Saras matblogg

om min viktresa med GI och LCHF

Tagg: sug

Saker folk säger

Blir något man hört sägas många gånger en sanning? Behöver man inte tänka själv eller förstå vad det är man hasplar ur sig? Ibland undrar jag…

Det är inte ofta nu för tiden jag har anledning att prata om mitt matval här i livet. Efter drygt 3 år med LCHF har jag börjt lära mig sociala situationer och brukar faktiskt bara falla dit i den välbekanta familjekretsen och deras godisfrosserier vid festligheter. I veckan fick jag dock en rak fråga om vad det är jag äter egentligen, då en överambitiös fikafixare, som inte lyssnar så bra på svaren på sina frågor, hade lämnat en überlång lista med ”måsten till Sara” till sin vikarie, som var helt åt skogen (listan, inte vikarien). Eller nästan… Jag har försökt säga ”fixa inget särskilt till mej, jag behöver ingen fika vid den tiden på kvällen”, men det har liksom inte hjälpt. Det ska trugas i en mat iallafall, annars är man en stackare som inget fick! Det sitter så djupt rotat det där med ”fika” och att bjuda. Jag märker det på mig själv när jag får gäster och vill ”bjuda på något” – som vi ju då oftast inte har något hemma.

Måstelistan hade varit ”skinka” (påläggsskinka då, som i 99 fall av 100 innehåller en massa druvsocker och skit, inte smakar nånting mer än möjligen lite salt, och jag i stort sett endast kan dutta med då jag nån enstaka gång gör varma mackor av oopsies), ”melon” (för frukt äter du väl, det äääär ju så nyttigt, och jag någon gång utmattat svarat ”jaja…” på när de blev mer och mer förtvivlade efter att ha gått igenom hela vanliga kolhydratstinna listan med fikatillbehör. Och jo, melon händer det att jag äter, men jag triggar enormt på detta sockervatten, så det är ett medvetet avsteg.) och ”sen var det något med grädde också” som fikafixarvikarien inte hade kommit ihåg, men hade dragit slutsatsen att jag nog absolut inte tålde. För inte kunde jag väl vilja HA grädde till något??? Suck. Det är det enda jag framfört önskemål om till det där kvällsfikat nämligen. ”Det räcker med en kopp kaffe med grädde till mej, om du tvunget vill köpa något extra till mej som kompensation för allt jag valt bort på fikabordet”. Nu hittade vi en kartong med långtids-karregan-grädde i kylen som var 3 månader över bästföre-datumet, men fullt frisk, så jag fick min grädde iallafall.

När man då diskuterar kostfrågor med folk som inte är insatta eller har behövt bry sig (och då orkar jag inte ens tänka på alla gamla viktväktare och andra sönderbantade, men där är det liksom ingen idé att ens försöka om de inte själva hittat vägen bort från det träsket) så kommer ofelbart vissa påståenden haglande, som jag inte vet om jag ska orka bemöta eller förklara felaktigheten i. De undrade vad jag åt, och jag förklarade att jag äter t.ex. bara 2 gånger om dagen nu för tiden (stooora ögon) och slipper äntligen plåga i mej fruost innan fan fått skorna på sej – något jag aldrig klarat av! Jag äter som jag alltid velat äta. Sällan och baserat på proteinet och det smakbärande fettet.

– Men man måste ÄTA regelbundet, annars stannar förbränningen i kroppen av!!!!

Ja, jag äter regelbundet, när min kropp signalerar att nu är jag hungrig, nu behöver du fylla på energi igen. Resten av tiden är det då meningen att den ska bränna dom ”reserver” jag så noga byggt upp sedan puberteten, helt i onödan och till ingen som helst nytta.
Sen skulle jag kunna berätta om ”blodsockerdippar” (riktiga diabetiker har såklart en helt annan magnitud på sina svängningar), skakighet och ruggigt dåligt humör jag numera slipper av att inte köra den där insulinpumpen i tid och otid genom att mata in en massa uschligt socker i olika form in i systemet. Men det brukar vara överkurs, så jag låter bli. På sin höjd säger jag ”det är så skönt att slippa halv5-dippen”. Jag har en lågenergi-period på eftermiddagen ändå, som jag tror är en kroppslig sak. Jag brukar inte vara särskilt hungrig utan behöver bara lite ”stille” och vila sen sprattlar jag igång igen. En naturlig, ej matstyrd siesta…

– Men frukt äter du väl?

2-3 äpplen om året. Jordgubbar när de finns färska och goda. Lite melon nångång (men det triggar jag som sagt på). Någon clementin när det är säsong. Så ja, jag äter frukt. Ungefär i samma omfattning som jag alltid gjort, men förr kunde det slinka ner någon banan nångång också, och jag är gaaalen i ananas! Det vågar jag mej inte på alls nu.

– Fibrer och grovt bröd ääär ju så nyttigt!

Mmmm, och nu förtiden är det jättevanligt med uppsvälld mage, IBS, laktosintolerans och andra symtom på att mag-tarm-systemet är uppretat och överaktiverat och inte mår det minsta bra. Undrar vad det kan bero på…. Vad sjutton inbillar sig folk att det är bra att äta en jäkla massa stallbås som bara är bukfylla, som magen och tarmarna får jobba sej blå med och sedan skiter du bara ut det! Hör ni inte själva hur korkat det är? Nä, tacka vet jag näringsrik och energität mat som kroppen använder sig av med hyfsat lite restprodukter.

– Blir det inte tråkigt?

Alla är så himla fokuserade på den där potatisen och mackan jag gett upp helt frivilligt! Eller jag äter potatis ibland. Med vår nya matordning i huset blir det ofta så att maken kokar en gryta potatis och har kallpären i kylen för senare stekning. Då äter jag kanske en potatis i stekbitar som tillbehör och har inte märkt av någon triggning av det. Däremot testade jag nykokt potatis häromsistens och märkte av det direkt! Det är något som händer när den kokta potatisen kyls och stärkelsen i potatisen, som sedan inte omvandlas igen när man värmer/steker på den. Jag är inte hundra insatt i det där kemiska. Jag vet bara hur jag svarar på de olika formerna.

Min middag igår såg ut såhär:
En Scans hamburgare stekt i smör, med smält ost på och 3 halva baconskivor som blivit över i förrgår. 4 färska gröna smörstekta sparrisar. En rejäl klick Hamburger-bea (ny favorit!) och lite gräddstuvad spetskål. Vad är det som är tråkigt med detta? Är det inte tråkigare med ett berg av torr ugnsstekt pommes som man ska trycka i sej och en torr bulle runt det goda köttet?

Det var lite för mycket mat och jag borde ha stoppat tidigare, men jag har lite problem med överätning när maten är för god. Och jag är fortfarande rädd för att äta för lite och hamna i svält/lagring (som om det är nån risk med alla kalorier jag får i mej!). Det är en process ännu att lära mej hur mycket som är för mycket och vad jag minskar lite försiktigt i vikt med.

Avsteg, mellanmål och substitut

När vi var i Skåne häromhelgen tog vi en tur till Helsingør med mina föräldrar och brorsdotter. Vi hade siktet ställt på smørrebrød-lunch på Axeltorv. Smørrebrød är hyfsat GI-snällt, om alla glatt kan ignorera den panerade spättan och den rostade löken på rostbiffen! Det har varit ett berg med räkor och ägg samt en skål med löksill på tallriken också. Vi valde två olika plattor, för att jämföra innehållet. Enligt menyn skulle ”min” platta ha leverpastej och bacon istället för rostbiffen, men det gjorde inte så mycket. Det är oftast så att man får ospecat när man köper smørrebrød. Brödet kom i det här fallet som trianglar av danskt rågbröd vid sidan om, så då kan man ju välja hur mycket man ska äta. Den andra plattan hade dansk hakkebøff istället för rostbiffen. Hakkebøffen fick jag smaka och det är verkligen hackat kött, inte malet. Supermatig och god!

Spättan är som sagt inte alls GI, men jag åt den ändå, eftersom det är extremt sällan jag kommer i kontakt med riktig dansk spätta på det här viset. Det straffade sej såklart direkt, med totalstopp i magen 3-4 dar. Det slank ner lite äpplepaj med vaniljsås också den helgen, och jag konstaterade återigen att BigPack-glass kan jag leva utan nästa århundrade också. Det är verkligen inte gott, och ännu mindre gott när man inte ätit socker på ett halvår. Urk.

Jag har precis fått igång magen igen när jag ramlade ner i en godisskål och smakade lite äpplekaka helgen efter igen – helt och hållet självvalt, så ingen behöver ha dåligt samvete för att det bjöds! Jag är inte svag och ”faller för frestelser”, jag väljer själv att se var mina gränser går, hur mycket jag kan äta utan att påverkas, men framförallt är jag ibland nyfiken på om det fortfarande är ”lika gott” som jag minns det. Oftast blir jag ganska besviken, och det är ju också en upptäckt. När något bara smakar konstigt och sött, eller chipsen smakar något konstigt papprigt med lite kryddor på. Det blir betydligt lättare att stryka det ur sitt liv för gott om jag faktiskt vet att det inte ens är gott längre. Men Lina, ostbågar är fortfarande gott – särskilt dan efter när dom är lite sega! 😉 Så det får Magnus inte ta hem så ofta…. Han kan väl köpa sitt äckliga lakris istället? =OD

Lång svammel om avsteg från planen blev det – bara för att visa att jag inte är så jäkla helylle som jag kanske låter ibland! Särskilt inte när det är mensvecka och det där otäcka suget placerar sej i maggropen. Det omättbara suget. Man kan vara stoppmätt efter en proteinrik måltrid, inte ätit en kolhydrat på 2 dar (nåja…) och ändå bara MÅSTE man ha en näve mandel eller lite mer än 2 chokladbitar. Jag accepterar att min kropp gör så med mej, och att jag sväller 2 kilo den veckan (mest vätska, som försvinner på 2-3 dar sen). Det är liksom ingen idé att kämpa emot något som är fullkomligt naturligt. Jag har även konstaterat att de dagar jag äter en för mig kolhydratrik frukost (fil, rågkuse) så blir jag dels hungrig snabbare och vill ha lunch tidigare, och dels blir jag ”sugen” på något framåt eftermiddagen. Vad jag förstår är det insulinpåslaget som sätter igång detta sug, och så länge jag tänker på att det var rågkusefrukosten som orsakade det går det enklare att stå emot suget. Jag står förresten inte emot genom att låta bli och äta. Jag tar något nyttigt och tillåtet att äta, och ser till att ha kylen proppad med tillåtet. Annars är det jäkligt lätt att ramla dit och ta en snabb macka, och då mår jag INTE bra efteråt… ajaj i magen…

Mellanmål

Jag lovade prata lite om mellanmål härförleden. Mina dagar börjar relativt sent jämfört med vanligt folk. Jag käkar oftast min frukost efter morgonpromenaden vid 11-tiden. Sedan käkar jag något lunchaktigt runt 2-halv3 och middag vid 5-6 beroende på hur hungrig sambon är vid hemkomst och om vi ska iväg på kvällen. Sedan äter jag alltid kvällsmat i form av något mellanmåligt. Lunchen kan bli av mellanmålsvariant om jag ätit en stadig frukost så jag fortfarande känner mej ganska mätt när det är lunchdags. Då GI-äter jag ett mellanmål för att hålla igång förbränningen. Med LCHF äter man bara när man blir hungrig, så jag vacklar lite här och har inte bestämt mej för om jag ska lita på kroppens signaler eller styra ätandet medvetet. Just nu styr jag och äter var 3-4e timme.

Min mellanmålslista – jag äter alltså ett av alternativen, ibland 2 (mandel och choklad kan få sällskap, även om det inte är helt 100 bra)!
* hallonsmoothie (recept nedan)
* en näve sötmandel eller blandade nötter och frön.
* 2 bitar mörk choklad
* delikatesstallrik med t.ex. ostkuber (skrattande kon e.d.), små ölkorvar, skinkskivor, brieost, kokt ägg
dvs plockmat med högt protein- och fettinnehåll. Detta blir det ofta på kvällen.
* omelett/äggröra/äggmuffins

Äggmuffinsen är superdupersmarriga, och perfekt mellanmål! Jag har smulat i lite broccoli och blomkål i en sats, och nu igår hade jag i trattkantareller i smeten. För att slippa ett moment och göra det extra kladdigt öser jag baconbitarna (köper tärnat bacon) direkt från stekpannan ner i muffinsformarna, och rör inte ner det i äggsmeten. Annan fyllning lägger jag också rakt i formarna. Det flyter upp och fördelas hyfsat ändå. Till första satsen var jag noga att köpa muffinspappformar, men det var ju helt onödigt!! Halva muffinsen fastnade i pappret! Bättre att köra direkt i teflonformen, bara att lyfta ur muffinsen.
Någon som testat annan fyllning? Detta är ju ungefär som en omelett, så man kan blanda i precis vad man vill! Oliver, soltorkade tomater, fetaost osv!

Hallonsmoothie
1 dl frysta hallon
en skvätt vispgrädde
3 kaffemått Whey-100 proteinpulver med vaniljsmak (kaffemåttet var det som fick bo i pulverburken…)
1 dl naturell fet yoghurt
linfrön
solrosfrön

Körs i mixer
Man kan byta ut proteinpulvret med ägg och kanske lite sötningsmedel om man inte vill blanda i konstgjorda saker. Jag har valt att fylla ut min smoothie med lowcarb proteinpulver och vaniljsmaken rundar av hallon och yoghurt lite, liksom den lilla gräddskvätten.

Inget för fettskrämda 😉 Min räddning under en glassugen sommarhetta. Nu har behovet avtagit lite, så nu blir det bara 1-2 gånger per vecka ungefär.
Jag har provat med både jordgubbar och blåbär också, och blanda hallon och blåbär, men jag gillar bara hallon bäst. Köper Euroshoppers frysta påse, med ziplås. Det är ofta mycket trasigt i dom påsarna, men det spelar ingen roll när man bara ska mixa ändå.

Substitut

Annika skrev ett tänkvärt inlägg om godis-substitut häromsisten. Jag ska skriva om kolhydratsubstitut tänkte jag. En av de vanligaste frågorna jag får när jag berättar om min nya kost är ”Vad äter du istället?” Istället för pasta, ris, potatis och bröd då. Återigen konstaterar jag att jag var så mentalt redo för min kostomläggning, och kroppen hade själv sett till att detta skulle funka för mej, för jag var nämligen grymt trött på både mackor och bukfylle-tilltugg! Jag skippade oftast frukosten helt, för att jag inte orkade tugga i mej en tradig ostmacka till i mitt liv. När jag läste om GI och LCHF (i boken GInoll av Skaldeman) klickade det till och bitarna föll på plats. Vad åt jag helst på en måltidstallrik? Köttet! En skål köttbullar att härja fritt i var drömgodiset som man skulle tycka var lite syndigt till och med! Så jag har egentligen inte ”bytt ut” något, jag hade redan slutat behöva ris och potatis. Istället har jag bara jobbat på att lägga till den där utfyllnaden för att man inte kan äta _bara_ köttbullar. Det innebär kanske ett steg mindre för mej. Men en sak som bl.a. Skaldeman glömmer i sin lära är att vi äter med ögat också. Därför vill jag gärna ha lite olika ”delar” på tallriken, typ kostcirkeln – men den nya då! Här är mina vanligaste substitut för potatis, ris och pasta.

* broccoli eller blomkål. Brysselkål funkar också (och säkert en massa annan kål jag inte satt mej in i)
* blomkålsmos (Riv grovt, puttra ihop med grädde, ha gärna i nån mjukost typ philadelfia också)
* gräddkokt spenat
* äggmuffins (funkar trots baconinnehåll till mycket, t.ex. biffar)
* äggröra/omelett
* haloumi-ost
* squasch eller aubergine som följer med i ugnsformen

Oftast blir det broccoli, för det är gott och enkelt att laga!
Pizzasallad, slakad vitkål och coleslaw och sånt är också bra substitutmat. Jag har aldrig varit förtjust i pizzasallad, och har därför inte fått tummarna loss att ta tag i vitkålens förlovade land. Jag är en lat matlagare också, och det är jobbigt att förbereda ett vitkålshuvud, vad man än ska göra med det… *latmasken rodnar lite*

Nu vet ni vad jag äter ”istället”.

Senaste tiden har jag märkt att jag blir mätt snabbare än tidigare. Igår åt vi baconlindand kycklingfilé (med broccoli) och jag var mätt efter en filé och lite broccoli. Riktigt mätt. Inte så jag fick tvinga i mej det sista, men nöjdmätt! Och det höll i sej. Nu ska jag bara bli av med den här megaplatån jag byggt till mej mellan förra och nuvarande mensen, med hjälp av mina avsteg också, så ska nog vågen börja ticka neråt igen. Det är Status Quo just nu efter vätskesläppet. Om allt funkar som det ska bör nästa vecka bli en nergångsvecka – snälla snälla. Det var längesen nu, men det är ju självförvållat, och jag vet vad det beror på. En bra sak med avstegen är att jag ser att det inte betyder att jag skenar iväg uppåt, utan bara går upp dom där vätskedepåerna. Men framförallt att jag märker hur dåligt jag mår av fel mat nu. Jag blir mer känslig för fel mat ju mer rätt jag äter. Magen svarar antingen med magknip eller totaltstopp när jag äter ”vanlig mat”. Hormoncykeln funkar som den ska igen, vilket är det bästa med hela det här projektet! Nu vet jag var viktgränsen för det går ungefär också.

På tal om mage… Det är några som undrat över gallbesvär och sånt med den här kosten. Jag har tidigare fått megakramper i gallgångarna efter en riktigt fet måltid. Rökt ål och sånt har gått tvärbort, och jag har även varit väldigt känslig för syrligt (? osäker på om det är det…), så jag har inte kunnat äta vindruvor utan att få gallkramper. Det värsta jag varit med om i den vägen var efter en god middag på restaurang för ett antal år sedan med bästa vännen. Vi hade gottat oss med sniglar, fläskfilé oscar med bea och pommes och säkert någon gräddig söt efterrät också – troligen creme brylee som är min favorit. Vi kom bara ett par hundra meter från restaurangen på hemväg när jag fick ett anfall så jag stod dubbelvikt och var kritvit i fejset. Det släppte tack å lov snabbt, men jag mådde inte särskilt bra efteråt. Alla i min närmsta familj är gallopererade också, och brorsan tjatar på mej att jag ska göra det också, innan det är för sent och jag får ett riktigt anfall. Så jag har gått och väntat på det…

Jag har inte haft en enda gallkänning sedan jag började med GImaten, TROTS allt fett och alla ägg jag äter. Så jag tror att det är fettet i kombination med kolhydraterna (eller som mamma uttryckt det i alla år, utan att förstå vad hon säger _egentligen_ 😉 : fet mjölmat, typ pannkakor) som ger gallkänningar.

Jag äter även en hel del kål som ni förstått, vilket ju kan ha en annan otrevlig effekt. Men nope, inget sånt heller. Magen är så lugn och fin när jag stoppar i den rätt saker – koststrikt. Gilian skulle varit stolt om hon såg resultatet också… Så om det avksräcker er från att prova, kan jag dementera otrevliga effekter. Det är kolisarna som är boven!! *skrattar*

PS. Sist jag var på den restaurangen åt jag också oscar, men den här gången med wokade grönsaker istället för pommesen. Sniglar är GI-OK. Efterrätten får man hoppa över eller ta något fruktigt…

Många som frågar…

…så nu är det dags för en snabbkurs i ”GI enligt Sara”

Den vanligaste frågan jag får är om hur min matdag ser ut.

Så då berättar jag om hur den sett ut idag, för enkelhetens skull.

Frukost:
2 kokta ägg
1 burk tonfisk i olja (avrunnen)
2 msk majonnäs
lite babyspenat

Lunch (se bild):
1 Scans 120gs hamburgare
5-6 skivor halloumi
1 kokt ägg
broccoli
bearnaisesås

Middag;
fläsk med löksås gjord på bara grädde och lite curry som smaksättare
en äggmuffins till
(Magnus åt potatis och lingonsylt också)
detta målet var mer som lunch/mellanmål, eftersom lunchen var så stadig och jag fortfarande nästan var mätt

Mellanmål/Kvällsmat:
Idag blir det nog bara lite ost (glada kon)
en näve sötmandel

Denna veckan tömmer jag kolhydraterna efter helgens besök hos föräldrar och bror, då det var enklare att äta och smaka än att krångla och be om specialmat. Föräldrarna är inte riktigt redo för den omställningen, och nu har vi iallafall klargjort att jag kan fixa själv eller så till nästa gång. Nästa gång blir kanske jul, så det är ganska lugnt då. För julbord behöver jag INTE vara rädd för. Massa GImat att plocka till sej!!

När jag äter lite mer kolhydrater kan en frukost bestå av en Fazers rågkuse med kokt ägg, majonnäs och sallad eller en tallrik fil med solros- och linfrön. Oftast blir jag mindre mätt och får ett hungersug framåt lunch när jag äter kolhydratfrukost, så det passar jag på att äta de dagar jag behöver komma ihåg att äta lunch I TID! Jag har inte med mej några ”måste äta”-frukostvanor hemifrån alls. Det tycker jag är skönt nu, men jag förstår att det är svårt med GI för dom som måste äta två limpmackor med leverpastej, fruktyoghurt med müsli och ett stort glas apelsinjuice till frukost. Ungefär allt det gick fetbort med GI-tänket nämligen… Müslin är väl gränsfall, man kan blanda egen GIsmart. Jag har inte satt mej in i det, eftersom jag inte äter müsli i vanliga fall heller, så varför ska jag börja med det nu?

Så här ser min dags staplar ut hos GI viktkoll.

Jag har dragit över ganska mycket på fettstapeln, vilket beror på fläsket till middagen och mandeln och gräddsåsen. Men det är absolut ingen fara, eftersom jag inte käkat så mycket kolhydrater idag. De jag fått i mej är väl från broccolin och hamburgaren tror jag. GB-värdet ska helst vara så lågt som möjligt denna ”rivstartsveckan”, vilket det också är.

Nästa gång ska jag berätta mer om mellanmål.

När det är tyst i bloggen beror det oftast på att jag har en jobbtopp. Då orkar jag inte sitta vid datorn efter kontorstid och hinner inte blogga under mina jobbpauser, som blir väldigt korta.

Knäckte gränsen till slut!

Jag har legat på en seg platå i stort sett hela juli, och fladdrat upp och ner inom ett tre-kilosspann. Jag har ätit mest bra mat, eftersom jag mår så pekka direkt om jag fuskar (seg, trött, lätt illamående – samvetet plågar mej inte, för allt fusk är noga beslutat). Vid det här laget har jag lärt mej vad jag kan och inte kan äta. Igår stod vågen på ,0 och jag svor åt att den inte ville släppa ner mej på nästa kilotal. Men det betyder också att jag anstränger mej ännu mer för att äta rätt, och imorse hade jag äntligen knäckt gränsen jag väntat på sen i midsomras. Svårast är fortfarande att äta ofta nog, och det har varit extra svårt under Magnus semester eftersom han äter som ”vanligt folk” oftast gör, 3 gånger om dan, och inget alls på kvällen… Jag löste det med att fixa min lunch själv och komma ihåg att käka på kvällen också, och relativt ofta fick jag sällskap i någon form.

Mina viktminskningsstöd har peppat och stöttat hela vägen och sagt att jag skulle mäta mej istället osv (dvs samma sak som jag säger till en person i samma situation, men man lätt glömmer när det gäller en själv). Och när det varit som värst VET jag att jag hade bundit upp en massa vätska, för fingrarna var så svullna då (jag har ju en ring på mej jämt nu som berättar vätskestatusen i kroppen ;-)). Som svar på mätningsförslaget har jag bara muttrat att jag inte ändrat midjemåttet en millimeter sedan jag började – det är enda stället på mej som är ”smalt”. Döm om min förvåning när måttbandet igår rapporterade att 5 centimeter hade försvunnit sedan sist!! Omdistribuering pågick alltså. =OD Jag mäter på 5-6 ställen till och där har det också hänt en del. Tuttarna minskade en decimeter under juli. Det är inget jag sörjer. Tänk om man kom ner till en mer normal behå-storlek igen!

Jag har vågat börja sätta upp försiktiga mål nu, eftersom jag ser att det här fungerar för mej. Jag hoppas hamna på tvåsiffrigt i år, vilket inte borde vara en omöjlighet – bara knappt 5 kilo dit ju! Vid 90 ska jag ge mej en rejäl belöning i form av en Wii Fit. Jag ser redan mej yoga för fullt i vårt nya vardagsrum – positiv målbild!! Promenerandet har varit lite mindre nu under värmeböljan, men jag har försökt röra på mej mer än normalt iallafall. På Sailet orkade jag mycket mer än jag brukat göra tidigare år, och det var inte ett oöverskridligt hinder att knalla upp och plocka ut pengar på Ronnebygatan, trots jobbiga backar. Jag har passat på att gå några Russin-mornar när det fortfarande är svalt, så jag har inte skippat det helt. Det har bara inte varit dagligen.

Mat som jag är superglad att jag får äta:
Hallonsmoothies – min stora gottegris-räddning och glass-substitut
Bacon och scrambled eggs – förr en lyxfrukost på hotell, nu tillåtet! Gott varma dagar med frukost på altanen.
Sötmandel! – här får jag passa mej så det bara blir en handfull om dan.
Mörk choklad – vilken bra choklad! Man ”behöver” bara en bit eller två, sen är suget mättat.
Cesarsallad – mums filibabba! Utan brödkrutonger då, om någon undrar.
Tonfisk! Jag har blivit storkonsument av detta!

Mat jag kan sakna med lite vemod:
Pannkakor!! Sommarmaten nummer ett!
Bakad potatis är ju gott ibland. Inget jag tänkt på förrän det stod på en meny på sailet.
Glass såklart! Så det äter jag lite ibland. Den jag åt på Degeberga samlarmarknad försvann nog innan den hade landat ordentligt i magen, i värmen och allt gåendet, för jag kände aldrig av den… Men hu vad söt den var….
Magnus potatisgratäng
Pasta i alla former

Det mesta av det jag inte ”får” äta nu är lätt att vara utan mentalt. Blir man superdupersugen på något av det är det faktiskt bara att äta och se glad ut, och ta konsekvensen sedan. Får jag en megacraving att jag skulle dö om jag inte får en god ostmacka nu, så äter jag en ostmacka. Det är så sällan det inträffar att det inte ställer till någon större skada.

Praktiskt är det lite värre, både för snabb vardagsmatlagning (planeringen måste fortfarande finnas – det går inte på rutin än) och när man käkar ute. Man kan hitta alternativ ibland, och när man inte gör det får man äta det man kan. Även om det bär mej emot att lämna mat på tallriken. Jag var på IKEA i veckan och hade kompisen framför mej. Hon bad om pasta till lille pluts barnportion, och det glada svaret från nissen i köket fick mej att fråga om jag kunde få grönsaker till mina köttbullar istället för potatis. Ratatouile med IKEAs köttbullar blev plötsligt en väldigt bra måltid, och mätt blev jag! Skönt att slippa sitta och undra hur mycket sås som sögs upp och ställde till skada… Nä, jag är inte riktigt så fanatisk, men ni förstår hur jag menar.

Jag är så glad att jag har hittat motivationen för det här projektet, att jag mår så pass bra (utom när jag slarvar, vilket är en bonuseffekt!!) och att det faktiskt visar sej på vågen! Visst hade jag gärna tappat mina 40-50 överviktskilon i ett nafs – vem vill inte det?? – men det är ju inte realistiskt. Detta hoppas jag blir hållbart i längden, och det pekar ju stadigt neråt! Den här gången gick jag in i projektet med ett positivt tankesätt och en grundkärlek till min kropp och mej själv. Jag laddade inte in en massa nedbrytande påståenden som ”jag har dålig karaktär” eller ”jag är sockerberoende” i mina invändningar till att påbörja resan. Det enda negativa jag fått kämpa med är missbrukar-mentalitetens ”Jag är inte som andra, det är annorlunda för mej”. Visst det är ju sant, alla är unika, men det är ingen ursäkt för att det ska vara svårare. Jag har lekt med tanken att speeda upp minskningen med någon mirakel-pulverkur, som så många verkar vara nöjda med, men det känns inte motiverat med en noggrant uppbyggd stor övervikt. Jag förstår om man klipper graviditetsvolangerna och snabbt återställer sin normalvikt med detta och hittar tillbaka till sitt vanliga jag igen. Jag tror att jag behöver ta mej igenom hekto för hekto på nervägen också för att hänga med i skallen, få in rutinerna och känna igen mej själv. Så länge vågen fortsätter peka neråt går det ju bra! Och nu är jag beredd på och har lärt mej känna igen mina platåfaser också när det är tjurigt värre på vågen. Min kropp är nog smartare än jag iallafall, så jag får lita på den.

Måste bara tillägga eller förklara, för alla som tycker det är konstigt att jag inte gått upp en massa eller tappat greppet under semestern. Det är lätt för mej att ”ha semester” och ändå äta hyfsat rätt, eftersom det inte är så stor skillnad på semesterdagar och jobbedagar rutin- och platsmässigt för mig som jobbar hemifrån. Enda skillnaden har som sagt varit sällskapet av sambon, som för övrigt stöttar till 100% och snällt väntar på mej när jag morgonpromenerar. Och imorse stod min termosmugg med kaffe där på köksbänken och väntade – det är kärlek det!

Total viktminskning sen starten i slutet av mars: 7 kilo

GIviktkoll Dag 5

2008-04-08 15:23
Nu har jag skrivit mitt första inlägg i forumet iallafall. Men oj vad mycket konstigt folk som skriver där. Där är ju alla samma människor som jojobantar och är hysteriska på viktväktarna. Jag känner mej inte hemma i såna sällskap. Kanske är det förnekelse. Men så här känns det idag iallafall: Jag behöver varken läsk eller chips eller godis eller potatis ris och bröd. Det sista är sånt jag ätit för att man ska, och det första för att det är gott. Jag insåg att jag var redo att börja med det här när jag inte slök påskäggen direkt. Jag tryckte i och för sig i mej en påse påskskum en kväll innan jag började, men jag vill inte påstå att det var särskilt gott. Hade hellre haft ett bra nyttigt alternativ till det suget. Jag är bara glad och tacksam att det gick så pass lätt att detoxa sockret. Jag lär väl få göra det fler gånger i framtiden, för jag tror inte jag är något helgon och av praktiska skäl kommer det säkert också att behövas. Får se om jag får svar på min fråga och staplar och 2 mellanmål.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén