skrapade såklart ner stekjärnets innehåll i smeten bara.

Om ni vill ha fler recepttips kan jag fixa det, men jag lägger inte tid på länkningar om ingen bryr sej ändå. =OD Jag vet ju var dom finns… Skriv en kommentar om ni vill ha receptlänkstips till mina favoriter. Ikväll ska jag nog baka äggmuffins igen. Och cykla.

Matresan

Så vilken vecka passar bäst att börja sitt nya liv matmässigt på? Jo denna!! Fick hem en bok förra veckan som hette GI noll! som skrek åt mej att detta var min grej. Provåt lite några dagar förra veckan, för att se hur mätt man blev osv, sedan var jag redo att köra igång i måndags. Jag kommer inte att föra viktblogg, som många andra i scrapvärlden, utan berättar bara lite kort om min start. Sedan för jag en än så länge dold dagbok inne på GIviktkoll.

Jag var beredd på att dag 3 skulle vara värst. När kroppen skulle ställa om och inse att det kommer inget socker – dags att köra igång på andra bränslen. För mej var detta dag 3 och dag 4. Jag märkte det främst på trötthet, huvudvärk (då drack jag mer vatten) och att jag hade ont i mina leder i tår och fingrar. Dag 5 var jag riktigt dålig, såg dimmigt och märkte att hjärnan inte funkade som den skulle. Jag förstod inte enkla instruktioner och fick tänka länge hur man skulle betala med ICA-kortet – något jag gjort 7 miljarder gånger tidigare. Allt gick i siraptempo. Då fick jag support av Sanna, som sa att man INTE ska må så, och jag fattade beslutet jag förberett mej på innan, nämligen att skippa den extrema GInoll-metoden och hoppa på ”vanliga” GI istället. Reggade mej på GIviktkoll för att få starthjälp. Kände mej så motiverad när jag var och handlade på eftermiddagen att jag till och med bestämde mej för att göra detta på riktigt och köpte en våg. Jag är glad för att jag gjorde det, för nu vet jag! Jag vet att det inte är så illa som det kunde ha varit, men tyvärr inte så bra som man kunde hoppats.

Nu har jag ätit detta en vecka och är himla nöjd. Vikten kan jag inte säga något om, eftersom jag vägde mej i slutet av veckan. Kroppen är iallafall avgiftad, jag är mätt hela tiden, och de värsta dag-3-tankarna med buhä-jag-kommer-aldrig-mer-att-få-äta-ditt-och-datt är över. Jag känner inte det mentala suget efter skräpmat och godis. Däremot hade jag ett reflexsug efter det igår när jag var på mässan i Helsingborg och plötsligt stod där med världens sockrigaste marshmallow i munnen. Inte förrän jag kände sockersmaken reagerade jag och tänkte ”vad i helvete gör jag??”. Annars har jag inte fuskat med vilje! Jag är så motiverad att köra igång med lite bättre matvanor och är redo efter ett års mental förberedelse och tjuvstartandet med ”nya rutiner” mha skrubba. GIandet blev ju knappast babysteppande – där är man ju tvungen att sluta cold turkey om det ska gå. Iallafall jag är nog det efter flera tröstlösa försök tidigare att ändra mina matvanor. Jag kände mej inte sugen på viktväkteri för hmte gången heller. Det har aldrig funkat innan för mej. Det tror jag GI ska göra, och jag tycker det äre realistiskt att jag ska kunna äta sån här mat resten av mitt liv också. Det svåraste mentalt har varit att sluta med mjölken. Jag älskar mjölk.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén