Saras matblogg

om min viktresa med GI och LCHF

Tagg: våg

Tjoho, 8 kilo!

Snabbvägde mej imorse efter en veckas hårdkör med GI. Jag har nu passerat 8 kilos viktraset med ett helt hekto! Ställde mej på vågen med kläder på, för en snabbkoll, men när den visade mitt tidigare lägsta med kläder var jag ju tvungen att kasta av mej dom och få en nakenvikt!! =OD

Jag tror mitt nyårsmål är inom räckhåll! 3,6 kilo dit bara!

Paus och hållt vikten
Jag har haft lite mental paus under augusti och ätit rätt för det mesta, men kunnat ”ta paus” en dag med efterlängtad lasagne till middag, ätit lite ris och liknande som jag troligen kommer att göra sen mer om mer. Jag har inte svullat i mej eller frossat med såna där syndiga saker. Jag har ätit både chips och zoo-apor (4st) iofs, men inget frossande, utan smakat lite. Och inget slentrianätande, utan noga övervägt ”fusk”. Ska jag äta en bondkaka eller inte. Jo, det ska jag. Men bara en och sedan inget annat fusk den här dagen. Jag tror detta är en metod som fungerar bra för mej. Jag mår inte särskilt dåligt av den där bondkakan och kan faktiskt till och med njuta av den nu. Utan dåligt samvete. Jag vet att den inte är jättebra för mej, men jag har gjort ett aktivt val att stoppa den i mej, och då ska jag tycka den är god också, annars har valet varit helt i onödan.

September hårdkör (så mycket det går)
Men nu är jag alltså tillbaka vid mer strikt hårdkör, på gränsen till rivstart. Jag behövde den pausen för att ladda om. Någon rågkuse till frukost nån dag, ett glas mjölk till middagen nån dag, men mest hårdkör. Och jag fick belöning direkt på vågen. Jag har alltså hållt vikten under hela pausmånaden +/- normala dagssvängningar som jag tror jag skrev om för ett tag sedan. Just nu väger jag mej, mot alla rekommendationer, 3-4 gånger i veckan (morgonvikt, naken, efter promenad, före frukost). Jag håller sakta men säkert på att sprattla igång min tidigare spökande hormoncykel, och behöver se på vågen vad den gör med det jag känner händer i min kropp. När förlovningsringen sitter fastklämd på prinskorvar brukar vågen flyga upp ett ”omotiverat kilo”, och det är bara att kolla igenom sortimentet av mensskydd hemma. Kilot och ett halvt till kan mycket väl vara borta igen nästa morgon. För mej känns det viktigt att se dagssvängningarna på vågen, för att inte bli deprimerad av ett pluskilo en vecka, som det ju lätt kan bli när man gör som rekommendationerna och väger sej sällan 😉 Man kan ju gå in och kolla precis den där svullna dagen, och bli så insöad på pluskilot att man plockar bort all motivation och inspiration på kuppen. det ser jag allt för ofta ute hos kämpande viktminskare. En annan aspekt är att jag skärper mej lite extra med mina svåra grejer när jag sett ett litet plus. Vattenkannan får jobba hårdare och jag anstränger mej mer med grönisarna.

Morgonprommisarna och motion
Mina morgonpromenader kan jag stolt konstatera är en vana nu. 8 veckor sägs det att det tar. Visst, jag håller med till viss del. Men jag tycker inte vanan sitter ordentligt förrän dagen känns konstig när man missar morgonpromenaden (som idag). Första steget för mej var att jag började tycka det var riktigt skönt, och det fanns inga ursäkter. Jag körde Just do it-metoden redan från början, och på så vis är morgonpromenad efter kaffe före frukost perfekt. Bara kliva ur sängen, på med träningskläder, slörpa i sej kaffet mannen ställt i en termosmugg till mej, och iväg. Sömngrus i ögonen kan man plocka bort sen. Man är ute på vägarna innan man hunnit vakna ordentligt och börja hitta på ursäkter till att inte hinna. Steg 2, när det verkligen känns som en vana är alltså när det känns riktigt konstigt utan. Som om jag glömt något.

Felet idag är att det ska göras så mycket (=inte mina vanliga rutiner). Jag måste handla till katten, tömma återvinningen, helst hinna kolla efter regnkläder eftersom det ska spöregna hela helgen osv. Innan jag hade planerat upp dagen var redan alla ursäkter där, och jag ”hann inte” gå idag. Men jag antar att jag kompenserar det i helgen + att jag varit förkyld denna veckan, så det gör inget om kroppen får vila lite – ni hör själv! Ursäkter! Jag gick en runda igår, trots att jag kände mej krasslig fortfarande, och det gick över förväntan och rosslade nog loss det sista.

Här är en som är laddad för måndag! Jag snackade med Anneli på MSN häromdan och vi peppade varandra att låta våra hemmaboende träningsredskap få jobba lite – känna sej behövda. Eftersom Anneli tränar ”på riktigt” också ett par dar i veckan, började vi med att bestämma oss för en gemensam dag i veckan för vårt hemmatränande. Så på måndag kväll kör vi igång. Min cykel är nerhämtad från vinden av kära sambon, som är mitt bästa stöd! Jag tror nog jag kommer att börja trampa 5 minuter om dan eller liknande, om jag inte orkar mer. Jag har börjat där tidigare. För alla flås- och träningsfantaster låter detta kanske fjuttigt, men jag kör med babysteps istället för crash-and-burn med allt jag gör nu för tiden. Det funkar bättre för mej! =OD

Hittade en bra sammanfattning av GI-metodens grundstenar. De är grova förenklingar, men jag lägger in det för att komma ihåg.
Fett ökar fettförbränningen.
Proteiner ökar din totala förbränning.
(Snabba) kolhydrater ökar insulinet som ökar fettinlagring.

Fortsätter neråt igen

Vågen var tjurig igår och visade upp 1,5 kilo från mitt senaste lägsta, och då rådbråkade jag mej själv och konstaterade att jag slappat av med ätandet. Jag ”fuskar” inte särskilt mycket med otillåten mat. Åt en provglass i fredags (ingen höjdare smakmässigt, en trist hemglasspinne, som sambon får ha för sej själv i fortsättningen), då det även blev sill och potatis till middag (inget frosseri, bara en vanlig portion). Däremot har jag slappat av med att äta mycket och ofta, vilket jag behöver för förbränningen, och det tog jag tag i igår igen. Brydde mej inte så mycket om när jag åt vad, för att inte ha det som ursäkt för mej själv.

Nu har jag fått svar från gulliga Annika (tack!) om kolisarna förresten: frukost och lunch kolisar, middag och kvällsmat helst inga.

Jag gick även en extra promenad på kvällen för att jag accepterat lägre och lägre siffror på stegräknaren också i mitt avslappnande.

Dessutom såg jag till att dricka massor med vatten. Jag har tre tillbringare med vatten utställda i huset, och har tagit för vana att dricka ett glas (minst) när jag går förbi. En står i köket, en i tvrummet och en på kontoret när jag är ordentlig. Nu när jag skriver detta har jag en tom tillbringare och ett tomt glas bredvid mej, och jag är törstig, så jag borde göra något åt det, och hämta mej nytt kontorsvatten!

Idag visade vågen att jag gjort rätt som inte deppat ihop och gett upp, utan handlat helt rätt. Rådbråkade mej själv om hur jag åt _egentligen_ och om jag följde alla råd om matintag och vätskeintag och motion ordentligt. Svaret var ju nej, så det enda jag kunde göra var att skärpa mej och ta nya tag. De retliga 1,5 kilona var borta idag igen, och vågen visade rätt kilotal igen! Tjoho!

Matresan

Så vilken vecka passar bäst att börja sitt nya liv matmässigt på? Jo denna!! Fick hem en bok förra veckan som hette GI noll! som skrek åt mej att detta var min grej. Provåt lite några dagar förra veckan, för att se hur mätt man blev osv, sedan var jag redo att köra igång i måndags. Jag kommer inte att föra viktblogg, som många andra i scrapvärlden, utan berättar bara lite kort om min start. Sedan för jag en än så länge dold dagbok inne på GIviktkoll.

Jag var beredd på att dag 3 skulle vara värst. När kroppen skulle ställa om och inse att det kommer inget socker – dags att köra igång på andra bränslen. För mej var detta dag 3 och dag 4. Jag märkte det främst på trötthet, huvudvärk (då drack jag mer vatten) och att jag hade ont i mina leder i tår och fingrar. Dag 5 var jag riktigt dålig, såg dimmigt och märkte att hjärnan inte funkade som den skulle. Jag förstod inte enkla instruktioner och fick tänka länge hur man skulle betala med ICA-kortet – något jag gjort 7 miljarder gånger tidigare. Allt gick i siraptempo. Då fick jag support av Sanna, som sa att man INTE ska må så, och jag fattade beslutet jag förberett mej på innan, nämligen att skippa den extrema GInoll-metoden och hoppa på ”vanliga” GI istället. Reggade mej på GIviktkoll för att få starthjälp. Kände mej så motiverad när jag var och handlade på eftermiddagen att jag till och med bestämde mej för att göra detta på riktigt och köpte en våg. Jag är glad för att jag gjorde det, för nu vet jag! Jag vet att det inte är så illa som det kunde ha varit, men tyvärr inte så bra som man kunde hoppats.

Nu har jag ätit detta en vecka och är himla nöjd. Vikten kan jag inte säga något om, eftersom jag vägde mej i slutet av veckan. Kroppen är iallafall avgiftad, jag är mätt hela tiden, och de värsta dag-3-tankarna med buhä-jag-kommer-aldrig-mer-att-få-äta-ditt-och-datt är över. Jag känner inte det mentala suget efter skräpmat och godis. Däremot hade jag ett reflexsug efter det igår när jag var på mässan i Helsingborg och plötsligt stod där med världens sockrigaste marshmallow i munnen. Inte förrän jag kände sockersmaken reagerade jag och tänkte ”vad i helvete gör jag??”. Annars har jag inte fuskat med vilje! Jag är så motiverad att köra igång med lite bättre matvanor och är redo efter ett års mental förberedelse och tjuvstartandet med ”nya rutiner” mha skrubba. GIandet blev ju knappast babysteppande – där är man ju tvungen att sluta cold turkey om det ska gå. Iallafall jag är nog det efter flera tröstlösa försök tidigare att ändra mina matvanor. Jag kände mej inte sugen på viktväkteri för hmte gången heller. Det har aldrig funkat innan för mej. Det tror jag GI ska göra, och jag tycker det äre realistiskt att jag ska kunna äta sån här mat resten av mitt liv också. Det svåraste mentalt har varit att sluta med mjölken. Jag älskar mjölk.

GIviktkoll dag 1

Från GI viktkolls blogg
2008-04-04 12:12
Eftersom jag ser dimmigt och hjärnan känns lite skruttig efter 4 dagar med GInoll bestämde jag mej för att hoppa på GI istället och få äta lite mer. Troligen får jag inte i mej vad jag behöver med den andra dieten. Har varit beredd på att hoppa hit, så jag kan lika gärna börja nu. Har suttit en timme nu och försökt göra dagsmeny idag och imorgon, men jag får oftast för lite fett och för lite protein. La precis på en timmes promenad (räknar mässa-stimmande som det) imorgon och fick plötsligt större staplar att fylla – hur ska man tolka det? Rör inte på mej, så slipper jag pressa in en massa extra mat. OK lördagen är svår eftersom vi ska på mässa, ha matsäck och sånt – inte lätt när man inte kan slänga ner ett par mackor bara. Vill inte förstöra min fina start där jag faktiskt inte fuskat nånting alls!! Jo, mjölk har jag druckit lite olovligt, men det får man ju här, så det var ingen större fara!
2008-04-04 19:14
Precis hemkommen från en rask promenad. Så raskt det nu blir med lite soppa i kroppen. Ska justera min dagsmeny efter vad det blev nu, och se vad jag får äta mer. Var och shoppade innan och kom hem med en del kött, riktig tonfisk istället för det slasket Magnus hade köpt, och en säck protienpulver. Köpte en proteindrink också att ha med i reserv imorgon. Är det riktigt akut kanske den blir god. 🙂
2008-04-04 21:21
Nu har jag gjort det… Jag ställde mej på vågen. Och även om det var jobbigt att veta det tresiffriga talet var det samtidigt skönt att veta att det inte var mer!! Gör dom sista justeringarna med morgondagens meny nu när jag vet noggrannare vad maten inne i kylen var.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén