Det började redan på Anna-dagen 9 December när Far lade lutfisken i blöt och därefter bytte vatten varje dag ända fram till användningen i på julafton.
Någon dag i början av December slaktades grisen och därmed allt arbete med tillagning av mat och förvaring av fläsket.
Av grisblodet gjordes palt som innehöll rågmjöl och russin (om det fanns, annars var det små bitar av äpplen) och små bitar av ister från grisen.
Fläsket saltades i ett stort kar och kunde förvaras där i flera månader innan det sista användes.

Det var inte alltid det fanns russin och det som vi i dag betraktar som självklart med apelsiner, bananer, risgryn och andra sydfrukter fanns inte under tiden för andra världskriget. Det som fanns var inhemska produkter nötter, äpplen och andra konserverade frukter.

Dagen innan julafton som kallades lille julafton togs julgranen in och kläddes.
I varje rum hängdes upp pappers-girlander från hörnen och där de möttes i mitten av rummet hängdes en stor stjärna eller klocka av papper. Det sattes även upp bonader av papper med julmotiv
med tomtar, granar och andra julfigurer.

Julafton var alltid en dag av förväntan, vad ska jag få för julklapp?

Middagen var lutfisk och det var inte så populärt för barnen så vi fick oftast köttbullar.
De senare åren när det åter fanns risgryn var det alltid gröt till efterrätt.
En stund efter middagen kom tomten och det var oftast någon av morbröderna som var utklädd till tomte.
Julklapparna var mest nytto-saker strumpor, vantar och andra kläder.
Någon leksak fanns också och de var ofta hemgjorda annars var det något spel eller kortlek ”Svarte Petter” eller ”Löjliga familjen” eller något liknande.
Juldagens morgon skulle alla äta ett äpple för det sades att då skulle man vara vid god hälsa hela det kommande året.
Hela julhelgen firades i stillsamhet och högtid.
Det var ju skönt att ha lov från skolan.
Far var brovakt med ständig passning och därför kunde vi inte fara bort men vi hade oftast besök av släkten någon av dagarna.