Saras matblogg

om min viktresa med GI och LCHF

Tagg: stress

Ligger lite lågt

Precis när jag kört igång den här rena matbloggen kände jag inte alls lust att matblogga – och hade inte riktigt tid heller, eftersom mitt bröllop stod för dörren.

Nu ligger jag lite lågt för att jag har och har haft en hel del jobb och min fritid räcker inte till riktigt allt jag skulle vilja. Men det är kanske någon som undrar hur det går för mej, så jag skriver en liten lägesrapport iallafall.

LCHF är en toppenrutin nu, och maken är helt med på mitt tåg, även om han käkar sina kolisar vid sidan om. Han har t.o.m. inte köpt hem nytt margarin att steka i – kanske kanske kan det bli smör för hela slanten nu. *hoppas hoppas* Viss förändring tar tid. Han är hyfsat normalviktig och har ett kroppsarbete, så han har ingen anledning att lägga om sin kost, och det är inget jag ”begärt” heller. Däremot kaaanske hans psoriasis kunde bli hjälpt lite, eftersom jag sett rapporter om att lchf även funkar på det. Men förändring har alltid tagit tid för kära maken, så jag pushar inte. Är han redo är han, annars får han vara. Det äts betydligt mindre snacks och tomma kolhydrater i huset iallafall, även om det blev en hel del sånt över efter bröllopet. Det händer att jag ”smakar” en näve ostbågar, och för inte allt för länge sedan stoppade jag av någon outgrundlig anledning ett vingummi i käften, men det spottade jag ut lika snabbt igen – fy bövelen vad det smakade otäckt. Jag har aldrig gillat vingummi, men nu gör jag det VERKLIGEN INTE!

För egen del har jag skippat mät- och vägdagar. På prov. Stressen runt bröllopet satte sej direkt på buken – jag nästan såg hur magen växte just då några veckor! Men nu är jag på väg neråt igen och känner hur stressen rinner av mej. Jag måste bara bevara den fina ”hormonsagan” ur Kifs form, som hjälper mej mycket att inte stressa upp mej för vikten längre. Jag kommer att gå ner så småningom, men jag är och har alltid varit extremt känslig för hormonförändringar i kroppen…

”Kroppen lagrar fett med hjälp av hormoner, insulin och kortisol är två av dem. Kung kortisol regerar mittenbiten på kroppen. Minsta stress gör att kungen håller hårt i reserverna och gärna lagrar in extra för att ha i onda tider. För att vagga in kungen i säkerhet ska man se till att han verkligen litar på att han alltid kommer att få det han behöver. Det gäller alltså att föda och göda honom genom smör, kokosolja, fet fisk och fett kött! Minsta tecken på svält och han håller hårt i reserven och efter en svältkur så kommer han att hålla väldigt väldigt hårt på allt han har och dessutom kommer han att lagra in allt han bara kan för att ha nästa gång det blir svält.”

Söt förklaring av lizaohman 12/6-2009 kif

Jag sitter alltså fortfarande fast på min platå viktmässigt – den jag trodde släppte i våras. Nu har jag kommit till ett stadie när jag mår så bra och känner mej så pigg och frisk i kroppen att det faktiskt inte gör något att jag väger som jag gör. Mina former är fasta och fina, även om jag är stor fortfarande. Jag har minskat från storlek 54 till undre delen av 50 och är snart nere i hyfsat normala klädstorlekar. Det är detta jag kikar på när jag misströstar på vågen. Och brudklänningen fick läggas in REJÄLT mellan slutet av april och slutet av juni när jag var där för ändringarna. Sen fick vi lik förbaskat tråckla in den uppikring på bröllopsdagen för att den blivit för stor runt tuttarna på bara en månad…

Det var ett tag sedan jag hade en trötthetsperiod, men jag har en teori om detta också. Många talar om att man med LCHF läker ut gammal misshandel av kroppen, framförallt organen. Mina trötthetsperioder har varit ganska cykliska, med en magisk trea inblandad, typ var tredje månad och kan hålla i sej 3 veckor. Jag tror att kroppen då antingen vilar efter en jobbig period ELLER att den jobbar för fullt med läkning, förbränning och allmän fixning, att energin inte räcker till något annat. Men när jag kikar på hur jag mådde förr, när jag alltid gick i någonslags halvkoma och inte orkade gå några längre sträckor, var helt slut efter en dag på stan – i normalfallet – så är trötthetsperioderna en helt annan sak.

Matmässigt är jag periodare. Ibland har jag en period när det blir blomkål i någon form varje dag, ibland är det mycket äggröra och sånt till maten, ibland har jag ingen matlust alls, och då spelar det inte så stor roll vad som ligger på tallriken, bara det är fett och protein i någon form. Gott är det ju alltid ändå.

En period med smörstekt färsk grön sparris är väl på väg att ta slut nu – det försvinner väl snart från butikernas hyllor. Tänk att jag gått i så många år och varit rädd för färsk sparris, för att alla sagt att dom är trådiga och meckiga att tillaga. Fick tipset att bara bryta stjälken (tror det kommer från goa mat-Tina ursprungligen – jag är såklart lokalpatriot!!), så går den av där den är färsk, och man slänger bort det torra-trådiga. Sen bara steker man den i smör i ett stekjärn ett par minuter. Värsta goda tillbehöret!! Mums!

Jag har förresten förberett för ett oxrullad-recept här, så håll utkik…

Flyttat min matblogg

Nu börjar det vara dags att samla allt på ett ställe. Jag har varit skeptisk till att ha en separat matblogg, eftersom jag har en djurpratsblogg som är ”bortglömd” (=jag glömmer skriva i den). Egentligen vill jag har allt på ett ställe som rör mitt liv, och kanske kommer jag att dubbelposta? Jag vet inte.

Nu har jag iallafall fört över alla mina matinlägg hit och börjat fylla ut med lite länkar och sånt. Jag plockade även in den lilla snutt matblogg jag sparade ner från GIviktkoll när jag började blogga mer publikt. Mina nybörjartankar är både preskriberade, lätt redigerade från de mest privata funderingarna och kan kanske vara till nytta för någon annan som börjar och går igenom samma sak. Unikt material aldrig tidigare publicerat alltså!! =OD Jag har inte fört över några kommentarer – de finns ju kvar på blogg.se-sidan.

Jag har taggat upp inläggen efterhand som jag flyttat dom, och lägger märke till att PLATÅ är det som skriker högst! *fnissar* Platån hos mej är snarare regel än undantag, men nu när jag kikat igenom alla mina dagboksinlägg sedan jag började har jag varit på ganska många platåer, även om denna förbannade 100-strecksplatån aaaaldrig vill ge med sej.

Den är också en av anledningarna till att jag inte skrivit så mycket på sista tiden. Jag ”maler på” helt enkelt. Ätandet går bra, jag får bara beröm av min matcoach, som jag anlitat på 3 månaders basis för att pepptalka ner från platån. Hon kan inte begripa varför jag inte minskar i vikt heller. Senaste ordinationen är att prova att ”skaka om”, en rak kontraordination från den för ett par veckor sen att låta kroppen få så lite förändring som möjligt för att inte skrämmas till lagring. Jag ska nu äta jordgubbar varje dag i 2 veckor (inte bara!!), så får vi se om den ökade mängden kolisar från bra kolis-källor kan sprattla till det lite så jag kanske lämnar det tresiffriga för gott!

Jag har även börjat med fotodagbok för att kunna visa Anna hur mina portioner ser ut, inte bara mått och vikter från Min mat.

Varför hamnar man på en platå?

Det finns massor med förklaringar (och ursäkter?). Här är några av dom jag känner för:

Jag har plockat bort över 10 kilos vikt från min kropp. Psyket hänger inte med, och även om jag ständigt skruvar och modifierar mitt matintag enligt olika teorier och rekommendationer är det mentala fortfarande är inställt på 10 kilo mer. Portionerna blir kanske onödigt stora, mättnaden lite mer än nödvändigt…? Visserligen bränner man fett när man äter fett, men sedan finns det en massa andra mekanismer i kroppen också – långt fler än vi nånsin kan begripa allas samband. Bl.a. lär lite för mycket protein vara fettbildande enligt LCHF-teorierna – så som jag kämpat med mina proteinstaplar på GIviktkoll! Nu har jag inriktiningen på fett istället. Jag går inte upp, så fettet är inte fel – det är bara lagret som ska börja brännas.

Jag minskar i omfång kontinuerligt och får numera MASSOR med kommentarer om hur det SYNS! Jag ser det till och med själv! Framförallt känner jag det! Inga valkar under armarna som tar emot när man rör sej. Den där stora hängande magen som inte har ändrat mycket mer än en decimeter i omkrets (herregud, en decimeter är jättemycket! Och från storlek 54 till undre delen av 50 har jag också minskat) är numera ”bara” en valk – vecket under är borta – det är helt magiskt! Så även om vikten inte vill ge med sej, vågen tjurar så märker jag ju att det händer massor med kroppen!

Sedan har vi det där med energin. Vissa tror att det finns ett cykliskt förlopp, och jag är nästan benägen att hålla med. Jag har haft ett par perioder när jag är monstruöst trött. Nu har jag aldrig varit gravid, men jag kan tänka mej att den första graviditetstiden när det är soffläge som gäller känns ungefär såhär. Ingen som helst soppa i benen på promenaderna, bara total koma på kvällarna, tungt och jobbigt på jobbet om dagarna. Sover bra, men är bara så trött i hela kroppen. Detta stadiet har jag genomgått ungefär 2 månader nu och är troligen ute från igen. Det är även stressrelaterat, för jag har haft en period med mycket jobb (och lite stresskoma), men jag tror att det även är kroppens sätt att reagera på hormonella förändringar av olika slag. Nu känner jag mej stark och pigg igen, och jag kan ösa på på morgonpromenaden med tryck i uppförsbackarna också.

Matdagbok torsdag – lördag

Idag blev det Västra Möcklörundan med Sommarbarn i öronen. En riktigt mysig bok nu när hon kommit fram till Sverige och man ler igenkännande om lockade luggar och senaste ABBA-skivan och blir vääääldigt nostalgisk.

Frukost 10.30
2 kokta ägg
100 g skalade räkor
2,5 msk majonnäs
curry

Mikrade räkorna och Russin fick tokfnatt. Han älskar räkor mer än tonfisk. Miaow miaow miaow…
Det gör inget att räkorna blir lite ljumma ihop med nykokta äggen tycker jag.
Åts vid skrivbordet och mailkollen som vanligt.

Lunch 14.10
4 cevapcici
2 äggs äggröra
broccoli
resterna av halloumin från igår, ca 50 g.

Halvstressad jobblunch med ena ögat på ett gammalt avsnitt av DH på 5an och andra ögat i en blablabla-manual till en webbshop, som visade sej vara knasig när jag ringde supporten efter att ha slitit mitt hår om en massa olika saker.

Middag 17.00
Stekt laxfilé från frysen
Spenat på hackad spenat med lite grädde
1 kokt ägg

Mellanmål 19.00
En näve jordnötter

Sedan hände något konstigt, som inte brukar hända. Jag stod i köket och skulle fixa kvällsmat, och hjärnan var helt blank. Jag blev plötsligt sugen på ostmacka. Så jag gör som jag brukar när det suget kommer, eftersom det är så sällan. Jag bredde mej två stycken ostmackor, med lätt&lagom på Pågenlimpa. Så o-GI-gt det bara kan bli. Men ni ska veta att jag stod länge med limp-påsen i handen och dividerade med mej själv om jag verkligen skulle, det var ju väg- och mätdag å allt imorgon. Men jo, jag skulle, och jag åt och jag njöt.

Kvällsmat 21.30
2 mackor Pågenlimpa
L&L
ost

Sedan led jag… Så fort jag får i mej snabba kolisar nu så blir jag risig! Jag får hjärtklappning av blodsocker-rushen. Det brusar i de stora musklerna i armar och ben, som sockerdricka och jag får ont i alla leder, särskilt fot- hand- och fingerleder. Sådär drygt småont, så man blir alldeles rastlös! Tack å lov var det snart läggdags, och symtomen var försvunna igen på morgonen, förutom att jag kände mej lite småsvullen i lederna, domnig i fingrarna. Man undrar ju vad skit man stoppat i sej jämt förr som förgiftar en så totalt nu när man provar. Men kroppen klarar ju mycket belastning och skit bara man vänjer den sakta…

Glömde skriva här av olika anledningar, så jag får fylla på i efterhand.

Ny dag: Fredag

Frukost 11.00
2 kokta ägg
en burk tonfisk
majonnäs
-åts vid datorn efter myspromenad ensam med Viska vid Säbyvallen.

Lunch 15.00
laxrester från igår, ca 80 g
en äggmuffin

Stressåts på stående fot på väg ut i bilen för shoppingturné. Är inne i en jobbtuff period igen nu, och måste anstränga mej för att komma ihåg att äta. Är så glad att jag slipper blodsockerdipparna som gör en mordisk på ICA iallafall!

Middag 17.30
grillad kyckling
blomkålsris
broccoli (det såg så tråkigt ut utan grönt)
bea

Kvällsmat runt 21
en äggmuffin
2 rutor choklad…eller kanske fler… minns inte riktigt
whisky och vitt vin (för det får vi GIare dricka om vi vill, men förbränningen avstannar medan levern förbrukar alkoholen. det är underbart att inte jaga kalorier!

Vågen imorse var förresten väldigt snäll. Jag var beredd på ostmackeuppgång, men den låg på rätt kilotal och måttbandet minus ett par cm här och där!

Lördag
Frukost 9.00

rågkuse
kokt ägg
kaviar (inte GIsnällt, men jag tar det ibland för att det är gott)

Mellanmål 13.00
Hallonsmoothie
slörpades ihop med bokföringen framför datorn

middag 17.00
en scans hamburgare med ost
broccoli
aioli
stekt halloumi

Planerad tv-kväll:
ostbricka kanske?

Nu får jag knalla in i TVsoffan.

Mina tankar går till en kär kollega som drabbats av det ofattbara.

Söndagen dokumenterades aldrig – jag hade för mycket annat på gång.

GI viktkoll maj

2008-05-05 20:47
Har kommit igång så smått med morgonpromenaderna igen efter min sjuka vecka förra veckan. Ska inte väga mej på rätt många dar, och skärpa till håll koll ordentligt igen. Måste komma igång med matlagningen, även om jag nu har några enkla favoriter att landa på.
2008-05-10 10:40
Håll kollandet har inte gått så bra efter jobbstress. Jag försöker äta rätt, men äter troligen för lite som vanligt. Ständigt mätt, så vad gör man? Fick kanske mens idag, så det kan vara därför dagens morgonpromenad var så tung.
2008-05-29 14:04
Kikar in för att skriva in min vikt till kurvorna. Vet inte om programmet funkar – det brukar se lite knepigt ut… Hade mens förra veckan (*tjoho, den tog slut!!) och låg på 109-kilot hela veckan. Hade inte alltför höga förväntningar när jag klev på vågen igår, men den visade faktiskt ett nytt kilotal!! Det är så underbart! Kontrollvägde idag, för att se så jag var på rätt väg, och vågen visade ännu mindre idag! Det finns ingen anledning att göra annat än köra på så som jag gör nu. Rivstart med nystartsblandning och genomtänkt konsekvens”fusk”. Åt t.ex. en portion rabarbersmulpaj med vaniljsås i lördagskväll, vilket kändes i huvudet måndag-tisdag. Mitt enda kvarstående ”problem” just nu är benmusklerna. Behöver jag äta mer kolisar, och när, för att bli starkare i benen? Har promenerat regelbundet varje morgon mellan 2000 och 6000 steg sedan början på april, och borde rimligtvis har fått upp flås och kondis nu, men det känns fortfarande väldigt tungt, framförallt i vaderna i början på promenaderna. Bryter jag ner mina muskler istället?

Matresan

Så vilken vecka passar bäst att börja sitt nya liv matmässigt på? Jo denna!! Fick hem en bok förra veckan som hette GI noll! som skrek åt mej att detta var min grej. Provåt lite några dagar förra veckan, för att se hur mätt man blev osv, sedan var jag redo att köra igång i måndags. Jag kommer inte att föra viktblogg, som många andra i scrapvärlden, utan berättar bara lite kort om min start. Sedan för jag en än så länge dold dagbok inne på GIviktkoll.

Jag var beredd på att dag 3 skulle vara värst. När kroppen skulle ställa om och inse att det kommer inget socker – dags att köra igång på andra bränslen. För mej var detta dag 3 och dag 4. Jag märkte det främst på trötthet, huvudvärk (då drack jag mer vatten) och att jag hade ont i mina leder i tår och fingrar. Dag 5 var jag riktigt dålig, såg dimmigt och märkte att hjärnan inte funkade som den skulle. Jag förstod inte enkla instruktioner och fick tänka länge hur man skulle betala med ICA-kortet – något jag gjort 7 miljarder gånger tidigare. Allt gick i siraptempo. Då fick jag support av Sanna, som sa att man INTE ska må så, och jag fattade beslutet jag förberett mej på innan, nämligen att skippa den extrema GInoll-metoden och hoppa på ”vanliga” GI istället. Reggade mej på GIviktkoll för att få starthjälp. Kände mej så motiverad när jag var och handlade på eftermiddagen att jag till och med bestämde mej för att göra detta på riktigt och köpte en våg. Jag är glad för att jag gjorde det, för nu vet jag! Jag vet att det inte är så illa som det kunde ha varit, men tyvärr inte så bra som man kunde hoppats.

Nu har jag ätit detta en vecka och är himla nöjd. Vikten kan jag inte säga något om, eftersom jag vägde mej i slutet av veckan. Kroppen är iallafall avgiftad, jag är mätt hela tiden, och de värsta dag-3-tankarna med buhä-jag-kommer-aldrig-mer-att-få-äta-ditt-och-datt är över. Jag känner inte det mentala suget efter skräpmat och godis. Däremot hade jag ett reflexsug efter det igår när jag var på mässan i Helsingborg och plötsligt stod där med världens sockrigaste marshmallow i munnen. Inte förrän jag kände sockersmaken reagerade jag och tänkte ”vad i helvete gör jag??”. Annars har jag inte fuskat med vilje! Jag är så motiverad att köra igång med lite bättre matvanor och är redo efter ett års mental förberedelse och tjuvstartandet med ”nya rutiner” mha skrubba. GIandet blev ju knappast babysteppande – där är man ju tvungen att sluta cold turkey om det ska gå. Iallafall jag är nog det efter flera tröstlösa försök tidigare att ändra mina matvanor. Jag kände mej inte sugen på viktväkteri för hmte gången heller. Det har aldrig funkat innan för mej. Det tror jag GI ska göra, och jag tycker det äre realistiskt att jag ska kunna äta sån här mat resten av mitt liv också. Det svåraste mentalt har varit att sluta med mjölken. Jag älskar mjölk.

GIviktkoll Dag 2

2008-04-05 22:09
Resan till Helsingborg gick över förväntan! Tonfisk-gogget till lunch mättade bra och var supergott! Tack till GInoll-boken, annars hade jag nog inte kommit på den blandningen utan ätit det separat. En stor tabbe drog jag dock på mej innan jag ens hann reagera. Jag stod och skulle betala hos Scrapperiet, och innan jag vet ordet av har jag tagit en marchmallow, riktigt sockerindränkt, i den stoooora godisskålen och tuggat i mej halva! När jag kände den söta smaken i munnen reagerade jag och blev arg på mej själv ”Vad i helvete gör jag?? Hur dum får jag vara??”. Efteråt fick jag stress-hjärtklappning också, men det behöver inte ha berott på sockerrushen, utan kan ha varit att det var mycket folk och varmt på mässan, och att jag inte är ikapp riktigt än. Var på väg att käka upp allt på resan, men kom på att jag kanske ville ha kvällsmat också när jag kom hem och landade, så jag sparade ostbiten och en av chokladbitarna. Sen hittade jag även proteinshaken och var väldigt väldigt skeptisk, eftersom jag är rädd för allt pulversmakigt efter något töntigt försök med nutrilett o.d. Men den var gooood! Lite för god. Vaniljsmak och sötningsmedel. Sött sött när man varit helt utan socker en vecka. Drack till och med kaffet i morse med lätthet utan socker – trodde jag aldrig…. Nu ska jag fixa morgondagens meny.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén